Ambivalensen i Ninas liv.
En dikt. Ett ord. En idé. En sammanställning.

Rädd-besluten
Medveten – förnekelse

Mörker – i ljusets skimmer
Skratt utåt – gråt inåt,
gråt utåt – skratt inåt?
Dans i skon – stillhet i gången
Funderingar – ovisshet
Kärlek – besvikelse
kär och lek
lek och kär
kärlek.
kär.

Rädd - modig

Dialog - monolog
Glädje – sorg
Ljust – mörkt
Skratt!
Promenad – stillastående
Protest – medhåll
Varför?

 Fri - fången

Beroende - oberoende
Musik – tysthet
Arg – ledsen
Stor – jätteliten
Flyktbenägen – fastvuxen
Där – här. var?
Splittrat - sammanhållen
var är nina? Ja, var är hon?
I stortån. Liten sitter hon där.

En dag så tar vi över världen.
Sa han. Och log.
Och nina sitter kvar i stortån.
Och drömmer om allt det där.
Ni vet.
Det stora, det lilla.
Det bästa, det beska.
Men vågar inte tro.
Lita på.
Tappa inte bort dig.
Nina. I stortån.
Det räcker inte med stortån!
Resten måste bli tillbaka.

Livet. En trumma utan slag.
En slag utan trumma.
Dumma, fina värld.
Sluta hata.
Inga nazister på våra gator.
i våra parlament.
Snälla!
Rädsla.

Nina i stortån.
Förvirrad. Ensam.
Kärlek. Jag älskar er.
Vackert – fult.
Dansa nu. Annars står världen still.
Och det går inte.
 

Kärlek, makt & systerskap!
Hej och hå.
Du bra må!
Jag älskar dig.
Ja, just dig.
Tankeflow.
På en måndag.
Puss!
<3
.

årssammanfattning. en tråkig sådan.

Första inlägg detta år. Och det är oktober. Bloggen var död. Men återupplivas ännu en gång. När ska det börja kallas för konstgjord andning? Jag vet inte det. Men då så. En snabbspolning på de gångna nio månader. 

Jag är sambo med Elin. Kombo? Dela bo. Delbo? Jag bor tillsammans med Elin. På brevlådan står Elin XXXXX och Nina XXXXXX. Vi delar brevlåda. Vi är Skattegårdsbo. Typ så. Vi har utökat landet och byggt en polytunnelväxthus. Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis. Inne i växthuset då. Tyvärr inte så goda. Vissa för små. Ingen vattenmelon (eller jag en miniminimini). Sjuka tomater. Och möglade auberginer. Men inte ska en prata ner det en gör. Utan alltid ska det skrytas. Så ni får tänka bort de sista meningarna och komma ihåg hur imponerade ni var när ni läste: ”Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis”.  Bra.  Ska försöka hitta skrytbilder att ladda upp sedan också.

Sedan vitlöksrekord: 549 st!! Helt sjukt! Många är supersmå och kanske knappt skulle kunna räknas som vitlök – men de växte! Och nu hänger de i våra dörrar och beskyddar oss från vampyrer. OCH: jag har lyckats med kål! Tänk så fantastiskt. De blev inte uppäten! Mitt mål för året. Och det klarades. Jag kan nu gå och lägga mig och chilla. Det är så jag känner. Alla andra nyårslöften. Fuck you.

Annars, bönor, ärter, 16 potatissorter, squash, pumpa, morot, palsternacka, majs, selleri, persilja, massa kryddor, rädisor (som nog glömdes bort), rödbeta, sallader, kålrabbi, spenat, ruccola, lök, purjolök, osv osv.. Ni fattar grejen. Massa odlat. Nu massa att göra saker med. Inte köpa grönsaker. Vara glad. Och stressad. Och lite misslyckad. Typ så.

Mycket glad över att Elin har flyttat hit!! Det är roligt! Sedan är vi nästan aldrig hemma. Vilket är lite sorgligt. För då ses vi knappt. Ibland hamnar vi i sambofällan. Vi kanske tar varandra lite för givet ibland. Det är inte bra. vi glömmer bort att göra alla de där roliga äventyren som vi båda älskar. Det är inte bra. men också lärorikt! Jag fattar de som är sambos – att det inte kan vara lätt. Speciellt om en jobbar. Tiden är uppäten utanför. Du vet inte av vem. Du vet bara att den saknas. Tiden. men mest av allt tycker vi om varandra. Det är bra! eller jag iaf henne. En ska aldrig tala för någon annan. Det kan bli fel. Och är lite taskig. Nu blir jag mycket detaljrik här. Hjälp. Jag är ur fas från mitt bloggeri känner jag. Åh jag vill börja sticka massa fina saker!!

Sedan har jag blivit kär i en mycket fin person. Jag är väldigt glad att vi träffades där i maj på den där festen. En händelserik sommar. Borta från gården. pendel hit, pendling dit. Men jag vill inte skriva så mycket om det. Det är tråkigt att läsa om. och läskigt att skriva. Varför? det vet jag inte. men det är kanske så intimt och denna text så offentlig? Vackert är det - så mycket kan jag säga. Personen också. Och mycket läskigt. (inte personen, haha) eller jag är lite rädd. Och kär. Och glad. Och rädd. Ni fattar grejen.

Livet. En sån bergochdalbana som folk gillar att säga. Adrenalinkickar hela tiden. Haha, tänk om det ändå vore så.

OCH: vi har äntligen vågat vara med på konstnatten! Ha, tänk att vi snackade om det här för 1,5 år sedan och nu bara BOOM! Det blev jättesnyggt. Så fort jag får bilder visar jag de. Tack bästa ni som var med.

Och jag började plugga som jag redan har avslutat igen. Fortfarande inte börjat i den efterlängtade kören. Jobbat ett helt år. Gått ner till 75% arbetstid istället för fucking 100. Bra! Jobbet rullar. Livet med. Det går ju inte stoppa. En arbetskollega i rummet vilket har resulterat i en till tavla hemma i rummet. Flytt ner i vardagsrummet. Ett nina-rike och ett Elin-rike. Och ett NinaElin-rike. Fint. Skratt, gråt, glädje, vind, storm, sol. Typ så. Massa regn förstås!

En sista del i denna nio-månaders-rapport är att jag har blivit gammal. Eller det är första gången som jag fyller år och känner mig gammal. Det är lite läskigt. så det kanske är lite en nina-livskris igen. Varför? Hur? När? Vem? Var? Hur? Då? Ni förstår nog. Inte så roligt. 

Flyktpiloten är inställd. Men jag försöker hacka sönder den med lugn. Så troligtvis lugnar sig själen snart igen och finner sig i att jag har det rätt bra. att livet inte måste levas helt plötsligt i alaska eller norrlands inland. i en stuga utan något eller någon. Uppäten av en björn. Då blir det gött igen. Alltså inte när jag är uppäten av en björn, utan när flyktpiloten har sprängts. Och jag stressat ner. Härligt med höst förresten! Och hur mår du?

Ok det där var sammanfattningen av gårdslivet just nu. Bilder utlovas snarast.

Kossorna blev hämtade igår. Nu är det höst.

Tusen kärlek från en lättförvirrad men egentligen ganska välmående

eure Nina

<3

Tankeflow från facebook som fick hamna här. tyvärr dog då metaforen med tavlor på väggen (inlägg på wall), men det får va' så.

när en tänker vara lite effektiv och jobba kväll på kontoret. för att skriva lite snabbt om den där hållbara framtiden. Men då gör en liten paus för att ladda upp för det och för att få lite energi. och går ut på facebook. Och läser där om nazister som kör in i en demonstration (https://www.svt.se/…/lok…/skane/man-korde-in-i-demonstration och den menande tystnaden kring denna händelse - troligtvis för att det "bara" var en nazist. WHAT?!) och om att ännu fler barn ska utvisas i helgen och massa annat hemskt kallt. visst brukar det vara lite kallare klimat här i Sverige - men hur mycket mer ska den där kylan smitta över på vår medmänsklighet? jag undrar det på riktigt. fy fan Sverige - vad gör du? och vad fan gör jag?

ja, jag bidrar åtminstone till att det blir mer tråkigt att logga in här. och visar dig den där dystra, fula tavlan som ingen vill titta på och helst vill låtsas som att den inte finns.

och jag tvekar om jag verkligen ska hänga den där på din vägg. Din vägg som redan är full med bara fula, sorgliga tavlor. och som hela tiden fylls på med fler fula, mörka tavlor. men tavlorna visar våra vänner som skickas till ställen de aldrig har varit på eller platser de har flytt ifrån. vänner som redan har det svårt, även om de hade fått stanna kvar här. och så handlar det om vänner som hatar de andra vännerna för att de inte är födda just på denna jordplätt. eller för att de tror på en annan Gud. Och bara därför är beredda att gå otäckt långt och som därför vill skada dina andra vänner som letar trygghet. Och de där vännerna som sitter på myndigheter runt om här i landet och tyst och lydig följer lagar och regler de har fått uppifrån. och som därför tycker det är ok att stämpla alla dessa papper. papper som dödar sista hoppet från dina vänner som är beroende av rätt stämplar - som med fel stämpel tvingas in i fartyg och skickas från trygghet till extrem otrygghet.. För att inte tala om vännerna som sitter däruppe någonstans och kommit på regler för att hålla de hatande vännerna i schack och för att själva inte tappa makten - samtidigt som de då skapar lagar som rättfärdiga myndighetsvännerna att skicka vännerna från trygghet till total mörker. Och som på något märkligt sätt dras allt närmare de hatande vännerna genom att skriva dessa lagar, även om de säger att de inte alls är som de hatande. Och sedan finns det dessutom vännerna som skriver om allt det här med en viss brun(skjorta) underton så att alla alla vännerna på olika sätt blir rädd för varandra. och misstron växer åt alla håll. som kan förvandlas till rädsla som blir till hat. (nu valde jag ordet vänner - det kändes lite konstigt. men jag visste inte vilket ord jag skulle använda istället. men människa kändes för opersonligt. jag vet inte. just nu är jag ändå ledsen och arg. så jag skiter lite i det.)

jag vet inte - men nån gräns för goodfeeling, happiness, bort-tittning, "det är för jobbigt", och låtsas att det inte finns-blablabla måste finnas. visst kan vi försöka klä oss i solglasögon, inte ser människorna på tavlan genom att låtsas att de bara är siffror/statistik, i värsta fall sugas in i det bruna och börja tycka det inte är så farligt eller att helt titta bort från de fula tavlorna så att vi till slut går baklänges. men det funkar fan inte i längden - du kommer till slut hamna mot en vägg eller i ett hörn. och blir tvungen att ta ställning. Det finns ingen ursäkt eller mörka solglasögon som vi kan gömma oss bakom - det enda vi måste göra är att våga titta med vakna ögon - helt utan solskyddsglasögon - och våga titta de på bilderna i ögonen. Allihopa. Kolla på den där fula, bruna, sunkiga tavlan. och sedan tillsammans fylla den med världens alla olika färger - tills sista mörka fläcken är borta. Med massa regnbågar och kärlek. fy fan vad fint det hade varit.

Klartext: vår migrationspoltik är fucked up, vårt sätt att låtsas att allt mer aktiva nazister/rasister är förvirrade unga, osociala män istället för ett demokratiskt hot, att våra politiker börja välja en märklig brun politik, att det blir allt mer ok att säga vissa saker runt fikabordet, galna presidenter som väljs, homofobi som växer, gränser som byggs och förstärks mot människor som letar en framtid och allt annat sjukt som håller på att hända. STOPP!!!

Vi måste ändra på det som händer. För de fula tavlorna handlar om verkliga människor som behöver trygghet inte hot om utvisning. och om människor som gör helt sjuka omänskliga beslut. och om människor som hatar - som måste börja älska igen. nej fy fan.

nu ska jag skriva den där texten om vår fina, hållbara framtid. med massa färgglada bilder. jag vet inte om det känns som hyckleri eller om det känns hoppfullt.

Men du, samtidigt: livet är mest fint! och de flesta människor älskar varandra och vill ha en färgglad, kärleksfull och öppen värld. men vi kan ändå inte blunda för det mörka - för då kan det växa där i tysthet och sprida sig. och rädlsa, girighet och hat är det farligaste som finns. Kärlek! fy fan vad jag älskar mänskligheten - trots allt det sjuka som vi gör. haha, nu vet jag själv inte om jag är ironisk eller ärlig. avgör du. det här var skönt att bli av med. puss och kram!

8 mars!

Då var det 8 mars igen!