Gott nytt 2016!

Jag kommer kräva massor av detta år. Tusen. Eller kräva känns för hårt. Förvänta mig är mer passande. Beroende på hur du tolka dessa ord förstås. Du får därmed ansvaret att välja ordet själv. Jag har avsagt mig allt ansvar och är därmed fri från eventuella följder. Tack. (Jag sa ju att jag kräver massa. Eller förvänta mig. Av dig, av året, av allt.) 

Nä. Inte skulle väl jag vara sådär oförskämd. Jag är helt kravlös. Men jag hoppas på detta år. Det är det som är fantastiskt med detta som heter nytt år. Du får drömma om att allt är möjligt. Att du kan ändra ditt liv. Att ifall du bär röda underkläder på nyårsafton så får du massa tur och kärlek nästa år (såå arg jag är över detta  - kommer jag få ett oturs- och okärleksår nu?). Det är det fantastiskt med nyår. Den där sekunden när det plötsligt blivit nytt år! Kul. Jag är glad att människan gjorde så. Med nyår och sånt. Bästa är om du firar alla olika nyår – då får du massa nyår på ett år. Tänk så många nystart! (Tyvärr är det ju ganska mycket skitsnack. Men nu ska jag inte vara negativ. Det är omodernt.) Det där ska bli mitt nya hobby NYÅR eller kanske mer NYDAG. Nyår är mitt nya jul. Och födelsedag. (nyår i år var väldigt fint och mysigt. Så nu behöver ni inte fundera mer på det. Världens lyxmat, lyxhäng , lyxpyssel, osv,. Och K hade till och med röda underkläder. Fy fan för den! Alltså nu får du inte ta det fel K, men jag blev avundsjuk på riktigt när du sa att du hade det. Som tur var det bara den som hade det och inte alla förutom jag. Eller så ljög alla och hade det egentligen för att inte göra mig ledsen. Jag vet ju inte det. Tänk om K inte hade på sig röda heller? Nu fick allt en helt annan vinkel. Men jag ska väl inte tro att mina vänner ljuger för mig? Nej. Jag anonymiserade här för det är ju känsligt med underkläder. Om det hade varit strumpor hade jag helt klart skrivit ut dens namn. Ha, ni har ett mysterium att lösa. Ni har hela 2016 på er. Lycka till!)

Det är lite spännande just nu. Jag hoppar till av förväntan hela dagarna. Idag hade jag min sista föreläsning på Falköpings lärcenter och Karlstad universitet och nu har jag bara en muntlig skype-redovisning kvar (det dära hightecha dä ä inge för mi) och nästa vecka börjar jag högst troligt på mitt femte universitet: Göteborg. När jag tänkte så i morse, med mitt morgonkaffe i handen, blev det snabbt: ’Men vad fan Nina, väx upp då någon gång och ta ditt jävla ansvar!’ Men vem vet, det här kanske blir bra nu och jag kommer bli en lärare med världens längsta utbildning och onödiga examen. We will see my friend, we will see. Mina projekt tar aldrig slut. Jag lovar! Mitt liv. Mitt 2016. Vilken kommande roman säger jag bara. Så gör er redo.

Så Ninas 2016 är hoppet om lösningar på frågetecken. Som exempelvis: kommer jag någonsin får ett jobb? Eller kommer jag nu verkligen bli en sträng lärare? Eller tänk om jag flyttar till Kiruna? Eller vad vet jag. (Det där med Kiruna var tagen ur luften – men som sagt: vad vet jag).  I dessa dagar vet jag på riktigt inte än vad det blir, men lite GU blir det. Och så får vi se om någon från kommunen i trakten ringer och säger: ’Men Nina, vi har väntat på dig! Kom och jobba med oss med världens roligaste jobb.’ (← det är lite så jag hoppas mitt år blir. Hela tiden. Vad fan 2015, det kan du väl bjuda på?). Om jag nu ska vara helt ärlig måste jag dock erkänna med blicken ner i marken, att jag är ganska pepp på Göteborg. Så vi får se vad ödet vill av mig. Inte att jag tror på ödet. Bara på tecken. Eller inte ens det. Jag vet inte. Du får bestämma. Som vanligt. Tolka fritt bara. Riv sönder det jag skriver, hoppa över vart femte ord och dröm ihop hur du vill att jag ska ha det. Så blir alla mina läsare glada tänker jag. Coolaste bloggidén kanske: låt läsarna (om det nu finns sådana) skriva inlägg om dina dagar – trots att det var mycket länge sedan ni sågs. Det blir en fest för alla inblandade.

För att verka lite normal ska jag ta upp vädret också. Här är det galet väder (som överallt i Sverige) och jag är livrädd för att köra bil. Som tur är har min bästa granne Bosse skottat bort snön från min gård, så jag kommer i alla fall tryggt ut härifrån. De första tio meter framtill isbanan. Sedan är det bara sjukt. Jag tror att jag imorgon hellre kan åka skridskor än bil. Fast det är ju bra, jag är ju ändå utbildad miljövetare och hur skulle det se ut om jag fortsätter hyckla mig fram i världen genom att varje dag köra mina fem meter till soptunnan och tillbaka (En riktig skrytbil. Med dubbel avgasrör. Jag alltid med solglasögon. Låt fantasin flöda nu). (OBS! det här är inte sant! Om en framtida chef till mig  nu läser detta och inte känner till min fantastiska skrivarhumor: Jag är en duktig miljövetare och försöker vara duktig. För mycket duktig här. Jag vet. Det är därför mitt personliga brev är så dålig också. Rubriken: Duktiga Nina. Osv)

Nu räcker det. Jag ska bli seriös.

Puss och kram

/Eure Nina

Present av en av mina nyårsbesökare. :) Den står kvar, så du vet. Lite smält.

Alfons i snölandskap

Jag har målat även lilla hyllan vit nu. Ni får tänka bort er det stökiga - tidningarna var där för att inte spilla färg. Och så sugen jag är att måla hela köket! Så fula ek försvinner! Och stolarna, haha. Så bastukänslan till slut fördrivs från detta hem.

Bordsben också antikvita nu :) Målargalenskap har tagit fart. jag borde tagit nya bilder nu, utan tidningar och tejp som sticker ut. Men ni får stå ut!

Ok. Gott nytt år då!

Vi hörs!

Det blev snö till slut. (och året tog också slut till slut...)

OJ! Så längesedan som jag uppdaterade här!!! Jag skäms. Jag gråter som ursäkt (bildligt, inte verkligt). Jag är ledsen för det. Ja, men det har hänt massa saker så jag har inte orkat att skriva här (sanningen: jag har varit tvungen att blogga för min skola och då är bloggande bara inte roligt längre. All glädje har dödats genom det. Lite sorgligt. När nöjen blir måsten blir måsten ett nöje. fast det där var inte sant, nej det var inte sant för efter julen kommer påsken). Så massa bra saker, massa dåliga saker, massa sorgliga saker och massa roliga saker har hänt = 2015. Vi skulle kunna säga: det har hänt livet. Om vi skulle vilja göra det lätt för oss...

Men nu är året snart slut och jag kan säga att sammanfattningen är att jag tror på år 2016. Jag lämnar till er att tolka vad det betyder. Fast jag kan bjuda till och säga att 2015 kanske inte var det mest händelserika året och kanske inte heller det bästa år av de bästa. Jag skulle kunna dra till spets och säga att det var ett skitår. Men det hade kanske varit att gå långt - för så drastiskt och orättvis behöver vi faktiskt inte att gå. (haha, åh jag älskar vaghet!). Jag är sjukt tacksam för de nya människor jag har lärt känna. Det är kanske det bästa med det här året. Men vissa stressmoment, avsked och ovisshet hade jag kanske kunnat hoppa över - fast det skulle göra livet mindre till livet och jag är ändå tacksam för de stunderna. För är det inte så att du från varje jobbig situation lär dig mer om dig själv?

Jag har slagit ut en halvtand (sanningen: 1/5 av en tand). Framtand dessutom. Det var sorgligt. Och jag väntar fortfarande på min porslintand. Vi får se om den kommer snart eller om jag måste fråga tandfen snällt. Men hon kanske inte bryr sig om vuxna? Det där vet jag inte faktiskt.

Sedan har jag pluggat ett halvår till grundlärare nu och har precis idag blivit antagen till Göteborgs universitet för att plugga där till biologilärare. Det kommer gå mycket snabbare att bli klar på det sättet. Så det är gött!

Och mina vänner, hönshustaket är klart' och inomhus så har dörrar och lite i kök blivit vitt. Och massa till ska målas vit. Så ni får komma alla snart för ni kommer få se ett helt nytt hem. ;)
Annars har jag för första gången bjudit min familj på julafton här hemma och sågat av min egna julgran. Det kändes faktiskt galet vuxet. Men det var också väldigt mycket att göra; systrarna, pojkvän till syster och jag lagade mat från klockan 9-15.30. Så det var lite tokigt. Men också väldigt trevligt. Egentligen var det nog vi barnen som bjöd på jul, inte bara jag. Men hemma hos mig då. Så lite vuxet kanske, haha. (Dessutom är ju det här en blogg där allt ska låta lite flashigt och egoistiskt.) Och hallå, jag fick en liten Milla-katt i år, bara för det var det värt att det fanns år 2015. Och att jag äntligen fick ha den där coola födelsedagen där jag på den 27:e fyller 27 år. Det där är jag lite ledsen över att det aldrig mer kommer hända. Men så är livet. Nästa coola födelsedag blir 36 om vi nu tänker att jag fyller år den 27/9 (alltså 27+9 då, för 3 har jag ju redan fyllt...) Strunt i det nu, jag ska sluta med alla siffror nu!

Oj, det är faktiskt sjukt att detta år är nu över. Så fort det har gått. Alldeles för fort. Kanske. Det känns som att det var igår som jag skrev på min uppsats, hade min lilla kris, tyckte att sommaren var kaos och hösten blev krånglig. MEN nu kommer världens fetaste nya år och jag ska fira in det här i Tidaholm med några finisar. Spontant blev det, men ofta blir spontant det bästa!

Nästa år ska bli: bygga klart hönshuset, plugga i Göteborg eller börja jobba här i trakten, lära mig arabiska, börja sjunga i en kör (sååå jag ska göra det nu äntligen), fortsätta engagera mig, bygga massa mer, dansa hade varit fett, besöka vänner, åka till Malmö, renovera ett torp, odla, drömma, osv. (haha, vi får se vad som blir verklighet...)

Jag saknar er alla väldigt mycket och även om jag sa att 2015 skulle bli vännernas år, så får jag nu säga att det är nog år 2016 som skulle bli det egentligen. För 2015 var ju lite sådär med det där. Fast inte bara. Och er som jag har lärt känna i år: SÅ glad jag är för det! Tack! :)

Nu säger jag schnippschnappschnut nu är sagan slut!

Puss,
Nina

September. Vackra spetember.

Ok, jag vet inte riktigt vad som har hänt. Jag har sökt massa jobb, pluggat, sökt massa jobb (alltså det måste nämnas två gånger), varit på ett jobbintervju som jag tyvärr sedan inte fick, haft tankekaos och njutit så himla mycket av solen! SÅ fint det är nu! helt sjukt. Dessutom har jag blivit ett år äldre och det känns helt ok, men lite sorgligt att det nu har varit den magiska födelsedagen då jag fyller 27 den 27:e. Det händer ju bara en gång i livet. ;)

Ja, så nu imorgon ska nya innetaket läggas i hönshuset, är mycket spänd på det där. Ska få hjälp av mapa, annars hade det ju inte gått. Men det skulle vara riktigt roligt om det blir klart. Sedan ska väggarna lagas och fönsterna sättas in igen och schwupp är det klart.  Eller ja, inredning också. Så till våren kommer jag ha mina höns här, det ska bli kul! :)

Millan, katten, går ut och in nu och imorgon ska det sättas in en kattlucka. Hon och Alfons är kompisar och det är väldigt skönt att det har gått så bra. 

Sedan går lärarutbildningen bra. Men sedan det är fortfarande lite (?) kaos om framtiden och vad jag nu vill bli. Alltså varför finns det inte hållbarhets pedagoger? Det hade jag tyckt vore jätteroligt att jobba med.  Tyvärr inget examensbevis än, är lite trött på det nu. 

Ja, det var en snabbspolning av mitt liv här just nu. Lite känslokaos också som jag inte vet hur jag ska lösa, men det blir nog bra det med.

Livet är bra och spännande och jag ser framemot allt som ska hända nu!

(kort och tråkigt, men en liten snabbinblick sådär på en fredagsförmiddag)

Tack och hej!

PUSS

/Eure Nina

My baby is online!

Hurra! Nu finns äntligen min uppsats publicerat. Så om någon av er vill veta vad jag har sysslat med hela våren så voilà:

http://stud.epsilon.slu.se/8426/

kram!

Att försöka döda sin facebook-profil...

Jag är jätteirriterat just nu! Har suttit typ tre timmar framför datorn för att försöka radera allt möjligt personligt från min fb-profil. Det är provocerande, kanske extra mycket nu när jag inte varit inloggad på över en månad. Jag blev galen. Och arg. Hallå, ska det vara så svårt?!

Att ta bort mina få bilder gick ju fort, men sen tänkte jag ta bort alla inlägg på min wall (eller vad det heter)... Fy faaan! Det värsta var när jag insåg att det finns "höjdpunkter" och när du tagit bort de och tänker 'men det här gick ju smärtfritt' så upptäcker du att det finns tusen saker jag som blir nya 'höjdpunkter'. Gud! Jag vet inte vad jag har gett mig in på, den här processen kommer ta miljoner år! Jag vill ogilla alla sidor också och ta bort allt annat tjafs, så inget finns kvar. Sedan sa någon att om jag ta bort min profil helt och hållet raderas ändå allting. Ja men tack! Då var ju det här helt i onödan...

Samtidigt som facebook verkar vara lite praktiskt och jag får vara med i exempelvis plugggruppen av min klass, tänker jag i samma sekund att månaden utan Facebook har känts precis som med, alltså det är bullshit att en saknar det, och nu blev jag så bara förbannad också. Så jag vet inte.. Men nu är jag online en stund igen. Jag borde aldrig blivit medlem på den sidan - då hade jag aldrig slängt bort en helförmiddag på sådan här skit och funderat över "att ha kvar en avskalat profil". Tramsigt - som fan!

Det enda som faktiskt var fint var att läsa allt det gamla. Det var lite som ett fotoalbum och dagbok där jag såg vem jag hängde mycket med när, vem jag var kär i då (och försökte få uppmärksamhet ifrån. Fy Facebook, fy! Men ganska kul ändå), vem jag bodde med, vad jag gjorde, osv. Genom små små notiser kom jag ihåg massor! Det var fint och är nu borta för alltid. Fast alltså jag har ju aldrig läst innan vad jag gjorde på den sidan ex 2008, så det här sentimentala tramset kan ju bita sig i svansen.

Frustration ute nu! Tack blogg (som är samma skit som ansiktsboken? I don't know. men jag misstänker det)

Ok, men nu till nyheter från Orleka: jag har börjat plugga till grundlärare 4-6 (de med facebookgrupp). En distansutbildning med veckoträffar i Falköping. Superhightec. Helt galet. med kamera och stor bildskärm och massa andra klassrum runtom i landet. Sjuka värld. Men väldigt bra sysselsättning nu när jag håller på att söka jobb. Men jag tänker ju mer och mer att det som hade varit roligast att jobba med är med barn/ungdomar och miljö/hållbarhetsfrågan i olika projekt. Så då hade väl fritidspedagog varit mer givande. MEN, nu gör jag det här en sväng och så får vi se. Vem vet, kanske får jag jobb snart också. :)

Annars har jag täckt stora busken i min trädgård, mamma har hjälpt mig med att fixa fönster, jag har fått en katt som heter Milla (alfons och milla - tyckte jag var passande), jag har haft min första salstenta på sex år, jag är ledsen över allt som händer i världen, jag har klippt häck och runt buskar, osv. Så det har inte hänt supermycket, men lite. Trevligt.

Puss&kram

/Eure nina 

Ni måste se den!

Jag blev så glad av denna dokumentär, så ni måste se den allihopa. Du kommer skratta, gråta och bara tycka de är sjukt coola och bäst. Jag gjorde i alla fall det. Se den! Optimisterna på svtplay

(Bild lånat/tagit från http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1186)

augusti: sommar, bröllop och hönshus

Jag pratade precis med mina föräldrar och lillasyster som är på väg hem från Tyskland. De har plockat upp min lilla katt som jag hörde jamande i bakgrunden. Imorgon flyttar hon in. Lilla Findus. Eller lilla något annat. Namnet får ges när jag lärt känna lilla pricken. Herregud, nu bor vi snart tre här. Jag kan inte påstå något annat än att jag är lite nervös. Men det blir nog bra.

Augusti har varit en bra månad hittills. Jag har hittat min mitt igen och känner mig helt normal. Eller Nina-normal. Roligt. Det har hänt massa. Två fina bröllop, massa hönshusrivning, målning av saker, fönsterrenovering (som jag inte har varit delaktigt i), ny trevlig bekantskap, vetskap om vems det coolaste huset i Tidaholm är, systerbesök av båda två, konsert i Hjo, besök av fina Hanna, Ester har hunnit sova över en gång, två nästan krockar med älg (en gång älg+kalv), jobbansökan som nog inte ger resultat, massa sommarprat, sommarväder, bad, matplanering, basalkroppskännedom (haha), facebook-frihet för själs-välmående (haha, men lite sant faktiskt), hämtning av resterande takpannor (efter första gången där släpet hamnade i diket med 750 kg pannor - sjuk historia. men den fås bara live av mig), kortklippning av Alfons (som jag ångrar lite, men han mår bra av det), två fåglar som har flugit in och runt i huset, hängmatta och ommöblering så klart. Lite tapetförstörning också. Väldigt mycket spånisolering i plastsäckar! Det var sjukt att riva taket. Nu är det klart, bara sätta skivor, laga väggarna, bygga inredning, fixa till deras uterum och schwupp kan hönsen flytta in. Men det är en annan historia. Jag håller mig kort och visar bilder istället. Denna sommar, vilken resa! Men nu i efterhand är det mesta ganska roligt och komiskt. Lärdom. Hantering. Fokus. Och framtid. Ganska bra slogan enligt mig. Varsågoda:

Coolaste lilla- och storasyster.

enda bilden på mig, haha.

Dauko, Alfie och Hanna

Halva taket nere.

Hanna in action

Jag rensar bort spån.

Vi efter jobbpasset.

Taket efter rensning.

20 fyllda säckar. Så cirka 2500 liter sågspån...

finito.

Det har blivit vitt.

...och dörren med.

Den nya inneboende från Brandenburg.

Tack så jättemycket för all hjälp Hanni, Jonte, Dauko och Hanna! Sjukt snällt, sjukt bra, sjukt mycket tack!

Kärlek till alla er!

/Eure Nina