Hemläxa att fortsätta blogga (, fast det är nog bra det- annars skulle den varit död nu)

Jag har börjat en kurs. En praktiskt byggkurs med återvunnet byggmaterial.  Återbruk - en praktisk byggkurs. (reklam som varje blogg måste ha: https://www.facebook.com/kursaterbruk?fref=ts och http://www.sigfrid.se/aterbruk). Check it out! (där kan du läsa massa och slipper gå igenom mitt blabla.)

Tyvärr kunde jag inte gå från början eftersom jag blev antagen som reserv – men fett att jag fick hoppa in till tredje träffen. (Åh, det här låter lite dystert och oinspirerat skrivet. Men dagens människa har en bortförklarning till allt. Min bortförklarning denna gång är stress för att snart kommer bror med familj och jag stresstädade hela huset så fort och nu är jag helt svettig och min hjärna är lika fort och svettig men jag borde stressa och kylas ner lite snart. Men nu har jag satt på någon ”creativity boost playlist” från spotify (smygreklam nummer två för spotify – vad fan, nina), så nu ska det bli ett sjukt kreativt inlägg här. Så håll i hatten som en så fint säger på svenska. Voilà!

I alla fall. Tillbaka till kursen. Vi ska dokumentera vad vi gör på en blogg eller ett annat offentligt medium för oss själva och för er andra (nu är det ju bara ni få vänner som läser den här, men ni är nog väldigt mycket potentiella kursgångare). Och då tänkte jag att jag då lika gärna kan fortsätta på denna halvdöende skriverisida. Så nu får ni minsann lära er massa hur en kan bygga ett litet, litet hus som ska fungerar som Mötesplats för ett antal människor. 

Vi är fyra i min byggrupp, men sedan finns det två andra grupper också som bygger Nr 1. en liten handelsbod och Nr 2. ett hem för två vuxna + barn på ett existerande vagnställ. Allt detta då med återvunnet material och i vagnform så att det kan förflyttas lätt. Så vi bygger en massa och så lär vi oss massa galet bra saker om eko-bygg och åker till roliga studiebesök och lär oss tusen. Så jag är väldigt nöjd och glad hittills. 

Denna gång hade vi en föreläsning med Varis Bokalders om ekobygg (samförfattaren tillsammans med Maria Block av ekobygg-bibeln (vi går ju ändå på en kristen folkhögskola) ”Byggekologi: kunskaper för ett hållbart byggande”) samt två killar kom och pratade om jordskepp (http://earthshipsweden.com/). Och gången innan var vi bland annat på besök hos Tyrolen och blev sjukt inspirerade av coola och snygga vagnar (http://www.tyrolen.se/). Förutom det har vi två jättebra lärare, Maria och Stefan, som lär oss massa annat om massa saker och framförallt massa om bygg! Maria har byggt sin egen vagn och Stefan är möbelsnickare och ha också varit med och byggt massa hus (ursäkta om jag skriver något fel nu, jag skyller på att jag missade två gånger, haha).

Nu tillbaka till byggdelen: Själv var jag ju nu inte med i själva planeringsprocessen, eftersom jag missade de två första gångerna, vilket gör att jag inte är en av de geniala ritframtagarna. Men tanken är att bygga ett mindre hus som lite ska se ut som ett cirkustält. Och hela vagnen ska fungera lite som en scen. Efter flera försök att lösa problemet med så stora dörrar (tunga!) som skulle öppna hela framsidan, vilket visade sig vara omöjligt, blir nu lösningen en framvägg med en massa fönster. Temat är lekfullt och lite galet. Det ska finnas ett kök och en hängplats och på något sätt en plats där folk kan föreläsa och/eller spela musik eller göra något annat för andra. Lite såhär därnere på min lilla teckning från paint, fast då finare och roligare. Som en liten smakretare för er att följa vårt fantastiska arbete. (ja, vi ska ha ett torn!)

Ok, jag förstår att ni blir lite inkastade i det här nu och med högst trolighet inte förstår något alls av det jag skrev däruppe. Problemet är dessutom att jag sedan sista gången inte gjorde några anteckningar vad vi gjorde då. Men jag tänkte att ni ska följa med på min resa i bygget och därigenom kanske själva vågar er på ett byggprojekt (fast nu ljuger jag lite – pushen kommer faktiskt av att vi måste dokumentera det vi håller på med. och jag tvivlar att jag är så pedagogisklagd att ni vågar er på ett projekt. Ni kanske mer blir avskräckta. Men jag ska försöka mitt bästa.) Nu har jag bytt playlist till något som kallas "an instrumental sunday" - det är trots allt söndag. Galet att spotify har mood-playlists. Men det är sant. vi är så okreativa nuförtiden att vi behöver spellistor som heter kreativitets boost av spotify. Mig själv inräknat i denna skala. samma att jag behöver en spellist som heter instrumentell söndag, på en söndag (fast det är måndag i verkligheten, jag ville krydda lite där. men jag är ju sämsta lögnaren). ok, nu kommer jag från mitt ämne och ska skärpa mig. jag är lite sur idag ska ni veta. parentes, parentes.

Så denna gång så satte vi upp väggreglar och så satte vi tunna, tunna (och därmed böjliga) spång (?) i hörnen så att vi får runda hörn i hörnen på baksidan. (jag vet att ni inte förstår nu, förlåt! kolla foto längre ner i hörnen så ser ni lite) Vilket var skitsvårt eftersom de knäcktes HELA tiden (på grund av kvisthål) när vi skulle böja de rund. Så vi kom på ideala idéen att lägga de i vatten (vilket inte hjälpte nämnvärd). När detta var gjort började vi att lägga upp takstolarna. Och det tog väldigt mycket tanketid att förstå hur vi skulle få till det. Jag kan tänka mig att Stefan borde fått ett och annat irritationsmoment på oss, men till slut förstod vi alla och det gick riktigt bra. Det var mycket upp och ned med dessa stolar för mäta och rita och tänka och sätta fast och så. Problemet med vår form är att vi fick en massa vinklar som vi var tvungna att förstå och dessutom var tvungna att förstå hur vi ska såga ut de (dubbelvinkel hit och dit). Men coola grejen är ju nu när vi är proffs på de krångligaste takstolar "som finns", så en ”vanlig” borde ju nästa gång gå mycket smidigare. Och alla takstolar är på nu. Det är ju fruktansvärt skönt. Så behöver ni hjälp med takstolar, ring vårt coola crew. Vi fixar’t. (ta det där med en nypa salt.)

                                   

Takstolarna = de röd. Fast de är inte röda i verkligheten. Och de oranga ringarna - där fanns krångel vinklarna!

Alltså nästa gång måste jag skriva direkt så att jag minns alla steg. Det är lite svårt nu såhär i efterhand. Jag hade börjat skriva på det här inlägget när min bror skulle komma (som det står däruppe), men nu i skrivande stund är det återigen fyra veckor senare… Så denna gång får ni nog inte lära er såå mycket bygg och får nog inget självförtroende heller. Uppdrag = misslyckat. Men nästa gång säger jag bara, nästa gång!

Här lite bilder som visar vårt lilla byggprojekt (snodd från vår inside-facebook-grupp, hoppas att det är OK petter.)

kolla hörnen som blir runda!

                                       

 först takstol sätts upp.

Mina kära vänner, jag vet inte om ni blev klokare om vad vi/jag sysslar med. Nästa gång ska det var bättre. Jag försöker att lova detta. Tack för denna lilla monolog och så hörs vi snart igen för kursen är nu på onsdag. Så då ska jag väl skriva nästa vecka mitt nästa inlägg.

Puss och kram!

                                                                                       /Eure N.

Schtressen kommer till landet, där med..

Hej hej hej,

ojojoj, vad mycket jag borde göra. Jag är helt snurrig av allt som är i mitt huvud just nu. Måste fixa hit massa kompostjord, gräva lite till, fixa till landet ordentligt, rensa det som måste rensas, fixa hundstaketet, inreda min "verkstad", städa garaget, städa överhuvudtaget, och tusen saker till.. och så blir alla växter dåliga för att jag inte har ett bra förodlingsställe. ÅH, quelle catastrophe! Men jag har bestämt mig att i år får allt gå dåligt och så får det helt enkelt blir bättre nästa år. tatatatadaaa! Bra lösning på stort problem.

En positiv sak är ju att jag har bestämt masterarbete. konventionell mot lokal/ekologisk matproduktion, samt ifall det går att försörja en kommun (Tidaholm) med lokal producerat mat. Vi får se hur det går, men jag tänker satsa stort till hösten. Jag är en framskjutningsmänniska, och så kommer jag förbli. Även om mina dagar nuförtiden börjar kl sex eller sju, istället för elva eller tolv. Har även sökt in till lärare på distans, men det är en hemlighet så jag säger det inte. Jag har kommit in i distanskursen i bygg också, vilket är skitroligt eftersom Jennie och Daniel också går den. Schaklakka, det går bra - men samtidigt fruktansvärt dåligt. haha.

om tre veckor kommer Mapas lilla valp Emil och då så får jag vara dagmamma. Ska bli roligt, samtidigt som det känns lite galet då min lilla Alfons precis börjar bli stor och schwupp där kommer nästa babyhund (ska läsas bebishund, inte bäbbyhund. tack). Men så kan det gå, så kan det gå. 

Annars är jag glad. Har precis kommit hem från Tyschkland och träffat för första gången min brorsdotter som är världens snällaste och sötaste bebis (hon skrattar tusen och sedan sover hon och gråter typ aldrig) och Karli (brorsonen) har blivit så sjukt stor och pratar och leker och är jätterolig. Ja det är roligt med de små. Och så passar jag Hugo nu och han och Alfons är helt galna (hundar de två alltså), så det nästan är jobbigt. Annars är allt som vanligt. är arg på världen och den för mig, samtidigt som jag blir glad över vissa saker. Puh, så cräääsii alltså.

Livet på landet är som livet i staden fast med mycket mindre folk och massa mer natur. istället för avgaser luktar det koskit och istället för motorbrus hör en traktormotorer. Så skulle jag kunna sammanfatta det hela. Jag jobbar hela tiden, inget blir gjort och så blir en lite stressad - som ett vanligt jobb alltså. Men det är la gôtt det mé. Och så är det ju tusen roligt för att en gillar det en håller på med. Så jag saknar inte staden ett dugg. När jag var i Berlin nu tänkte jag bara att jag inte skulle vilja bo där någonsin igen. Allt verkade bara sjukt. Det var skönt att känna så - för det där har ju varit stress det med. Så: Fuck you, min hemstad och alla andra städer. Jag har lämnat er för ett tag nu. Så får vi se om och när jag kommer krypande tillbaka (när jag har fått nog av det enkla livet och den goda luften) ifall ni tar upp mig i er famn igen. Vem vet. Livet är ju en gåta och en vet aldrig vad som händer. Det är lustigt det där. Fast nu börjar jag babbla igen. Jag gillar att babbla. Det är dessa blogg.skit.com bevis för.

Tack.

kram, kram och en banan som ser ut som en kran

önskar jag era alla, mina kära barn.

nina

Grönsakslandet är färdiggrävt för i år!

Ja, rubriken säger det. (jag tror) Att jar är klar (med hjälp av massa andra gräv-hjälpare) med att gräva för landet i år. Nu måste jag bara fylla på med ny jord, för det saknas en massa. Hitta en ensilagebal vore också fint och plocka mer gödsel från kohagen. Så projekt 1 nästan klart.

typ såhär stort är det. Det syns nästan alla sten som vi har tagit upp. (jag betraktar mina små vitlök. därför den konstiga hållningen)

I helgen var jag på permakulturdesignkursen som Glokala Folkhögskolan ger. Egentligen är det bara för skåningar, men jag är ju typ skåning fortfarande, så jag får går den i alla fall. Väldigt mysigt att träffa så många fina vänner igen och dessutom träffa massa nya fina människor. Det är fint det. :) Och finast av allt är att det är tre träffar kvar! Väldigt bra det. Speciellt att det blir intensiv umgänge med människor, haha.

Sedan har det hänt en till helt cool grej: Triakel har släppt en ny skiva "Thyra". Och så ska de spela på Urkult i år. Jag blev jätteglad när jag upptäckte det idag. De är bandet som fick mig att börja lyssna på svensk folkmusik för många, många år sedan och det är jag sjukt glad för!

Åh, jag är så ledsen att jag inte kommer på massa skämt så att läsning blir lite muntert. Men just nu är jag väldigt kall och lite stressad över att jag inte har hunnit göra något ute idag. Dumt det där. Men  livet är ju så. Inte dumt, men oplanerat. Blubbidiblupp. Skåne till helgen igen. När ska jag äntligen bara vara här igen? Känns som jag bara hoppar igen. Det är inte bra. Svårt med balans. Alltså det här att varken göra för mycket eller för lite.

just det, snart blir jag valpvakt igen. Mina föräldrar ska skaffa en liten en och då ska jag passa den under veckorna. haha. ja det blir ju spännande det där. Men kanske inte så spännande för er. Min Alfons har blivit gigantiskt stor och tung. 

Nej, men det här får inte bli någon jobbig hundblogg. Det blir ju hemskt för folk som har hundfobi. jag ska försöka hålla mig. idag ska jag hålla mig kort. Nästan all lök har kommit upp! Kul! eller jag tycker det i alla fall. Nu är det här schlut!

Puss på er,

/Eure nina

KÄMPA SHOWAN

På söndag MÅSTE alla ut på gatan och visa att vi inte har plats för nazister på våra gator. Och att vi absolut inte har plats för nazister som försöker mörda folk med knivar. 

Det som har hänt är bara sjukt och hemskt och oförlåtligt! Därför är det så viktigt att vi alla deltar och visar att vi är så många, så många fler än de och att vi inte är rädda! https://www.facebook.com/events/250586945123741/

http://motkraft.net/2014/03/11/kampa-showan-showan-behover-vart-stod-ekonomiskt/

Och så hoppas jag att Showan blir bra snart!

KÄMPA SHOWAN!

Kämpa Sverige!

Tiden går - två månader på gården

Hej! 

(lite som ett brev det här, för nu är det så länge sedan som jag skrev här)

Nu bor jag här. Nu har jag bott här i typ två månader. Det är galet. Det är ju faktiskt 1/6dels år. Sjukt. Och jag är inte deprimerat och liten, även om det har varit lite tufft ibland när mitt huvud ansåg att jag är så ensam, så ensam eller när jag hör konstiga ljud på natten och blir rädd. Det är nog just det som är tufft. Den här ensamheten som jag verkligen inte är van vid. ALDRIG, ALDRIG har jag bott ensam innan det här och oftast då med flera personer och då blir det ju fan läskigt. Haha, vilket skämt om en jämför med folk som verkligen bor isolerat. Jag har ju för det första Alfons som sällskap (och han är världens bästa sällskap) och till och med tillgång till bil... Men jag är lite löjlig. Och nu får väl inlägget börja då. Oberoende om ni är beredda eller inte.

Enligt mig har jag på riktigt flyttat hit när jag hämtade min lilla hund Alfons. Innan var det massa jul, nyår, och annat. Men när Alfons hoppade in i mitt liv kändes det som att något nytt började. Snön kom precis den helgen till exempel. Mycket snö. Och så lilla bebishunden som var som en liten tokboll. (Han älskar fortfarande att bita i mina händer så det blöder. Längtar lite till att alla mjölktänder är utbytta). Det var 11:e januari när Alfons flyttade in och det känns helt sjukt längesen nu! Att jag har varit utan det där lilla monstret är helt galet. 

Suddiga Alfons.

Fy, ute blåser det jättemycket så det låter som att någon försöker ta sig in i huset. Alfons skällde till och med (det gör han aldrig annars). Det där är jag inte heller van vid, att vara ensam och så blir en rädd och så finns ingen annan en kan gömma sig hos. haha, men jag kommer bli världens tuffaste efter den här vintern/våren.;)

fortsättning: En ganska jobbig tid började, samtidigt som den var väldigt fin. Det var läskigt att vara så mycket själv. Och det är det fortfarande. Fy alltså. Aldrig att jag klarar det här utan massa fina människor, så flytt' upp/ner/åt sidan hit! Här finns det plats och massa en kan skapa och göra! 

Första tiden var jag bara på nedre våningen i nästan tre veckor och fick gå ut i minus grader hur ofta som helst för att lillen inte kunde gå trappor och inte skulle kissa/skita inne. Tyngst var det på natten när en stampade i gummistövlar och pyjamas ut i det kalla varannan timme. Men tiden gick och nu kan jag sova i min riktiga säng igen, Alfons kan gå trappor och sover nätterna igenom. Men jag har fått en förvarning hur det är att ha en bebis, respekt till alla er föräldrar alltså. Att typ inte sova på riktigt någonsin är inte roligt. Jag fick ett litet sammanbrott när jag några dagar efter att jag hade hämtat honom tänkte ta en liten tur med honom och bilen. Han började yla så fruktansvärt mycket att jag fick vända direkt. Då trodde jag att jag var inlåst på nedervåningen, i snön, för resten av mitt liv och det var hemskt. Men som tur är älskar Alfons att åka bil nu och jag är super fri. Ensam-fri kanske en ska kalla det. :) Men jag har försökt att skapa mig ett liv här. Jag har börjat lyssna sjukt mycket på radio (betoning på SjUkt), går på folkdans i Skövde (men har bara varit där en gång än så länge - det krånglar till sig hela tiden med mina tisdagar), börjat ta min första dragspelslektion (också bara varit på en, men nu fyra veckor framåt blir det fler), köpt ett dragspel (och imorgon blir det kanske ett piano), gå på valpkurs varje lördag, försöker läsa all kurslitteratur för trädgårdsterapikursen, leker med Alfons, börjat planerar inför odlingssäsongen och de viktigaste projekten och sedan stressar jag mig som fan inför mitt masterarbete som jag fortfarande inte har bestämt mig än vad jag ska skriva om (och nu har det gått snart två månader) -bajs. och så har jag nog aldrig hängt så mycket med mina föräldrar, vilket både är fint men samtidigt jävligt frustrerande att jag inte känner fler människor här. Men det där ska jag rätta till nu när jag har fått mer energi och jag inte tycker det är lika fruktansvärt att vara så mycket själv. 

Ibland kände jag mig verkligen som ensammaste pricken i hela världen. Men nu kan jag hänga ute igen och börja jobba och då känns det skönt i kroppen när en kommer in efter några timmar och bara går och chilla framför en bok, med god mat och sedan sova i sängen. Det är också lite komiskt att jag har börjat bli sådär planerat - det är liksom inte riktigt längre så att jag bara kan springa till affärn för att köpa något. Allt måste tänkas igenom innan. Sjukt att jag klarar av det.

Och nu kom fina Jennie och fina Daniel på besök för tre dagar och vi började fortsätta gräva mitt land och slog stenrekordet. Fy vad många stora stenar det var. Och så sådde vi de första fröna. Jag fick massa frön av de också, det var roligt att ha en minifröbytardag. Det känns skönt att äntlgen komma igång. Och så hemskt fint att ha de båda här. Nedan finns en lista vad jag har sådd, så kan ni följa min lilla såkalender! :) fast ni kanske inte tycker det är så roligt, det vet jag ju inte. Men jag tycker det är roligt. Ni anar inte hur mycket jag längtar till att pluppar ut frön och plantor ute på landet. Det enda jag är lite ledsen över är att jag har bara en så liten yta i år, men det är nog bra. Fast när jag ritade min "trädgårdsplan" kändes det som jag inte fick plats med något alls.

Idag har jag fortsatt att gräva och nu värker mina handleder och min rygg. Det tog väldigt mycket längre tid än när vi var tre. Far min var också här och fixade lite i hönshuset, så vi möttes i köket ibland för lite kaffe och vatten - lite mysigt ändå.

Livet på landet alltså. Det har la gått bra, men lite väl ensamt. Men även det blir en van vid. Och dagarna går så fort fast jag bara ha jobb hemifrån. Det är skumt det. Men folks, ni måste komma och hälsa på! Det skulle vara riktigt fint. Och håll utkik här på bloggen för jag ska anordna lite arbetshelger när jag behöver lite hjälp med olika projekt. Så får ni landluft, mat och förhoppningsvis en trevlig stund, samtidigt som ni får använda lite era kroppar för att bygga staket, riva ut/bygga hönshus eller annat. Hoppas ni tycker det är roligt. Annars får ni komma en annan dag.

Åh, nu är jag så trött. Och det jag har skrivit känns så torrt. Men jag kände det var dags för en ny nu. Och imorgon är det Kvinnodagen, då får ni ut på gatan allihopa! Jag ska nog baka en fin tårta och gå på valpkurs och läsa massa feministiska artiklar och böcker. Och så ska jag gräva en massa. Lite ledsen är jag att jag inte är i Malmö imorgon, men jag är ju där på söndag. Fast det är ju ändå en dag försent. 

Nu får ni en puss på kinden och förhoppningsvis en fin fredagskväll (eller vilken veckodag det nu är när du läser detta). Jag mår bra kan väl det här inlägget sammanfattas med. (Men vill ha besök! Mera, mera, mera! haha.)

Pusspuss,

Eure Nina

Sådd 5 mars (lite sent - fröna komma lite sent. Hade tänkt så 1 mars):

• Purjolök
• Gul lök
• Rödlök
• Gräslök
• Piplök
• Stjälkselleri
• Bladselleri
• Chilipeppar
• Chili
• Paprika
• Aubergine

min odlingsstation. väldigt dålig bild, men jag har ingen bra kamera just nu.

ÅH just det! några av mina vitlökar har kommit upp! YEAH!!! :)

Tidaholm - Här är gräset grönare (Tidaholms slogan)

Jag har flyttat. På riktigt. Sitter nu i mitt nya vardagsrum på min "soffa" med en kall öl (det är en säng. soffan, inte ölen. jag äger massa sängar. sju. Så de får bli allt), lyssnar högt på en gammal spellista och inspektera rummet. Så konstigt! Alla lådor är uppackade nu och sakerna ligger på sina nya platser. Det tog ändå nästan åtta timmar. och ändå blev det bara små möbel-öar här och där. Haha, det är lite groteskt faktiskt.

Så idag har jag typ bara packat upp och möblerat om i tusen timmar. Men ni får en liten bakspolning: I förrgår låste jag för "sista" gången dörren i Malmö. (Alltså - det är inte sant. Det kommer inte ha varit sista gången. Malmö kommer jag ju vara tvungen att besöka ganska ofta nu under våren. Men för att folk ska läsa det en skriver måste en öka lite dramatik, ljuga lite. Det har jag läst: annars tycker folk det är tråkigt. Jag har kvar en säng (en till! jag är typ sängsamlare nu) och ett täcke i Malmö och typ knivar och gafflar och köksgojs.) Efter dörrlåsningen så åkte jag upp till Göteborg sov hos min storasyster och lyssnade igår på massa arkitektstudenter som har planerat "Ett framtida hållbart Tidaholm". Riktigt galet att Chalmers arkitektstudenter har Tidaholm som fokus just i år. Jag tar det som tecken. Jag träffade även anställda från Tidaholmskommun. De fattade inte mina skämt. Det blev konstiga tystnader. Och så tappade (och fångade) jag min mat av all nervositet vid lunchen, så hela bordet ryckte till. (Inte bordet, utan människorna som satt runt det.) Värst blev när jag sedan (ganska stolt) förklarade att jag har tränat upp mina reflexer för att jag är så klantig - det blev en till tystnad. Jag blev röd och visste inte vad jag skulle säga mer, så jag slutade prata. Dagen gick, kvällen kom med Dauko och Juan. De körde upp bilen med mina saker till Gbg, plockade upp mig och vi körde vidare till och sov i Broddetorp. 

Men allt det där är faktiskt inte så himla viktigt. Utan JAG HAR FLYTTSTÄDAT, FLYTTAT OCH FLYTTAT IN. Det är sant. Idag kom  jag hit med de allra, allra sista sakerna och försökte ta itu med kaoset och alla tusen saker som stod i vardagsrummet. Jag hade lite ont i magen igårkväll, men sedan tänkte jag: det blir ju det jag gör det till. Det kommer bli goodigood. Och bästaste grejen är att stressboll-nina kan bli bara boll-nina nu. Jag har varit så stressat och rädd i två veckor nu. Är ju ingen organiseringsmästare direkt och ganska mycket blev kaotiskt, hektiskt och konstigt sista tiden. Nu är det gjort och jag kan andas ut. Fett med nice - som ungdomarna skulle säga. Så dansa, dansa hela natten. Mitt nya motto. Typ. Äh, vad fan. Nu ska jag nog tänka lite och försöka sova sedan om jag kan. 

Och ni, nu så är det jul och nyår snart (ifall ni har missat) och sedan blir det 2014 och valp och så får vi se hur allt blir. Det är sjukt: jag är bonde nu. En ännu inte odlande bonde. Fast då är jag kanske bara en bor på landet-människa? Jag vet inte. Visionen hänger i alla fall i köket. Det känns bra. :)

Puss och kram!
/Eure Nina

ps: När en har hus är el SVINDYRT!! Så dyrt att det är läskigt faktiskt.

Pps: Fuck, vad jag kommer sakna människor alltså. Fast det bor ju faktiskt folk här också. Jag får börja sjunga i kyrkokören eller något.

Ppps: haha, den här låten kom upp precis på min spellista: Nina av Babylon Circus. Den kan ni alla lyssna på nu för ni är alla JÄTTELÅNGT bort från mig! :)
https://www.youtube.com/watch?v=4WLVmHe4koc
pusspuss.

packar in rummet och lägenheten

Jag har spontan bokat en flyttbil nu på onsdag. Då åker mina "stora" möbler upp mot gården. Jag hänger inte riktigt med i huvud. Men nu börjar det bli på riktigt. Känslor av "vad fan håller jag på med?" och samtidigt "värsta förväntan och vad kommer hända nu?" är ganska förvirrande att ha samtidigt. Vemod, glädje, förväntan och saknad av det som inte ens är borta än. Så förvirrande. Haha, jag tror det här är den märkligaste känsloförvirringen jag har haft någonsin. Och då har jag ändå haft en del såna i mitt liv. 

Men det är skönt att det ska hända nu. Att jag bestämde mig att flytta typ 1,5 månad tidigare. Mest på grund av att jag ska få en liten valp den 7 januari. Och att min kurs slutar redan den 17 december. Så varför vänta en månad till? 

Sedan är jag lite löjligt med sånt, men det känns ganska skönt att det blir snitt 2013/2014. 2014, det nya livet. (Åh, vad löjligt det låter!! Men jag tror ju i hemlighet på tecken och sånt) Året 2014 är året när jag blir supervuxen. Som att jag överdriver totalt. Flyttar till en gård, skaffar hund, katt och höns och bygger upp min framtid. Hur mer vuxen kan det bli? Haha och det här är Nina som alltid känner sig som ett litet barn, inte vill blir vuxen och mest av allt är ganska rädd för att bli vuxen. Men det här blir bra. Mest lite förvirrat när jag inte fattar själv och ingen runtomkring mig heller. Det ska bli skönt att från och med nu kan folk fråga hur mycket som helst och jag vet mer om hur och vad jag känner. På sista tiden har jag nästan tyckt det var jobbigt när folk frågar en massa. För att jag inte riktigt har förstått att jag ska flytta. Det är konstigt det där.

Samtidigt som: HALLÅÅÅÅ!!!! Det händer nu! hahaha, så sjukt. Jag flyttar från finaste Malmö om typ en vecka till lilla Tidaholm. Jag ska börja renovera och börja odla och försöka hitta ett billigt växthus! Jag ska skriva världens coolaste masteruppsats (om jag nu får skriva den). Jag ska skaffa mig en liten Alfons (valpkompisen som plötsligt dög upp i mitt liv). Jag ska börja med allt och försöka att inte gå under av ensamhet. 

Lilla Alfons. eller korven.

Det är ju mest det. Rädslan av att bli ensam. Men jag får väl skypa en himla massa. Och prata i telefon. Och bygga. Och måla. Och skriva. Och jobba. Dansa. Springa. Gå runt i skogen. Börja med mina tusen projekt. Bjuda in ALLA, ALLA människor jag känner (haha, gud - jag kommer ju skrämma er alla). Längta till sommaren. Längta till att de första grönsakerna kommer upp. Längta till nästa vår. Längta till att Elin kommer hem från Australien. Längta till gårds-inflyttningsfesten i juli. Börja sticka. Åka till massa spelmansstämmor. Och till Urkult. Och gå massa coola kurser! Så vad kan gå fel? Egentligen?

Men ni, vet ni vad? Ni måste bara lova mig att hälsa på ibland! Jag utlovar roliga äventyr och mat och sovplats. Jag tror vi kan ha trevligt därute. :) Att jag är så rädd för att bli ensam är ju ganska spännande. Jag trodde ju ändå alltid att jag är ganska tuff. Men det är jag faktiskt inte det minsta. Jag är nog ganska rädd.

Åh, nu ska jag väl fortsätta packa. Jag blev bara lite sentimental och tänkte det är ett bra tillfälle att skriva av mig här. Lyssnar på Alla Fagras skiva "Vintern ska värma min fötter". Kan jag rekommendera. Väldigt fint. 

På nyår ska jag hoppa över en eld och starta nya livet i Orleka på riktigt. Jag hoppas ni vill vara med i det nya livet! 

Stor kram!
/Eure Nina