Nu är sommaren snart slut!

Idag har jag haft en super-relax-dag. Alltså superduper relaxed! Chillirex! Sova tusen år, ta det lugnt och ha det gött i regnvädret. Och igår var det riktigt fint ute så jag var där hela dagen och njöt av sensommarvärmen. I hängmattan, i rensningsattack i mitt kaos-odling och på promenaderna med Alfons. Det var ganska gött. Och sedan som höjdpunkt lagade jag lasagne med massa grönsaker från landet och tomatsås gjort på mapas egna tomater. Väldigt fint och gott! Äntligen matlåda till nästa vecka. Gött och hurra! Sjukt mycket idyll denna helg om en nu bara läser detta - hade gjort en snygg sliskartikel i någon av alla drömma-om-livet-på-landet-tidning.

Sedan var Hanni och Jonte här för två helger sedan och då fixade vi till brygghustaket. Mycket skönt att det blev gjort!!! :) Se bilder nedan.

Annars har jag ju förlorat en människa jag tycker väldigt mycket om (där rasade idyllen för er kanske nu. men det är ju samma liv här som där, som när och fjärr. sjukt - ;) ). Eller alltså den lever ju fortfarande men den är inte sugen att hänga med mig längre. Sånt är ju väldigt ledsamt, speciellt när en själv inte alls vill att det ska vara slut. Aja, ni fattar grejen – de flesta av oss har ju varit där mer eller mindre ofta. Bajs är det iaf. Och mycket sorgligt. Dens nye namn är bajskorv, mycket fin bajskorv. Haha, alltså - mycket omogen nina. 

Det dära har ju påverkat lite min augusti kan en säga. Mycket upp och ner, hit och dit - tankekarusell. baam, baam. Och superduper trött. HELA tiden. Men det är ju inte så konstigt. Denna helg har varit den första på extremt länge som jag har varit själv, minst på ett halvår. Det är lite sjukt. Lite tufft också, men ok. Tror ändå att det är viktigt. Sedan har jag ju lite funderingar att fly till Göteborg nu över höst/vinter. We will see! Livet är ju ett äventyr som jag så ofta försöker betona.

Jobbet är igång igen och känns väl helt ok. Mest lite frustrerat över att jag vill göra massa saker men så är det inte så lätt. Och jag fattar väl inte alla spelregler än osv. Dum i huvud känslan är la kvar lite till och från. haha. Ni fattar nog det där med - alla har ju varit där också verkar det som.

Annars så knastrar brasan här i vardagsrummet just nu och jag löser sudoku till radiobabbel. Jag har städat lite och ska snart stövla ut i regnet med Alfons på en liten promenad för att sedan knyta ihop kvällen. Åh, jag älskar ändå mitt hus och hem (obs! ingen tidningsreklam)! (haha, förr fick jag kärleksattacker på människor, nu på mitt hemma. SJUKT?!) Nu vill jag lära mig sticka och sitta framför elden i femtusen år och producera kläder. Jag är en klyscha. Jag vet. 

Haha, ja det var väl inte det roligaste inlägg – men så kan det gå.

Puss och kram!

Hör av dig om du är i behov av häng på landet!

/Eure Nina

Kära vänner!

Ja, jag lever. Visst är det galet. Internet har ju inte rapporterat något på år. Jag förstår att ni måste undrat om jag har flyttat till amerikat. Där det inte finns internetet än. (Mycket varning för lögn). Men nu ska jag återigen greppa efter fjädern och skriva fullt från hjärtat. Kanske ett helt ark. Vad vet jag.

I verkligheten hänger jag på soffan i mycket dålig hållning med dator i knäet så det bli för varmt på låret och väntar på att tvättmaskinen ska bli färdig så att tvätten kan torka över natten. Utomhus. Så den luktar gott. Och i all denna väntan kom jag ihåg att detta fanns. Mitt liv digitalt. Uppdatering av/om mig. Mycket viktigt. Annars har väl livet inte hänt? Det har ju nästan gått ett år sedan sist. Starkt överdrivet. Och då skulle jag ju teoretiskt inte levt i ett år. Helt sjukt. Och det går minsann inte ann.
An? Jag vet inte och skyller på vädret. Det där jävla vädret. Ni vet, tryggheten i konversationstekniken.  Annars är ju världen helt åt skogen och blir bara galnare för varje dag som går. Mycket sorgligt, bättre då att prata om mycket soligt. Lättast. Det är ju bäst att blunda. Då blir solen inte så jobbig. Och skriva tramsiga inlägg. Som denna. Men hallå! jag har faktiskt fått en ny framtand! På riktigt. Så ego är vi. I en mycket sjuk värld skriver vi om våra nya framtänder. (ok, jag ge mig nu med mina små dåliga antydningar. Men världen är på riktigt åt helvete just nu. Skit på dig. Världen. det är idioti som pluppar upp ur marken överallt, inte svampar. osv, osv. Men jag har fått en ny tand på riktigt! HA!)

Jaha. Mycket har hänt sedan sist i mitt lilla liv. Inget har hänt sedan sist. Det beror helt på vinkeln på historien och hur briljant jag vill visa mig. (vilka glasögon en tar på sig, som de coola skulle säga. men jag är inte cool. Så det blir inget glasögonsnack här.) Men jag har jobbat, blivit kär och funderat över livet. Ytterst kompakt uttryckt. Men ganska koncist. (Och fått en ny tand då)

Gårdslivet är som vanligt: Odlingarna går sådär. (OBS! En katastrof: mördarsniglarna har anlänt och slått sig ner. Jag är ledsen). Hönshuset är på paus. Brygghuset mår lika illa som förra sommaren. Torpen är i samma skick. Ingen har flyttat hit. Och gräset växer. Livet på landet. Mycket vackert, men lite stressigt när du inte hittar tiden. Den har gömt sig i typ tre år nu. Och nu som 100% jobbmänn’ska så är det ju helt omöjligt att hitta den ens en sekund. Så den springer. Och jag springer efter. Och då blir det bara ett jävla massa springande. Men jag är fortfarande glad att jag bor här och det är väl ganska viktigt tänker jag. Det viktigaste skulle en kunna säga. Mycket konstigt. Kan jag väl tycka emellanåt. Det också. Tre år! Fattar ni? Fast bott har jag väl gjort två dryga år. Men ändå. Det är ju verkligen lite galet..

Annars är det ju massa jobb och mycket pendel till jobb och mycket tankar om jobb. Och livet. jobblivet. Livet som jobb? Livsjobb? AHHH! Alltså jag kommer ju inte ifrån rädslan av att den där bittra, gråa kommuntanten blir verklighet. Att den bara börjar växa därinne nånstans. Lite,lite. För varje sekund. Men det är det där med vuxen. alltså på riktigt kan jag inte se mig som det - och nu sitter jag där som en bebis i vuxenkläder. Det är liksom inte riktigt bekvämt.. Men jobbet är fint, bara lite ovant. Och jag måste från hela hjärtat säga att jag inte har träffat en enda grå kommuntant i kommunen/Falbygdens Energi – det är är faktiskt sjukt att alla är så snälla! Mycket fint! Mycket tur! Väldigt tacksam för det. Tack! För annars hade det kanske varit skit.

Sammanfattning: Jag är Energi- och klimatrådgivaren som inte kan någonting men som har fått upp ett intresse för värmepumpar och dylikt. Det är lite roligt. Men också en EKR (internspråk här) som är rädd att trilla dit och bli en olycklig arbetande människa. Mycket bortskämt tänkt. Vilket ge nya tankar. Och allt detta slutar nästan varje kväll i en massa funderingar om mitt liv. Inte lika extremt som förra året, men en viss flykttendens rycker väl ändå i mitt vänstra ben. Det där undrar jag om det någonsin kommer sluta? Eller är jag så barnslig att det aldrig gör det? Eller som grannflickan sa: ”Men Nina, alla måste ju inte bli vuxen några kan ju vara galen” (nu mycket felciterat. Jag minns inte längre orden.) alltså så rätt hon har. Jag kan ju vara Nina även om jag blir bitter. Slutsats för dagen.

Jaja, kärleken då. Det är väl det enda ni är nyfikna på. Det är så det funkar. Så: sammanfattning: Nina är kär i en mycket fin person som hon gillar väldigt mycket. fint. lite (massor?) läskigt. men mycket mest fint. och just nu tror hon att det är värt att ta risken. Livet ni vet.

Jaha du. Allt annat står still. Denna vecka så städade jag varje dag efter jobbet och flyttade lite på möbler. Lite hit. Lite dit. Och sedan tillbaka. Haha, mycket konstigt. Men lite nöje ska en väl få ha såhär sista veckan innan lovet. (Alltså på riktigt varför är lov fel ord och semester rätt? Vad är det för skillnad? Det är som trosa och kalsong. Mycket konstigt.) Så definitionsmässigt utifrån sett är jag helvuxen nu. Jag har klarat nästan alla avkryssningar: jobb, hus, bil, hund&katt, partner,.. Förutom barn, fina saker och såna färdiga semesterresor då. Jag är nästan som ett typexemplar vuxenmänniska. Bara schwupp. Lite sjukt (men inget fel med det! Förstå mig inte helt fel nu. Bara lite sjukt och kanske lite oväntat. Kanske. iaf för mig.)

Struntprat. Men vad är inte det? Allt är väl det? Egentligen. Jag tänker att vi alla går runt med varsin luftballong fyllt med tankar och sedan brukar ballongerna/tankarna vara ganska lika men så säger vi inget till varandra. Tills någon spräcker vår ballong. Med en tunn nål. PANG. Och då kommer alla tankar fram i luften som andas in av den/de andra. Men redan då blåser vi i smyg upp en ny ballong – kanske i en annan färg. Så allt är ballonger egentligen. Strunt-ballonger. Ganska ofarligt ändå om en tänker så, tänker jag. Men det kanske blev tvärtom? Att det låter läskigare. hoppas inte det.

Nu har jag i alla fall tre veckor semester. Nu ska hinnas allt. Och inget. Känns mycket konstigt. Min kära lillasyster är på världsresa och plötsligt ryckte det i min lilltå att vilja dra ut dit och se vackra berg och örnar. Men jag kan ju kolla på hennes kort också. Tänker jag. Puss till henne!

Jaha, men nu är tvättmaskinen klar. Har jag sagt allt? Pengar, (makt), kärlek och tankar. Ja- det är väl det livet handlar om. Fy fan alltså. Det är sjukt. 

Men allt kommer väl bli bra? Och alla drömmar blir väl verklighet?

Ja, men bara om du drömmer tillräckligt starkt.

Mycket strunt. Men kanske sant ibland. Om du har massa tur.

Det är lättare att kolla på fina månen. Dricka ett glas vatten.
Sova i sin säng.

Det är det som är modernt. Bara så du vet.

Tack för din tid!

Puss och kram, 

jag är nästan lite lam. 

Som tur är min katt tam. Och hunden min ger mig en kram. 

Annars hade jag blivit alltför stram. 

Där har du mitt liv inne i en ram. 

Alltså shit, tänk om jag är en kommundam. 

/Eure Nina

OCH HALLÅ!! DET ÄR VÄRSTA SOMMAR!!! och just det, jag har varit i Grekland på Temenos filmvisning. Mycket speciellt. Men om det en annan natt.

mycket ful video. strunt i den - bildmässig.

Pendlingens pendel

Januari och februari har för mig varit pendelns månad. Alltså inte som hypnospendel, utan mer tågpendlingens pendel. Så säger en inte. Jag vet. Men det låter ju lite mer flashigt än att säga att jag har åkt massa tåg. 

Jag har pluggat biologi för blivande gymnasielärare. I Göteborg. Trodde pendling ta typ 1 timme (optimisten). I verklighet tar det två timmar från dörr till dörr. Och en är trött. Massa trött. Men lite roligt att få lära sig massa om mossor ändå. Sedan är det värsta pussel med min fina Alfons-hund. Har jag hundvakt? Måste han på dagis (eller dogis som det så fint heter i hundkretsar)? Osv. Men mapa har ställt upp tusen - tack för det! Turen är också att min syster bor här, Göteborg alltså, så jag har ju kunnat vara där en massa. Det är bra! Och fint att hänga massa med henne.

Och de sista helgerna har jag varit på Brännö. Så jag har knappt varit hemma alls. Så ni får inga news från hårda gårdslivet... 

Men! (Spetsa öronen nu) jag har fått jobb! Lilla Nina har fått jobb. Hoppas du inte ramlade från stolen nu av skräck! Eller chock. Jag förstår det inte heller. Miljösamordnare på falköpings kommun och energirådgivare på feab. Det kom lite plötsligt och läraryrket försvann lite från himlen igen. Det är ändå kommuntant jag ska bli nu. Men jag ser framemot det! Arbetskollegorna verkar jättesnäll och roliga och jag har ju massa projektidéer. Så nu jävlar Falköping. ;) Jag fattar ingenting om att jag har fått jobbet, så ni får höra mer om det när jag väl börjat jobba.

Gårdsnytt: fröer är typ beställda. Lite sen i år igen, men det blir bra! Det ska bli roligt. Målet är bästa odlingen - men vi får se haha.

Det var snabbnyheter från mig!

Puss

Eure Nina 

min säng i Göteborg

Jag har varit massa i Göteborg. Och min fina storasyster fixade en säng till mig, så att jag inte skulle sakna min hund Alfons och katt Milla. Haha, jag kan inte förneka att jag direkt kände mig mer som hemma..

puss, nina

"Leave your country
Leave the notes
Of your future and your goals

Leave your language
You once spoke
Leave the soil where you were born

Leave all
Leave the guards
Leave the stone crushed in your heart

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

Left your country
Left your father
Left your sister, left their warmth


Leave all
We know too well
Leave this paradise, caught in hell

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

And I, I ran
And I, I ran"

Dagens sorgliga historia som ni kan glädja er åt. (Varning för starka bilder)

Efter att yxan nästan har hackat av min fingertopp ska jag såååå laga massa, massa mat på den där jävla vedspisen idag (som vill ha så himla tunna vedklabbar). livet på landet. eller living on the edge. beroende hur du nu vill se det. jag sörjer min nagel. Djupt. Som än hänger tappert kvar. fastplåstrat med hårda tag. det här är kanske dagens mest sorgliga historia. i alla fall i ninas liv. 2016, du som bara skulle göra bra saker. jag är djupt besviken. Och som pricken över i:et så klämde jag mig precis i tvättstället så jag har fått en blodblåsa. Vi skulle kunna sammanfatta det hela med: skitdag. eller mindre drastiskt: "du har väl inte gått upp med rätt fot imorse" (det kanske en inte säger på svenska, men då får ni lära er något nytt!)

OBS! varning för överdrift: faktaruta: yxan nuddade fingernagel och klyvde den isär, mycket blod men allt annat är ok. så att jag inte får massa beklagar-brev på posten nu. trevlig söndag!

Imorse vaknade jag och det var så himla vackert överallt.

-20 grader var det inatt och -15 på dagen. Helt galet vackert när jag gick runt här hemma. Såna här dagar kan en inte annat än att vara kär i sitt hem.

 

 

Puss och kram

/Eure nina