Det blev snö till slut. (och året tog också slut till slut...)

OJ! Så längesedan som jag uppdaterade här!!! Jag skäms. Jag gråter som ursäkt (bildligt, inte verkligt). Jag är ledsen för det. Ja, men det har hänt massa saker så jag har inte orkat att skriva här (sanningen: jag har varit tvungen att blogga för min skola och då är bloggande bara inte roligt längre. All glädje har dödats genom det. Lite sorgligt. När nöjen blir måsten blir måsten ett nöje. fast det där var inte sant, nej det var inte sant för efter julen kommer påsken). Så massa bra saker, massa dåliga saker, massa sorgliga saker och massa roliga saker har hänt = 2015. Vi skulle kunna säga: det har hänt livet. Om vi skulle vilja göra det lätt för oss...

Men nu är året snart slut och jag kan säga att sammanfattningen är att jag tror på år 2016. Jag lämnar till er att tolka vad det betyder. Fast jag kan bjuda till och säga att 2015 kanske inte var det mest händelserika året och kanske inte heller det bästa år av de bästa. Jag skulle kunna dra till spets och säga att det var ett skitår. Men det hade kanske varit att gå långt - för så drastiskt och orättvis behöver vi faktiskt inte att gå. (haha, åh jag älskar vaghet!). Jag är sjukt tacksam för de nya människor jag har lärt känna. Det är kanske det bästa med det här året. Men vissa stressmoment, avsked och ovisshet hade jag kanske kunnat hoppa över - fast det skulle göra livet mindre till livet och jag är ändå tacksam för de stunderna. För är det inte så att du från varje jobbig situation lär dig mer om dig själv?

Jag har slagit ut en halvtand (sanningen: 1/5 av en tand). Framtand dessutom. Det var sorgligt. Och jag väntar fortfarande på min porslintand. Vi får se om den kommer snart eller om jag måste fråga tandfen snällt. Men hon kanske inte bryr sig om vuxna? Det där vet jag inte faktiskt.

Sedan har jag pluggat ett halvår till grundlärare nu och har precis idag blivit antagen till Göteborgs universitet för att plugga där till biologilärare. Det kommer gå mycket snabbare att bli klar på det sättet. Så det är gött!

Och mina vänner, hönshustaket är klart' och inomhus så har dörrar och lite i kök blivit vitt. Och massa till ska målas vit. Så ni får komma alla snart för ni kommer få se ett helt nytt hem. ;)
Annars har jag för första gången bjudit min familj på julafton här hemma och sågat av min egna julgran. Det kändes faktiskt galet vuxet. Men det var också väldigt mycket att göra; systrarna, pojkvän till syster och jag lagade mat från klockan 9-15.30. Så det var lite tokigt. Men också väldigt trevligt. Egentligen var det nog vi barnen som bjöd på jul, inte bara jag. Men hemma hos mig då. Så lite vuxet kanske, haha. (Dessutom är ju det här en blogg där allt ska låta lite flashigt och egoistiskt.) Och hallå, jag fick en liten Milla-katt i år, bara för det var det värt att det fanns år 2015. Och att jag äntligen fick ha den där coola födelsedagen där jag på den 27:e fyller 27 år. Det där är jag lite ledsen över att det aldrig mer kommer hända. Men så är livet. Nästa coola födelsedag blir 36 om vi nu tänker att jag fyller år den 27/9 (alltså 27+9 då, för 3 har jag ju redan fyllt...) Strunt i det nu, jag ska sluta med alla siffror nu!

Oj, det är faktiskt sjukt att detta år är nu över. Så fort det har gått. Alldeles för fort. Kanske. Det känns som att det var igår som jag skrev på min uppsats, hade min lilla kris, tyckte att sommaren var kaos och hösten blev krånglig. MEN nu kommer världens fetaste nya år och jag ska fira in det här i Tidaholm med några finisar. Spontant blev det, men ofta blir spontant det bästa!

Nästa år ska bli: bygga klart hönshuset, plugga i Göteborg eller börja jobba här i trakten, lära mig arabiska, börja sjunga i en kör (sååå jag ska göra det nu äntligen), fortsätta engagera mig, bygga massa mer, dansa hade varit fett, besöka vänner, åka till Malmö, renovera ett torp, odla, drömma, osv. (haha, vi får se vad som blir verklighet...)

Jag saknar er alla väldigt mycket och även om jag sa att 2015 skulle bli vännernas år, så får jag nu säga att det är nog år 2016 som skulle bli det egentligen. För 2015 var ju lite sådär med det där. Fast inte bara. Och er som jag har lärt känna i år: SÅ glad jag är för det! Tack! :)

Nu säger jag schnippschnappschnut nu är sagan slut!

Puss,
Nina

September. Vackra spetember.

Ok, jag vet inte riktigt vad som har hänt. Jag har sökt massa jobb, pluggat, sökt massa jobb (alltså det måste nämnas två gånger), varit på ett jobbintervju som jag tyvärr sedan inte fick, haft tankekaos och njutit så himla mycket av solen! SÅ fint det är nu! helt sjukt. Dessutom har jag blivit ett år äldre och det känns helt ok, men lite sorgligt att det nu har varit den magiska födelsedagen då jag fyller 27 den 27:e. Det händer ju bara en gång i livet. ;)

Ja, så nu imorgon ska nya innetaket läggas i hönshuset, är mycket spänd på det där. Ska få hjälp av mapa, annars hade det ju inte gått. Men det skulle vara riktigt roligt om det blir klart. Sedan ska väggarna lagas och fönsterna sättas in igen och schwupp är det klart.  Eller ja, inredning också. Så till våren kommer jag ha mina höns här, det ska bli kul! :)

Millan, katten, går ut och in nu och imorgon ska det sättas in en kattlucka. Hon och Alfons är kompisar och det är väldigt skönt att det har gått så bra. 

Sedan går lärarutbildningen bra. Men sedan det är fortfarande lite (?) kaos om framtiden och vad jag nu vill bli. Alltså varför finns det inte hållbarhets pedagoger? Det hade jag tyckt vore jätteroligt att jobba med.  Tyvärr inget examensbevis än, är lite trött på det nu. 

Ja, det var en snabbspolning av mitt liv här just nu. Lite känslokaos också som jag inte vet hur jag ska lösa, men det blir nog bra det med.

Livet är bra och spännande och jag ser framemot allt som ska hända nu!

(kort och tråkigt, men en liten snabbinblick sådär på en fredagsförmiddag)

Tack och hej!

PUSS

/Eure Nina

My baby is online!

Hurra! Nu finns äntligen min uppsats publicerat. Så om någon av er vill veta vad jag har sysslat med hela våren så voilà:

http://stud.epsilon.slu.se/8426/

kram!

Att försöka döda sin facebook-profil...

Jag är jätteirriterat just nu! Har suttit typ tre timmar framför datorn för att försöka radera allt möjligt personligt från min fb-profil. Det är provocerande, kanske extra mycket nu när jag inte varit inloggad på över en månad. Jag blev galen. Och arg. Hallå, ska det vara så svårt?!

Att ta bort mina få bilder gick ju fort, men sen tänkte jag ta bort alla inlägg på min wall (eller vad det heter)... Fy faaan! Det värsta var när jag insåg att det finns "höjdpunkter" och när du tagit bort de och tänker 'men det här gick ju smärtfritt' så upptäcker du att det finns tusen saker jag som blir nya 'höjdpunkter'. Gud! Jag vet inte vad jag har gett mig in på, den här processen kommer ta miljoner år! Jag vill ogilla alla sidor också och ta bort allt annat tjafs, så inget finns kvar. Sedan sa någon att om jag ta bort min profil helt och hållet raderas ändå allting. Ja men tack! Då var ju det här helt i onödan...

Samtidigt som facebook verkar vara lite praktiskt och jag får vara med i exempelvis plugggruppen av min klass, tänker jag i samma sekund att månaden utan Facebook har känts precis som med, alltså det är bullshit att en saknar det, och nu blev jag så bara förbannad också. Så jag vet inte.. Men nu är jag online en stund igen. Jag borde aldrig blivit medlem på den sidan - då hade jag aldrig slängt bort en helförmiddag på sådan här skit och funderat över "att ha kvar en avskalat profil". Tramsigt - som fan!

Det enda som faktiskt var fint var att läsa allt det gamla. Det var lite som ett fotoalbum och dagbok där jag såg vem jag hängde mycket med när, vem jag var kär i då (och försökte få uppmärksamhet ifrån. Fy Facebook, fy! Men ganska kul ändå), vem jag bodde med, vad jag gjorde, osv. Genom små små notiser kom jag ihåg massor! Det var fint och är nu borta för alltid. Fast alltså jag har ju aldrig läst innan vad jag gjorde på den sidan ex 2008, så det här sentimentala tramset kan ju bita sig i svansen.

Frustration ute nu! Tack blogg (som är samma skit som ansiktsboken? I don't know. men jag misstänker det)

Ok, men nu till nyheter från Orleka: jag har börjat plugga till grundlärare 4-6 (de med facebookgrupp). En distansutbildning med veckoträffar i Falköping. Superhightec. Helt galet. med kamera och stor bildskärm och massa andra klassrum runtom i landet. Sjuka värld. Men väldigt bra sysselsättning nu när jag håller på att söka jobb. Men jag tänker ju mer och mer att det som hade varit roligast att jobba med är med barn/ungdomar och miljö/hållbarhetsfrågan i olika projekt. Så då hade väl fritidspedagog varit mer givande. MEN, nu gör jag det här en sväng och så får vi se. Vem vet, kanske får jag jobb snart också. :)

Annars har jag täckt stora busken i min trädgård, mamma har hjälpt mig med att fixa fönster, jag har fått en katt som heter Milla (alfons och milla - tyckte jag var passande), jag har haft min första salstenta på sex år, jag är ledsen över allt som händer i världen, jag har klippt häck och runt buskar, osv. Så det har inte hänt supermycket, men lite. Trevligt.

Puss&kram

/Eure nina 

Ni måste se den!

Jag blev så glad av denna dokumentär, så ni måste se den allihopa. Du kommer skratta, gråta och bara tycka de är sjukt coola och bäst. Jag gjorde i alla fall det. Se den! Optimisterna på svtplay

(Bild lånat/tagit från http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1186)

augusti: sommar, bröllop och hönshus

Jag pratade precis med mina föräldrar och lillasyster som är på väg hem från Tyskland. De har plockat upp min lilla katt som jag hörde jamande i bakgrunden. Imorgon flyttar hon in. Lilla Findus. Eller lilla något annat. Namnet får ges när jag lärt känna lilla pricken. Herregud, nu bor vi snart tre här. Jag kan inte påstå något annat än att jag är lite nervös. Men det blir nog bra.

Augusti har varit en bra månad hittills. Jag har hittat min mitt igen och känner mig helt normal. Eller Nina-normal. Roligt. Det har hänt massa. Två fina bröllop, massa hönshusrivning, målning av saker, fönsterrenovering (som jag inte har varit delaktigt i), ny trevlig bekantskap, vetskap om vems det coolaste huset i Tidaholm är, systerbesök av båda två, konsert i Hjo, besök av fina Hanna, Ester har hunnit sova över en gång, två nästan krockar med älg (en gång älg+kalv), jobbansökan som nog inte ger resultat, massa sommarprat, sommarväder, bad, matplanering, basalkroppskännedom (haha), facebook-frihet för själs-välmående (haha, men lite sant faktiskt), hämtning av resterande takpannor (efter första gången där släpet hamnade i diket med 750 kg pannor - sjuk historia. men den fås bara live av mig), kortklippning av Alfons (som jag ångrar lite, men han mår bra av det), två fåglar som har flugit in och runt i huset, hängmatta och ommöblering så klart. Lite tapetförstörning också. Väldigt mycket spånisolering i plastsäckar! Det var sjukt att riva taket. Nu är det klart, bara sätta skivor, laga väggarna, bygga inredning, fixa till deras uterum och schwupp kan hönsen flytta in. Men det är en annan historia. Jag håller mig kort och visar bilder istället. Denna sommar, vilken resa! Men nu i efterhand är det mesta ganska roligt och komiskt. Lärdom. Hantering. Fokus. Och framtid. Ganska bra slogan enligt mig. Varsågoda:

Coolaste lilla- och storasyster.

enda bilden på mig, haha.

Dauko, Alfie och Hanna

Halva taket nere.

Hanna in action

Jag rensar bort spån.

Vi efter jobbpasset.

Taket efter rensning.

20 fyllda säckar. Så cirka 2500 liter sågspån...

finito.

Det har blivit vitt.

...och dörren med.

Den nya inneboende från Brandenburg.

Tack så jättemycket för all hjälp Hanni, Jonte, Dauko och Hanna! Sjukt snällt, sjukt bra, sjukt mycket tack!

Kärlek till alla er!

/Eure Nina

Tack URKULT!

Jag kom hem för drygt en timme sedan. Efter nästan elva långa bilkörningstimmar som jag nästan inte trodde skulle ta slut. Men det kom Kristinehamn. Det kom Mariestad. Skövde 24 km. Fröjered 5 km och till slut kunde jag köra upp till min lilla gård och andas ut. Sedan: bilutpackning, ätning och duschning - och nu ligger jag äntligen i finaste hängmattan och kan bara slappna av. Tack Josefine för att du körde innan Leksand, jag hade faktiskt inte orkat köra allt. Mitt bilego är lite krossat. I Filipstad blev det en snabb glassrast och hoppning på parkeringsplats (och inne i toaletten om jag ska vara helt ärlig). jag var faktiskt fruktansvärt trött. MEN: Så himla värt!

Vi var på Urkult. En av världens mysigaste festivaler. Uppe i Näsåker, utanför Sollefteå. Det var så otroligt fint! Och nästa år blir det igen. Jag vet det. Det är svårt att beskriva, men på Urkult omfamnas du av sjukt fantastiskt musik hela tiden, du får en påminnelse om vad du tycker är viktigt i livet, du stöter in i människor du inte har träffat på alldeles, alldeles för länge, du äter god mat, du badar i älven, du hoppas på att orkar gå till bastun, du hänger med alla åldrar (från bebisar i magen till pensionärer), du blir inspirerad, du blir kär i allt, du leker, du skrattar, du dansar - ja alltså det är bara kärlek alltihop om jag ska sammanfatta. På riktigt. Du bara baaam - åh så fint allt är! Och så får du upptäcka massa ny musik som du bara vill lyssna tusen mer på. Musik, en så himla bra grej! Vilken klyscha. Men det är ju så!

Så det här var sjukt fint. Att bara få åka iväg en kort sväng och inte behöva tänka på någonting alls. Bara vara. Det är faktiskt fint. Sedan måste jag erkänna att det här var året som jag dansade minst av alla Urkult-åren. Vilket är ju lite tråkigt. Men det är nästan lika fint att ligga på gräset eller sitta på trappa (samtidigt som du blir rytm-masserad av Josie - TACK!!) och bara lyssnar. Sjukt! Sedan, efter all musik och vackra människor, går du ner till campingen vid älven och bara se all sjuk vacker natur. Det är GALET! Och sista natten dansa folkdans till klockan fem, för att sedan springa runt på tomma område och trumma på lekplatsen. Ja, alltså det är ju obeskrivligt vackert alltihopa. Det enda som var synd var att jag var trött typ hela tiden. Men jag tänker att det fick vara så. Och det var ju skönt att koppla av helt bara.

Vi firade även nyår i goda vänners runda. Vilket var väldigt fint och skönt. Så nu kan 2015 börja på riktigt och bara bli fint - så glömmer jag första halvan. Fast alltså första halvan var ju inte bara kass, det skulle vara taskig att påstå. Men all såndär stress-skit ska jag strunta i nu.

Igår åkte vi runt kl ett mot Elins föräldrahem och var där tills imorse kl åtta. Jag är så himla tacksam att ha fått se det! Att se två uppväxthem till två vänner. Sedan for Josefine och jag hemåt imorse och Elin stannade kvar. Det var sorgligt att säga hejdå och veta att vi inte kommer att ses innan min födelsedag. Fast det är ju snart det med. I Leksand lämnade jag av Josefine, fick en kopp kaffe, jordgubbar och hallon för att sedan åka sista sträckan hemåt. Det var hemskt att köra till slut. För jag blev rastlös, fick nästan kramp i benet och nackont. Men efter kort-rasten i Filipsstad så var det ok igen. Och så jag började längta hem... Jag längtade så  mycket efter att komma fram. väldigt skönt att få känna så igen. Och att säga hemma och det känns så helt äkta och rätt från topp till tå. Så skönt! Och det är fint att veta att det faktiskt är så jag känner.

Nu när jag ligger här i min hängmatta i min trädgård är jag faktiskt kär i hemma! Jag gillar verkligen att bo här och älskar mitt lilla hem. Det är ju så fint! Och det är gött att kunna se det såhär igen. För jag har inte gjort det riktigt den sista tiden. Så summan av kardemumman: det är verkligen det viktigaste: att åka bort ibland för att förstå hur mycket en egentligen gillar hemma. Och hur fint det är hemma. Och att en är kär i hemma också. Så det här var verkligen det bästa på länge, länge, länge! Att få åka bort, koppla bort allt, lyssna på massa bra musik och omges av fina människor. Så mycket det kan göra för en. Nu är det enda jag verkligen längtar efter att få hämta hem Alfie imorgon - för honom har jag saknat något så ofantligt mycket!

Ja, så jag är kär i Urkult. Det är så fint att komma dit och bara se att världen skulle kunna vara så fin! Att det finns så mycket bra musik. Så många vackra och bra människor (alltså både vacker inuti och utanpå)! En får så mycket energi och glädje. Och sedan därefter bara kunna uppskatta jättemycket att få komma hem! Och längta hem. Så om jag någonsin ska gifta mig så är det med Urkult! ;)
      

Nu väntar tre intensiva veckor med två bröllop, massa besök, jobbansökningar och till slut Berlin. Det ser jag framemot.
    

Tack Urkult! Tack alla ni som jag träffade!
Hoppas att vi ses nästa år igen! 

Jag längtar redan dit.

Kärlek

/Eure Nina

Det är såhär vackert i Näsåker/Urkult.

ps: Och det är faktiskt ändå gött att ha blivit vuxen. Att vara trygg i sig själv. Att bara vara. Att göra och veta vad en vill. Att strosa runt själv eller tillsammans med de en gillar. Att strunta i alkohol. Att se de unga och tänka: Gud, vad skönt att inte behöva vara sådär längre. Så jag erkänner: vuxenlivet har en poäng. Så nästa år är jag nog också för gammal för att sova fem i ett fyrmannatält, haha. För sömn saknade jag lite där i trånga, kvävningstältet. Haha, jag kände mig faktiskt ganska ofta som att jag var femtio. Men så får det vara. Jag har ju dessutom lovat Elin att sluta med att säga att saker är över innan de har börjat (den 1 augusti sa jag: 'jamen nu är ju augusti typ slut.' Då sa Elin att jag få ge mig och lova att sluta med det där. Jag ska försöka med det.) Och nu längtar jag efter att krypa ner i min egen säng och sova i hundra år. Men innan det ska jag lägga upp denna lilla text på internetet och äta polarbröd med glass-choklad-sås. HA! & Godnatt. & puss. & kram.

 

Och om ni är ändå är farten lyssnar på Älgen också.