Nu börjar det.

Det är kvällen innan jag ska åka upp till Västra Götaland för att ha möte med banken, mäklaren och de förra ägarna. Det är kvällen innan kvällen när jag ska bli gårdsägarinna. Det är kvällen innan jag börjar mitt livsäventyr. Haha, eller det vet jag inte. Det är i alla fall kvällen när allt känns läskigt och ändå otroligt lugnt. 
Igår bestämde jag mig för att inte skriva mitt magisterarbete och vara fri för att drömma om min lilla gård. Det känns väldigt skönt. Jag har varit en hetsig stressboll i två månader. Det var två ganska hemska månader. Så då tyckte väl min hjärna att det inte var värt det. Och jag är jätteglad att jag bara får tänka på gården nu. Att jag får drömma nu om allt jag ska hitta på utan att ha dåligt samvete att inte skriva meningslös text. (Fast det var väldigt jobbigt att lämna min medskribent (heter det så?) i sticket. Jag är verkligen ledsen för det.)

Mycket ska fixas i sommar: fasaden ska skrapas, fönster ska renoveras, hönshuset ska fixas, gå på mycket loppis och auktioner och så vidare. Och så hoppas jag på massa besök och glada stunder med massa fina människor. Ni är alla välkomna, det är bara höra av sig. Det känns otroligt overkligt att det på torsdag faktiskt blir verklighet. Eller i alla fall första steget att bli verkligt. Helt fantastisk känsla som kan beskrivas som att vara kär, men tusen gånger värre. Jag kan knappt tänka på något annat just nu. Allt kretsar just nu på något sätt om min lilla gård. Min gård. Så märkligt att kunna säga så.

Det ska bli väldigt roligt att få öppna dörrarna till husen på torsdag och gå runt och kolla på allt. Att känna efter. Att reda in de få sakerna jag kommer ha med mig. Att se efter vad de förra ägarna har lämnat efter sig. Att bara andas in. Ta en kopp kaffe på trappan upp till huset och andas ut. Gå runt på marken och börja smida planer hur och vad som ska göras först. Det ska bli häftigt. Ni kan nog inte gissa hur mycket jag har funderat över hur det kommer kännas. Det är så sjukt overkligt. HA! liksom.

Men innan dess blir det samtal till försäkringar, möte med banken, diskussioner med familjen, tankar om hur det ska gå, en hemsk lång bilresa upp. MEN bara om tre dagar kommer dessa hemska saker vara över och förhoppningsvis allt med försäkring avklarat. Dessutom kommer nästan hela min familj vara samlad i helgen. Till och med min bror, hans flickvän och lilla Karli kommer från Berlin. Och Dauko kommer tillsammans med sin pojkvän. Och Ester. Och Frida. Alla kommer vara hemma i Falköping! Det är helt fantastiskt fint. 

Jag är så sjukt tacksam och glad att det här kunde bli möjligt. Att jag är så lyckligt lottad att jag får den hjälp som behövs. Att jag faktiskt kan leva min dröm om jag vill. Det känns skönt att platsen är bestämd nu. Att jag kan rota mig någonstans till slut. Samtidigt är jag fortfarande fri och jag är så glad att jag känner så nu. Rädslan att vara fast för livet, att Berlin egentligen är mitt hemma, att jag inte kan slå mig ner - börjar sakta, sakta släppa allt mer. Allt finns ju kvar. Hela världen finns kvar, även ifall jag bara är på en plats. En plats där jag aldrig trodde jag skulle hamna. Inte med 24 år. Eller 25 blir det väl vid riktiga flyttens datum.

Det enda jag är rädd för nu är väl just att vara ensam. Att det inte blir som jag har tänkt. Tänk om ingen vill flytta med mig? Men även de tankar lugnas nu: Då är det så. Jag får ta det då. Jag kommer aldrig kunna se in i framtiden och framtiden kommer oavsett.

Men just nu känns allt väldigt pirrigt i magen. Schubidubidabidu. haha, jag bara sitter här och vill skratta. Men det går inte för jag måste sova nu. Skratta få det göras en annan dag. :)

Imorgon börjar kanske min dröm. Det är en ganska häftig känsla.

Kärlek,

Eure Nina

Ps: det här ska vara en liten blogg om mitt stora äventyr: gård. Jag ska berätta om visioner och planer och sånt lite senare. Ville bara snabbt skriva ner några tankar så att jag minns hur det var precis innan jag fick gården. Det blev ett ganska sådär inlägg. Så blir det när jag bara rafsa ihop något skit. inget utrymme till något annat än sliskig text. Livet alltså. Godnatt!