Kaos-torp-städning

Vilken effektiv start på veckan! Det är alltid bra när storasyster kommer på besök, då händer massa saker här på gården. Denna gång hade vi stor slängning och städning från torp 2. Vilket resulterade i att torpet inte alls ser lika illa ut längre och luktar så himla mycket bättre redan! Och så glad jag blev att det fanns ett renoverat hus här som jag bara kunde flytta in i! Jag uppskattar det mer och mer.

Men allra först var det Hornborgadagen med familjen. Det var svamputställning, information om lantraser och jordbruksmaskiner i Naturum och vid Heljesgården var det lieslagning, falurödfärgkokning och info om grönsaker och äpplen. Väldigt trevligt faktiskt och sjukt roligt med tipspromenad. Haha, jag vet att det låter lite löjligt, men det är verkligen roligt med alla smågrejer som händer här i bygda. De uppskattas så mycket mer än när det händer något i staden. Jag ska gå på allt sånt nu.:)

Mama och jag vid Hornborgasjön.

Pappa smakar alla olika morotssorter.

Vi klurar på frågorna.

Och Emil och Alfons var också glada.

Jonatan är duktiga fotografen (som inte vet att jag lägger de här). Nu vet mapa inte att de är med här heller, men jag hoppas de tycker det är ok ändå.

Sedan var helgen över och vi började med arbetsveckan. Först hämtade vi massa ved i måndags. Jag får hämta minst två lass till så det verkligen räcker för vintern.

Och sedan åkte vi tre vändor till Återvinningscentralen. Välidgt trevlig personal där som hjälpte oss två förvirrade mycket vart vilket skräp skulle slängas. Det är faktiskt sjukt hur mycket skit det kan samlas i ett hus...

Vi tog bort all skräp framför huset och tog ner markiserna. Nu ser det ut såhär:

 

jag försöker ta bort räcket framför dörren, men det slutade med att min skruvdragare gick sönder.

Sedan tog vi ut alla köksmöbler (som var superfastskruvade, helt otroligt många skruv) och drog bort plasten från taket och körde till ladugården och lämnade av bra möbler där.

tomt i torpet.

köksskåpen i ladugården

 

 

Nu finns en liten möbelhörna i ladugården.

Andra rummet står nästan tomt idag (förutom säng och stora skåpet), för jag tog med småprylarna till huvudhuset nu. Men de äckliga sofforna är borta och alla läskiga madrasser också.

 

Nu är bara "badrummet" kvar där skåpen måste tas ner (tog ner ett idag, men utan skruvdragare gick några skruv inte ut alls). 

Och till våren river vi kanske tillbyggnaden och ta ner alla gipsskivor från väggen och låter den fina timmerväggen kolla fram! Det ska blir sjukt roligt. Nu till hösten ska vinden tömmas också, så att alla saker som är skräp försvinner. Bara det lyfter verkligen ett hus oerhört!

 

På lördag ska jag åka med några saker till second hand och lämna av. Vi får hoppas att andra gillar små proslinsaker och sånt. Jag har dessutom nu så sjukt många tallrikar, så nu jävlar kan massa folk komma på besök :)

Idag var jag i torp 1 och sorterade alla prylar till antingen behålla, Secondhand eller återvinningscentral. Erikshjälpen kommer få tusen saker alltså. Sedan rev jag även bort linoleummattan i köket och fram kom ett trägolv. Men det var på vissa ställen riktigt illa ställd med mögel och rutten golv. Det värsta stället la jag snabbt mattan på igen för det var myror och hål i golvet. Jag får lösa det snabbt.Tänkte kanske såga bort det hemskaste stället och lägga nya brädor där - men ska först läsa på om en verkligen gör så. 

Så det torpet är värre ställd än kaostorpet. Vilket är lite synd. 

Har inte tagit några bilder idag så ni får vara utan (det var ju syrran som var den bästa fotografen).

Det var det för nuet!

Puss och kram!

//Eure nina

PS: Om ni har tips på examensarbete ge de till mig!

Och lite bilder vad som hänt på gården i sommar.

Nu orkar jag inte skriva ett till inlägg så ni får bara lite bilder... Men tänkte: När jag ändå är igång.. Fina meningen som sägs så ofta som en halvlögn.

hemmabyggda staketet med spillvirke från gården. byggd med hjälp av Hanni, Jule, Karli, Pappa och Aron. TACK!

rosenkvitten

planterat humle som ska dölja fula flaggstången.

mitt lilla land som är så grön. haha. 

kålen ser verkligen inte ut så längre efter att kållarver har typ ätit ALLT!!

Staket innifrån med min första alldeles egna bil. BERLINgo eller Ingo.

frilandsgurka.

och Alfons håller koll så inget oväntat händer.

Japp. En annan gång kanske jag berättar om andra äventyr från min sommar och kanske lite om permakulturkursen. Men det är så tröttsamt det här med bloggandet efter ett tag. och sjukt tidsintensivt ändå. Och då går jag inte ens igenom riktigt det jag har skrivit.

Kärlek till alla er! Ni som inte varit här än, kom hit!

/Eure Nina

Hemläxa att fortsätta blogga (, fast det är nog bra det- annars skulle den varit död nu)

Jag har börjat en kurs. En praktiskt byggkurs med återvunnet byggmaterial.  Återbruk - en praktisk byggkurs. (reklam som varje blogg måste ha: https://www.facebook.com/kursaterbruk?fref=ts och http://www.sigfrid.se/aterbruk). Check it out! (där kan du läsa massa och slipper gå igenom mitt blabla.)

Tyvärr kunde jag inte gå från början eftersom jag blev antagen som reserv – men fett att jag fick hoppa in till tredje träffen. (Åh, det här låter lite dystert och oinspirerat skrivet. Men dagens människa har en bortförklarning till allt. Min bortförklarning denna gång är stress för att snart kommer bror med familj och jag stresstädade hela huset så fort och nu är jag helt svettig och min hjärna är lika fort och svettig men jag borde stressa och kylas ner lite snart. Men nu har jag satt på någon ”creativity boost playlist” från spotify (smygreklam nummer två för spotify – vad fan, nina), så nu ska det bli ett sjukt kreativt inlägg här. Så håll i hatten som en så fint säger på svenska. Voilà!

I alla fall. Tillbaka till kursen. Vi ska dokumentera vad vi gör på en blogg eller ett annat offentligt medium för oss själva och för er andra (nu är det ju bara ni få vänner som läser den här, men ni är nog väldigt mycket potentiella kursgångare). Och då tänkte jag att jag då lika gärna kan fortsätta på denna halvdöende skriverisida. Så nu får ni minsann lära er massa hur en kan bygga ett litet, litet hus som ska fungerar som Mötesplats för ett antal människor. 

Vi är fyra i min byggrupp, men sedan finns det två andra grupper också som bygger Nr 1. en liten handelsbod och Nr 2. ett hem för två vuxna + barn på ett existerande vagnställ. Allt detta då med återvunnet material och i vagnform så att det kan förflyttas lätt. Så vi bygger en massa och så lär vi oss massa galet bra saker om eko-bygg och åker till roliga studiebesök och lär oss tusen. Så jag är väldigt nöjd och glad hittills. 

Denna gång hade vi en föreläsning med Varis Bokalders om ekobygg (samförfattaren tillsammans med Maria Block av ekobygg-bibeln (vi går ju ändå på en kristen folkhögskola) ”Byggekologi: kunskaper för ett hållbart byggande”) samt två killar kom och pratade om jordskepp (http://earthshipsweden.com/). Och gången innan var vi bland annat på besök hos Tyrolen och blev sjukt inspirerade av coola och snygga vagnar (http://www.tyrolen.se/). Förutom det har vi två jättebra lärare, Maria och Stefan, som lär oss massa annat om massa saker och framförallt massa om bygg! Maria har byggt sin egen vagn och Stefan är möbelsnickare och ha också varit med och byggt massa hus (ursäkta om jag skriver något fel nu, jag skyller på att jag missade två gånger, haha).

Nu tillbaka till byggdelen: Själv var jag ju nu inte med i själva planeringsprocessen, eftersom jag missade de två första gångerna, vilket gör att jag inte är en av de geniala ritframtagarna. Men tanken är att bygga ett mindre hus som lite ska se ut som ett cirkustält. Och hela vagnen ska fungera lite som en scen. Efter flera försök att lösa problemet med så stora dörrar (tunga!) som skulle öppna hela framsidan, vilket visade sig vara omöjligt, blir nu lösningen en framvägg med en massa fönster. Temat är lekfullt och lite galet. Det ska finnas ett kök och en hängplats och på något sätt en plats där folk kan föreläsa och/eller spela musik eller göra något annat för andra. Lite såhär därnere på min lilla teckning från paint, fast då finare och roligare. Som en liten smakretare för er att följa vårt fantastiska arbete. (ja, vi ska ha ett torn!)

Ok, jag förstår att ni blir lite inkastade i det här nu och med högst trolighet inte förstår något alls av det jag skrev däruppe. Problemet är dessutom att jag sedan sista gången inte gjorde några anteckningar vad vi gjorde då. Men jag tänkte att ni ska följa med på min resa i bygget och därigenom kanske själva vågar er på ett byggprojekt (fast nu ljuger jag lite – pushen kommer faktiskt av att vi måste dokumentera det vi håller på med. och jag tvivlar att jag är så pedagogisklagd att ni vågar er på ett projekt. Ni kanske mer blir avskräckta. Men jag ska försöka mitt bästa.) Nu har jag bytt playlist till något som kallas "an instrumental sunday" - det är trots allt söndag. Galet att spotify har mood-playlists. Men det är sant. vi är så okreativa nuförtiden att vi behöver spellistor som heter kreativitets boost av spotify. Mig själv inräknat i denna skala. samma att jag behöver en spellist som heter instrumentell söndag, på en söndag (fast det är måndag i verkligheten, jag ville krydda lite där. men jag är ju sämsta lögnaren). ok, nu kommer jag från mitt ämne och ska skärpa mig. jag är lite sur idag ska ni veta. parentes, parentes.

Så denna gång så satte vi upp väggreglar och så satte vi tunna, tunna (och därmed böjliga) spång (?) i hörnen så att vi får runda hörn i hörnen på baksidan. (jag vet att ni inte förstår nu, förlåt! kolla foto längre ner i hörnen så ser ni lite) Vilket var skitsvårt eftersom de knäcktes HELA tiden (på grund av kvisthål) när vi skulle böja de rund. Så vi kom på ideala idéen att lägga de i vatten (vilket inte hjälpte nämnvärd). När detta var gjort började vi att lägga upp takstolarna. Och det tog väldigt mycket tanketid att förstå hur vi skulle få till det. Jag kan tänka mig att Stefan borde fått ett och annat irritationsmoment på oss, men till slut förstod vi alla och det gick riktigt bra. Det var mycket upp och ned med dessa stolar för mäta och rita och tänka och sätta fast och så. Problemet med vår form är att vi fick en massa vinklar som vi var tvungna att förstå och dessutom var tvungna att förstå hur vi ska såga ut de (dubbelvinkel hit och dit). Men coola grejen är ju nu när vi är proffs på de krångligaste takstolar "som finns", så en ”vanlig” borde ju nästa gång gå mycket smidigare. Och alla takstolar är på nu. Det är ju fruktansvärt skönt. Så behöver ni hjälp med takstolar, ring vårt coola crew. Vi fixar’t. (ta det där med en nypa salt.)

                                   

Takstolarna = de röd. Fast de är inte röda i verkligheten. Och de oranga ringarna - där fanns krångel vinklarna!

Alltså nästa gång måste jag skriva direkt så att jag minns alla steg. Det är lite svårt nu såhär i efterhand. Jag hade börjat skriva på det här inlägget när min bror skulle komma (som det står däruppe), men nu i skrivande stund är det återigen fyra veckor senare… Så denna gång får ni nog inte lära er såå mycket bygg och får nog inget självförtroende heller. Uppdrag = misslyckat. Men nästa gång säger jag bara, nästa gång!

Här lite bilder som visar vårt lilla byggprojekt (snodd från vår inside-facebook-grupp, hoppas att det är OK petter.)

kolla hörnen som blir runda!

                                       

 först takstol sätts upp.

Mina kära vänner, jag vet inte om ni blev klokare om vad vi/jag sysslar med. Nästa gång ska det var bättre. Jag försöker att lova detta. Tack för denna lilla monolog och så hörs vi snart igen för kursen är nu på onsdag. Så då ska jag väl skriva nästa vecka mitt nästa inlägg.

Puss och kram!

                                                                                       /Eure N.

Schtressen kommer till landet, där med..

Hej hej hej,

ojojoj, vad mycket jag borde göra. Jag är helt snurrig av allt som är i mitt huvud just nu. Måste fixa hit massa kompostjord, gräva lite till, fixa till landet ordentligt, rensa det som måste rensas, fixa hundstaketet, inreda min "verkstad", städa garaget, städa överhuvudtaget, och tusen saker till.. och så blir alla växter dåliga för att jag inte har ett bra förodlingsställe. ÅH, quelle catastrophe! Men jag har bestämt mig att i år får allt gå dåligt och så får det helt enkelt blir bättre nästa år. tatatatadaaa! Bra lösning på stort problem.

En positiv sak är ju att jag har bestämt masterarbete. konventionell mot lokal/ekologisk matproduktion, samt ifall det går att försörja en kommun (Tidaholm) med lokal producerat mat. Vi får se hur det går, men jag tänker satsa stort till hösten. Jag är en framskjutningsmänniska, och så kommer jag förbli. Även om mina dagar nuförtiden börjar kl sex eller sju, istället för elva eller tolv. Har även sökt in till lärare på distans, men det är en hemlighet så jag säger det inte. Jag har kommit in i distanskursen i bygg också, vilket är skitroligt eftersom Jennie och Daniel också går den. Schaklakka, det går bra - men samtidigt fruktansvärt dåligt. haha.

om tre veckor kommer Mapas lilla valp Emil och då så får jag vara dagmamma. Ska bli roligt, samtidigt som det känns lite galet då min lilla Alfons precis börjar bli stor och schwupp där kommer nästa babyhund (ska läsas bebishund, inte bäbbyhund. tack). Men så kan det gå, så kan det gå. 

Annars är jag glad. Har precis kommit hem från Tyschkland och träffat för första gången min brorsdotter som är världens snällaste och sötaste bebis (hon skrattar tusen och sedan sover hon och gråter typ aldrig) och Karli (brorsonen) har blivit så sjukt stor och pratar och leker och är jätterolig. Ja det är roligt med de små. Och så passar jag Hugo nu och han och Alfons är helt galna (hundar de två alltså), så det nästan är jobbigt. Annars är allt som vanligt. är arg på världen och den för mig, samtidigt som jag blir glad över vissa saker. Puh, så cräääsii alltså.

Livet på landet är som livet i staden fast med mycket mindre folk och massa mer natur. istället för avgaser luktar det koskit och istället för motorbrus hör en traktormotorer. Så skulle jag kunna sammanfatta det hela. Jag jobbar hela tiden, inget blir gjort och så blir en lite stressad - som ett vanligt jobb alltså. Men det är la gôtt det mé. Och så är det ju tusen roligt för att en gillar det en håller på med. Så jag saknar inte staden ett dugg. När jag var i Berlin nu tänkte jag bara att jag inte skulle vilja bo där någonsin igen. Allt verkade bara sjukt. Det var skönt att känna så - för det där har ju varit stress det med. Så: Fuck you, min hemstad och alla andra städer. Jag har lämnat er för ett tag nu. Så får vi se om och när jag kommer krypande tillbaka (när jag har fått nog av det enkla livet och den goda luften) ifall ni tar upp mig i er famn igen. Vem vet. Livet är ju en gåta och en vet aldrig vad som händer. Det är lustigt det där. Fast nu börjar jag babbla igen. Jag gillar att babbla. Det är dessa blogg.skit.com bevis för.

Tack.

kram, kram och en banan som ser ut som en kran

önskar jag era alla, mina kära barn.

nina

Grönsakslandet är färdiggrävt för i år!

Ja, rubriken säger det. (jag tror) Att jar är klar (med hjälp av massa andra gräv-hjälpare) med att gräva för landet i år. Nu måste jag bara fylla på med ny jord, för det saknas en massa. Hitta en ensilagebal vore också fint och plocka mer gödsel från kohagen. Så projekt 1 nästan klart.

typ såhär stort är det. Det syns nästan alla sten som vi har tagit upp. (jag betraktar mina små vitlök. därför den konstiga hållningen)

I helgen var jag på permakulturdesignkursen som Glokala Folkhögskolan ger. Egentligen är det bara för skåningar, men jag är ju typ skåning fortfarande, så jag får går den i alla fall. Väldigt mysigt att träffa så många fina vänner igen och dessutom träffa massa nya fina människor. Det är fint det. :) Och finast av allt är att det är tre träffar kvar! Väldigt bra det. Speciellt att det blir intensiv umgänge med människor, haha.

Sedan har det hänt en till helt cool grej: Triakel har släppt en ny skiva "Thyra". Och så ska de spela på Urkult i år. Jag blev jätteglad när jag upptäckte det idag. De är bandet som fick mig att börja lyssna på svensk folkmusik för många, många år sedan och det är jag sjukt glad för!

Åh, jag är så ledsen att jag inte kommer på massa skämt så att läsning blir lite muntert. Men just nu är jag väldigt kall och lite stressad över att jag inte har hunnit göra något ute idag. Dumt det där. Men  livet är ju så. Inte dumt, men oplanerat. Blubbidiblupp. Skåne till helgen igen. När ska jag äntligen bara vara här igen? Känns som jag bara hoppar igen. Det är inte bra. Svårt med balans. Alltså det här att varken göra för mycket eller för lite.

just det, snart blir jag valpvakt igen. Mina föräldrar ska skaffa en liten en och då ska jag passa den under veckorna. haha. ja det blir ju spännande det där. Men kanske inte så spännande för er. Min Alfons har blivit gigantiskt stor och tung. 

Nej, men det här får inte bli någon jobbig hundblogg. Det blir ju hemskt för folk som har hundfobi. jag ska försöka hålla mig. idag ska jag hålla mig kort. Nästan all lök har kommit upp! Kul! eller jag tycker det i alla fall. Nu är det här schlut!

Puss på er,

/Eure nina

KÄMPA SHOWAN

På söndag MÅSTE alla ut på gatan och visa att vi inte har plats för nazister på våra gator. Och att vi absolut inte har plats för nazister som försöker mörda folk med knivar. 

Det som har hänt är bara sjukt och hemskt och oförlåtligt! Därför är det så viktigt att vi alla deltar och visar att vi är så många, så många fler än de och att vi inte är rädda! https://www.facebook.com/events/250586945123741/

http://motkraft.net/2014/03/11/kampa-showan-showan-behover-vart-stod-ekonomiskt/

Och så hoppas jag att Showan blir bra snart!

KÄMPA SHOWAN!

Kämpa Sverige!

Tiden går - två månader på gården

Hej! 

(lite som ett brev det här, för nu är det så länge sedan som jag skrev här)

Nu bor jag här. Nu har jag bott här i typ två månader. Det är galet. Det är ju faktiskt 1/6dels år. Sjukt. Och jag är inte deprimerat och liten, även om det har varit lite tufft ibland när mitt huvud ansåg att jag är så ensam, så ensam eller när jag hör konstiga ljud på natten och blir rädd. Det är nog just det som är tufft. Den här ensamheten som jag verkligen inte är van vid. ALDRIG, ALDRIG har jag bott ensam innan det här och oftast då med flera personer och då blir det ju fan läskigt. Haha, vilket skämt om en jämför med folk som verkligen bor isolerat. Jag har ju för det första Alfons som sällskap (och han är världens bästa sällskap) och till och med tillgång till bil... Men jag är lite löjlig. Och nu får väl inlägget börja då. Oberoende om ni är beredda eller inte.

Enligt mig har jag på riktigt flyttat hit när jag hämtade min lilla hund Alfons. Innan var det massa jul, nyår, och annat. Men när Alfons hoppade in i mitt liv kändes det som att något nytt började. Snön kom precis den helgen till exempel. Mycket snö. Och så lilla bebishunden som var som en liten tokboll. (Han älskar fortfarande att bita i mina händer så det blöder. Längtar lite till att alla mjölktänder är utbytta). Det var 11:e januari när Alfons flyttade in och det känns helt sjukt längesen nu! Att jag har varit utan det där lilla monstret är helt galet. 

Suddiga Alfons.

Fy, ute blåser det jättemycket så det låter som att någon försöker ta sig in i huset. Alfons skällde till och med (det gör han aldrig annars). Det där är jag inte heller van vid, att vara ensam och så blir en rädd och så finns ingen annan en kan gömma sig hos. haha, men jag kommer bli världens tuffaste efter den här vintern/våren.;)

fortsättning: En ganska jobbig tid började, samtidigt som den var väldigt fin. Det var läskigt att vara så mycket själv. Och det är det fortfarande. Fy alltså. Aldrig att jag klarar det här utan massa fina människor, så flytt' upp/ner/åt sidan hit! Här finns det plats och massa en kan skapa och göra! 

Första tiden var jag bara på nedre våningen i nästan tre veckor och fick gå ut i minus grader hur ofta som helst för att lillen inte kunde gå trappor och inte skulle kissa/skita inne. Tyngst var det på natten när en stampade i gummistövlar och pyjamas ut i det kalla varannan timme. Men tiden gick och nu kan jag sova i min riktiga säng igen, Alfons kan gå trappor och sover nätterna igenom. Men jag har fått en förvarning hur det är att ha en bebis, respekt till alla er föräldrar alltså. Att typ inte sova på riktigt någonsin är inte roligt. Jag fick ett litet sammanbrott när jag några dagar efter att jag hade hämtat honom tänkte ta en liten tur med honom och bilen. Han började yla så fruktansvärt mycket att jag fick vända direkt. Då trodde jag att jag var inlåst på nedervåningen, i snön, för resten av mitt liv och det var hemskt. Men som tur är älskar Alfons att åka bil nu och jag är super fri. Ensam-fri kanske en ska kalla det. :) Men jag har försökt att skapa mig ett liv här. Jag har börjat lyssna sjukt mycket på radio (betoning på SjUkt), går på folkdans i Skövde (men har bara varit där en gång än så länge - det krånglar till sig hela tiden med mina tisdagar), börjat ta min första dragspelslektion (också bara varit på en, men nu fyra veckor framåt blir det fler), köpt ett dragspel (och imorgon blir det kanske ett piano), gå på valpkurs varje lördag, försöker läsa all kurslitteratur för trädgårdsterapikursen, leker med Alfons, börjat planerar inför odlingssäsongen och de viktigaste projekten och sedan stressar jag mig som fan inför mitt masterarbete som jag fortfarande inte har bestämt mig än vad jag ska skriva om (och nu har det gått snart två månader) -bajs. och så har jag nog aldrig hängt så mycket med mina föräldrar, vilket både är fint men samtidigt jävligt frustrerande att jag inte känner fler människor här. Men det där ska jag rätta till nu när jag har fått mer energi och jag inte tycker det är lika fruktansvärt att vara så mycket själv. 

Ibland kände jag mig verkligen som ensammaste pricken i hela världen. Men nu kan jag hänga ute igen och börja jobba och då känns det skönt i kroppen när en kommer in efter några timmar och bara går och chilla framför en bok, med god mat och sedan sova i sängen. Det är också lite komiskt att jag har börjat bli sådär planerat - det är liksom inte riktigt längre så att jag bara kan springa till affärn för att köpa något. Allt måste tänkas igenom innan. Sjukt att jag klarar av det.

Och nu kom fina Jennie och fina Daniel på besök för tre dagar och vi började fortsätta gräva mitt land och slog stenrekordet. Fy vad många stora stenar det var. Och så sådde vi de första fröna. Jag fick massa frön av de också, det var roligt att ha en minifröbytardag. Det känns skönt att äntlgen komma igång. Och så hemskt fint att ha de båda här. Nedan finns en lista vad jag har sådd, så kan ni följa min lilla såkalender! :) fast ni kanske inte tycker det är så roligt, det vet jag ju inte. Men jag tycker det är roligt. Ni anar inte hur mycket jag längtar till att pluppar ut frön och plantor ute på landet. Det enda jag är lite ledsen över är att jag har bara en så liten yta i år, men det är nog bra. Fast när jag ritade min "trädgårdsplan" kändes det som jag inte fick plats med något alls.

Idag har jag fortsatt att gräva och nu värker mina handleder och min rygg. Det tog väldigt mycket längre tid än när vi var tre. Far min var också här och fixade lite i hönshuset, så vi möttes i köket ibland för lite kaffe och vatten - lite mysigt ändå.

Livet på landet alltså. Det har la gått bra, men lite väl ensamt. Men även det blir en van vid. Och dagarna går så fort fast jag bara ha jobb hemifrån. Det är skumt det. Men folks, ni måste komma och hälsa på! Det skulle vara riktigt fint. Och håll utkik här på bloggen för jag ska anordna lite arbetshelger när jag behöver lite hjälp med olika projekt. Så får ni landluft, mat och förhoppningsvis en trevlig stund, samtidigt som ni får använda lite era kroppar för att bygga staket, riva ut/bygga hönshus eller annat. Hoppas ni tycker det är roligt. Annars får ni komma en annan dag.

Åh, nu är jag så trött. Och det jag har skrivit känns så torrt. Men jag kände det var dags för en ny nu. Och imorgon är det Kvinnodagen, då får ni ut på gatan allihopa! Jag ska nog baka en fin tårta och gå på valpkurs och läsa massa feministiska artiklar och böcker. Och så ska jag gräva en massa. Lite ledsen är jag att jag inte är i Malmö imorgon, men jag är ju där på söndag. Fast det är ju ändå en dag försent. 

Nu får ni en puss på kinden och förhoppningsvis en fin fredagskväll (eller vilken veckodag det nu är när du läser detta). Jag mår bra kan väl det här inlägget sammanfattas med. (Men vill ha besök! Mera, mera, mera! haha.)

Pusspuss,

Eure Nina

Sådd 5 mars (lite sent - fröna komma lite sent. Hade tänkt så 1 mars):

• Purjolök
• Gul lök
• Rödlök
• Gräslök
• Piplök
• Stjälkselleri
• Bladselleri
• Chilipeppar
• Chili
• Paprika
• Aubergine

min odlingsstation. väldigt dålig bild, men jag har ingen bra kamera just nu.

ÅH just det! några av mina vitlökar har kommit upp! YEAH!!! :)