framtidsplanen?

http://tidningenland.se/gronsaksodlaren-niklas-markie-kunderna-betalar-min-manadslon/

Snö och sjukdom

Det snöar igen. Fast det kan väl knappast kallas snö. Typ regn-snö kanske. snö-inte. regn-inte. Inte bra, inte.

Jag är sjuk. Eller någonting. Det är huvud som dunkar. Alfons är sjuk. Han har ett rakat öra med massa sår på. Kanske gav räven från ladugår'n honom skabb. Jag vet inte. Veterinären vet inte. Ingen vet inte. Jag borde skriva. Gör det inte. Solen borde skina. Den gör det inte. Jag borde elda. gör det inte. Laga mat - gör det inte. Så det är en fredag fylld med inten och jag är sugen att bara åka och göra något roligt. Men inte, inte det heller. Får ligga här på soffan, dricka te och hoppas att skriva ihop något vettigt. Jag är sugen att skriva inte bakom det med, men inte - det är förbjudet säger jag åt mig själv.

Inte och inte, det blir ju Ingenting! fast ingenting blir ju massa till slut. En massa av ingenting. Åh, poetiska gurkan här.

how to survive lonely on a farm (som inte är igång än)

Jag kom att tänka på det här idag på en av mina ändlösa promenader. Det är så många som undrar hur jag klarar mig härute och så började jag fundera lite på det själv.. Sist var nu en frisör i Skövde som började fråga ut mig om mitt liv (konstig grej det där med frisörer) samtidigt som mitt hår blev oroväckande kortare och kortare... Och så kom jag på denna fantastiska rubrik som bara måste finnas på en blogg - storslaget och lite självgod sådär: Hur lyckas jag? haha. Såhär får ni min cocktail till det som kan verka så svårt. För det är ju inte så svårt. Egentligen.

Alltså här en lista vad som krävs för att inte bli totalt galen:

1. Du måste gjort valet helt själv, velat det helt själv utan att vilja bevisa något. Det tror jag verkligen är centralt. Alltså en vet ju på något sätt att det kommer bli ensamt, men om du har valt det själv så är det ju inte så konstigt. Och då känns det inte så ensamt tror jag. För jag har ju haft mina tvivelstunder. absolut. men de har varit så få, att jag tror att det hänger ihop med det här. Också har jag hela mitt liv varit så rädd för mörkret och för att sova själv på platser, men inte alls här... Så jag tror att det beror på någon sjuk övertygelse om att det här är rätt - att det känns rätt. På något konstigt sätt. Jag inte heller rädd för skogen längre, haha.

(om du är rädd för massa saker har jag (super-fegisen) ett tips till: jag har ALDRIG kollat på eller läst läskiga saker här och tvingat mina besökare att inte berätta läskiga saker. Aldrig! Bara extremt ofarliga saker. barnfilmer till exempel, haha. skitbra! du blir aldrig rädd och hör aldrig konstiga ljud!)

- jag tror faktiskt det kan kännas mer ensamt i staden ibland. Alltså jag menar dessa kvällar där en inte orkar göra något men ändå hör alla skratt genom lägenhetsväggen och vet att alla går ut en fredag- eller lördagkväll. Det är ju drygt om inte annat. Den ständiga stressen att kanske missa något. Då är det mycket bättre att sitta därute på landet och veta att det inte finns något att göra. Blir mindre ensamt tror jag.

2. Skaffa dig ett husdjur. Hund är väldigt bra! Den gör att du måste gå upp rätt tidigt på morgonen och vill gå på massa promenader. Du får en skitbra kompis som du måste bry dig om liksom. (Du blir mindre rädd då också! även om din hund är själv en liten fegis. bara jobbigt om hen börja skälla mitt i natten - då kan du ändå bli rädd) Alltså utan Alfons hade jag nog inte varit kvar.

3. Gå på massa promenader. eller spring. eller på annat sätt motionera. Det gör ju att en mår bättre - sen kan en lyssna på massa ljudböcker samtidigt eller radio eller musik. Eller bara sortera alla tankar. Äta bra är också bra (men rätt svårt för det är ju inte kul att laga mat till en själv. På sistone har jag ätit nästan bara riktig dålig mat.)

4. Ha kvar drömmen och utveckla den - varför du har valt att bo därute. Det är ju sjukt roligt att drömma och planera! Så om du kan göra det räcker ju nästan inte dagens timmar.. Du kan rita, planera nästa odlingssäsong och så vidare (alltså jag gör det här väldigt sällan, bara så ni inte tror något annat nu. det mesta av planering sker enbart i mitt huvud). Du kanske till och med inspirerar andra att följa sina drömmar om du vågar. det är rätt coolt faktiskt.

5. Håll på med projekt där hemma! Skitroligt! och det är lite skitsamma om du bor ute på landet eller inne i staden. alltid roligt.

6. Bjud in vänner så ofta det går! Kanske ha familj nära där du kan äta middag hos ibland? Och säg aldrig nej när någon vill komma på besök. skitsamma hur väl du känner de egentligen. Det häftiga är att du lär känna människorna så väldigt bra, mycket bättre om de stanna en helg eller längre härute än om de kommer och träffar dig tusen gånger inne i staden. faktiskt! alltså, du vet ju typ direkt vad folk äter till frukost och om de gillar saker som du gillar. Och massa mer! Riktigt roligt om du gillar folk! skriv brev! då kanske du får brev själv, jätteroligt! :)

7. Försök hitta på massa saker och försök att inte säga nej till någonting alls! Det är bara roligt och utmanande att lära känna folk på nya platser. Fast svårt kan jag erkänna. Men en kan ändå upptäcka massa. försöka i alla fall. Hos mig går det lite sådär i vågor.

8. Ha inte pyjamas på dig hela dagen bara för att du kan. Nu är jag lite mjukiskläder-skeptiker (om jag nu inte ha mens och tycker synd om mig själv och älskar skräpmat och få känna mig riktigt sunkig, haha). Tror jag är viktigt. Alltså att en känner sig fräsch (vilket ord). inte på ett överdrivet sätt nu, men sådär som du trivs med - din fräschnes gräns helt enkelt. Skitviktigt. Samma här att inte sova till typ tolv och sånt. Bättre att kicka dagen tidig med promenad och känna sig lite normal, haha.

9. Glöm inte bort dina visioner med platsen, varför du flyttade hit! Det gör ju att du vet att du inte för alltid kommer vara själv härute. om nu inte planen är att vara själv då...

10. Och åk därifrån så fort det blir jobbigt! jag har typ flytt tusen gånger härifrån!! alltså tusen på riktigt. förra året var jag minst en vecka varje månad borta på kurs, påhälsning eller annat runtom i landet! GÅ MASSA FOLKISKURSER på distans med träffar!! skitbra! :)

11. var en gnutta galen. Det måste en nog kanske vara.

12. Känn dig aldrig fast! Om du gör det är det inte bra. Känn att du fortfarande kan flytta överallt och världen fortfarande är lika öppen som när du bodde i ett litet sunkigt rum nånstans i staden.

13. har mål med dagen. som typ skriva uppsats, haha...

14. Att känna likasinnade som tycker det är roligt! jätteviktigt! för annars har du nog svårt att få besök eller hitta andra som vill flytta till dig om några år..

15. MUSIK!!! lyssna på skithög musik - du har inga grannar som du kan störa längre! sjung med hur högt du vill! lär dig nya instrument (fortfarande: du kan inte gå någon på nerverna.) jätteroligt! fast ibland frustrerande. Men kul! Du har nu dessutom ett hus som du kan fylla med allt du vill fylla det med, haha! Och DANSA för fan!! Hur mycket du vill! :)

16. Njut av världens bästaste somrar fylld med besök. och hur vackert det är överhuvudtaget. Så lyxigt!!! alltså när det är mörkt och slaskigt och sådär funkar den punkten kanske inte så bra...

17. flytta aldrig ut själv, haha. kanske lättast att klara det här. ;)

ok, jag är ju inte perfekt. så här är lite saker som jag inte borde gjort och ni bör undvika:

1. Vänj dig själv vid att bo självt. farlig grej det där. ganska lätt hänt att det blir rätt bekvämt det här att få göra hur en vill. tråkigt, men lätt! :)

2. Håll på för mycket med datorn! nu skriver jag ju min uppsats på datorn, men då är det lätt att det bli mycket film, mycket läsa om massa skit, mycket social media, mycket tids slösande onödiga saker. Försök att skita i det! läsa är nog bättre.

3. Strunta i dygnsrytm. alltså om du har jobb då är det kanske inte så svårt. men annars är det här en fälla. då är det jobbigt när ens hund vill gå ut åtta/nio dagen efter och krafsa på dörren.

4. intala dig att du är tuff. haha, alltså gud vad jag håller på med det här! Typ jag är stark, har valt det här så då är det bra. blablabla. blir lite sådär dramatiskt. inte alls bra tror jag, fast kanske lite ändå för att inte bli galen.

5. dra inte ut på det hela för länge. har du klarat en tid, bra gjort men bli inte bekväm och dra igång din dröm! Det tror jag är det viktigaste.

6. Ät dåligt! ingen bra vana alls faktiskt!

7. ensamt stark, men absolut inte starkast! kom ihåg det! 

8. Inte orka åka till någon grej för att det ligger så långt bort (läs tjugo minuter med bil). Farlig, för då kanske du inte åker nästa vecka heller... har varit för mig sådär med folkdans i Skövde...

9. Vara nervös för alla grannar runtomkring och känna sig som en låtsas-bonde som beter sig som ett barn. haha, alltså på den punkten har jag totalt misslyckats. Mina fika-inbjudningskort ligger fortfarande gömda i köksskåpet och nu är det ju lite sent. fast det finns ju lite kontakt ändå. När en går med hunden eller någon behöver hjälp eller en själv eller vattenmöte, haha. Men det där måste jag faktiskt bli bättre på!

10. Ha det stökigt hemma. lätt hänt när inte andra bor här. men det är ju så mycket trevligare ändå när det är hyfsat rent runtomkring.

och massa tusen andra saker till..

Ja, det var väl mina visdomsord såhär på kvällskvisten. Känner mig som en riktig bloggerska nu som kasta över mina visdomar på er. Men slutsatsen: det här är inte så galet som det kan verka. Bara en hittar rätt plats, hittar på lite saker och känner mening så fixar alla det här. Och ha någon sjuk vilja att följa sin dröm. Det är väl det viktigaste kanske. Men vad vet jag, inte har jag ätit visdom med skeden (tysk ordspråk, som kanske inte funkar på svenska?) Och ett tips till, kasta dig ut, i värsta fall får du bara simma tillbaka. Och va med på nån gratis hitta-vänner/dejtingsida. Väldigt bra kvällsunderhållning när en tror att en är ensammast i världen. Faktiskt. :) Sedan gillar jag ju livet och är rätt nyfiken av mig, det underlättar nog också ganska mycket. Och älskar natur. Alltså om en hatar natur ska en inte flytta från staden. Det är nog inte så lyckat recept. Eller vad vet jag...

Och såklart: prata massa i telefon med alla de ni gillar! Och har internet. :) Och en blogg med såna här inlägg (så kan du gå tillbaka till de och se vad du måste göra). Och att alltid ha drömmar! haha, alltså jag är typ ostoppbar just nu..

Ja, då är det väl dags för mig att sova för att hålla punkt tre på andra listan!
Puss & kram

/Eure galna Nina

ps: och för att vara helt ärlig. Alltså det är ju svinsvårt ibland! Men då är det bara att åka härifrån ett tag. Sedan är det ju viktigt att det känns att det är ens hem. För en måste trivas. Och jag kommer inte bo här ensam en höst/vinter till. Det är redan bestämt. Allt har sin gräns, haha.

Vad vill du bli när du blir stor?

På tåget hem från Stockholm idag frågade en ung tjej mig vad jag ska bli när jag blir stor. Och då tänkte jag: shit, jag har inget bra svar på det här. Och det är ju alltid lite jobbigt. Alltså jag har ju tusen idéer men är det det jag vill bli? Och hon var så ball och så ung och kämpade som fan. Det var häftigt. Och jag själv klagar sen ett år på en dum uppsats. Vad är det liksom?

Och just nu lyssnar jag på Lalehs "Some Die Young" som bara hoppade upp i musiklistan. Några dör unga. Det är faktiskt jobbigt att det är sant.

Det är konstigt. Och sorgligt. Och helt automatiskt fluppar mina tankar direkt till en vän till mig som gick bort i höstas. Det är så märkligt att försöka förstå att en kompis som fanns där kan dö och vara borta. Livet är så konstig och orättvist. Det som är svårast är när en inte riktigt kan förstår att någon är borta. Borta för alltid. När personen har bott någon annanstans och egentligen lika gärna skulle kunna leva just nu. I hjärtat känns det ju så, men huvud vet att det inte är sant. Det kanske blir extra konstigt när en inte har haft kontakt på flera år och vännen bara fanns där en tid i ens liv som känns så långt borta nu. Han liksom tillhör en tid i mitt liv som är förbi, och ändå finns den tiden för alltid. En tid som då var så viktig för mig och kanske även för den jag är idag. Och han fanns i den tiden - kanske inte som den närmaste vännen men absolut som en vän som alltid ställde upp och som jag gillade väldigt, väldigt mycket. Så då måste han ju finnas kvar. Men han gör inte det. Det är så märkligt. Han finns inte mer. Han kommer inte göra tusen människor glada igen. Det är bara borta. Det kommer för alltid vara sista gången att jag såg honom 2011. För alltid. Det är så konstigt. Men det som är fint är att du nu ganska ofta hoppar upp i huvud på mig - som nu. Så då finns du - och alla andra som har lämnat oss - ändå kvar. I våra tankar. I alla våra minnen som lever kvar. Och i historier. Och i vilka vi är. För vi skulle inte vara den vi är idag om vi inte hade mött alla människor vi har mött. Det är ändå fint. Och häftigt. Alla människor lämnar ett minne hos någon och blir därmed levande för alltid.

Det är kanske är dystert och dumt och skriva om sånt här. Men det är ju så livet är. Alltså också är. Och idag är lite en sån dag där jag skriver inlägg som egentligen borde höra hemma i en hemlig dagbok och inte på en offentlig jävla blogg. Och jag kanske kommer ångra det här. Men som Edith sa: Je ne regrette rien. :)

Men svaret på det där vad vill du bli när du blir stor är alltså kanske ändå inte så viktig egentligen. För om några av oss dör unga så är nog det viktigaste att vi bara umgås med alla vi tycker om och säger till de att vi tycker om dem? Och jag tycker om så många som jag vill umgås så mycket med och bara trycka sönder utav kärlek.

Det som är mest jobbigt är väl det faktum att vi alla BLIR stora och med det kommer att döden blir mer och mer närvarande och finnas där allt mer tydligt. Och det suger ju. Men det är inte det vi ska tänka på. Jag tänker verkligen att det viktiga är att säga till de vi tycker om att vi gör det. Så att vi inte behöver regretta någonting när det sedan är försent. Så gör det för fan! Och red upp alla onödiga konflikter!

Den här helgen alltså. En väldig fin lördag/söndag där jag träffade tre fina vänner jag möter alldeles för sällan. Helgen då jag sjöng karaoke för första gången (och åt för första gången på restaurang i Stockholm, haha). Helgen som gav mig lite storstad. Helgen med första turistcard i mitt liv. Helgen som slutade med en halvförkyld-jag och tankar om att människor dör. Så är väl livet antar jag. Inte annorlunda i en lägenhet eller i ett hus på landet. För vi är ju alla människor - vackert alltså (vackra också!).
(ojoj, nu övergår det här i total kitsch.)

Åh, nu måste jag sova innan filosofen i mig tar över alldeles för mycket. Detta inlägg komma ligga i alla fall tills imorgon. Alltså ifall jag ångrar mig.

Men jag tror att mitt 2015-motto Vännernas år är helt rätt. Det känns faktiskt så. Tusen rätt.

Puss & Kram!

Ta hand om er!

/Eure Nina - som är så glad över att ha äran att känna er alla.

Ni har ju alla varit med och skapat
(och fortsätter skapar) den jag är
- på ett eller annat sätt!
Fint faktiskt.

KÄRLEK!!!!!