Men så går jag ut nu, stappla fram genom höga snön till grinden. Och det är mycket snö nu på riktigt. Och vad ser jag: min underbara snälla granne har kört med sin traktor och skottat alltihopa! Ända fram till grinden på utsidan. Alltså jag blev så glad! Jag tror att jag sa det till och med högt: "Shit vad snäll han är!" Men det vet jag inte. Och han gjorde det så omsorgsfull, typ runt min bil och så ett spår så jag kan backa fint och sen upp till grinden så att det inte är jobbigt att gå framtill huset också. COOLT!
Väldigt roligt, jag som redan imorse på kaos-promenaden kände att jag nog snart måste gå förbi hos honom och be snällt (promenaden tog så jävla lång tid för att en pulsade fram genom hög snö i skogen). Men det behövdes inte. Bygden ta hand om mig och det gör mig glad.
Jag vet att det kanske kan låta lite löjligt för er att jag blir så glad för att en traktor ta bort snön så att jag kan köra bil - men för mig är det jättestort! Bosse vill ta hand om mig och det utan att jag frågat efter det. Det blir nog snart bullbak och en flaska rödvin till han.
TACK!!! så fint! Detta gjorde min dag faktiskt, efter tusen timmar med försök att hitta källor på koppling mellan stadsodling och hållbar utveckling.
Livet på landet funkar bara tusen gånger bättre med snälla grannar som tar hand om lilla tokan som bor på Skattegården.
Tusen tack!
/eure überglückliche Nina
