onsdag 16 januari 2019

Ett nytt år - en ny blogg?

Nej men hejsan!
Det var ju verkligen inte igår. Guuuud vad längesen. Såååå kul. Hur har du det? Mår alla dina nära bra? Går det bra på jobbet? Jaha, du har blivit av med det. men det kanske också är bra? Vad?! har du fått barn? jag visste ju inte ens att du hade skaffat partner,... (jag ser nu framför mig en stel butikskonversation som du försökte undvika genom att gå genom frysavdelningen till frukten istället för att direkt ta dig till frukten - alltså för att du såg mig. Du ville verkligen inte snacka med mig. och jag inte med dig. och nu stötte jag ihop med dig iaf för jag glömde att jag behövde gå till mjölken. - Hoppas att ni ser scenen framför er. förtydligande: jag har varken blivit av med jobbet eller skaffat barn!)

schlut med kallsnacket! Här är jag. Pigg och fräsch 30-åring mot ett nytt år. (ha, alltså ordet "fräsch" är nog ett av orden jag gillar minst. men så himla roligt att använda). Efter ett helt år tystnad härifrån. Sitter nu här på ovanvåningen i det kallaste rummet vid lilla skrivbordet som jag aldrig använder och lyssnar på Spotifys "your weekly mix" eller vad det heter. helt märklig sågmusik. Men om de tror att det är det jag ska lyssna på så är det nog rätt. Internet känner ju nuförtiden en bäst av alla. So i trust it. (modern talking här med English in slängd i svenska meningar. bloggerskan 2019, vänta bara).

Tystnaden härifrån då.
Bra tecken? Eller dåligt? Eller inget? Det får du begrunda själv. Låt din fantasi flöda. Roligast av allt är väl att skapa sig sin historia om alla andra som en själv vill ha den. Modernt just nu: storytelling. Alla företag kör det, såklart även jag här på bloggen. Så skapa nu snabbt din story av mitt gångna liv. Total misär. Eller total lycka. Eller ingenting. Jag avslutade här på bloggen lite halvmelankolisk med märkliga dikter. och sedan blev det tyst. Vad betyder det? En helhetsvändning kanske? Flyttat till New york och blivit modedesigner? Ja, vad vet jag (alltså jag vet ju. egentligen. det skulle vara läskigt annars.).

Okej då. 2018 - ett år som vanligt. Ett år helt ovanligt. Elin och Benjamin har flyttat ihop två kilometer härifrån. Elin och jag har odlat. Massa! Fredrik, min käreste, och jag har haft ett stort odlingsprojekt och lagt nytt tak på en del av ena lill-torpet. Mina föräldrar har påbörjat renovering av andra torpet. Det var väl det praktiska från gården. Väldigt kort sammanfattat. F och jag har såld grönsaker två gånger på REKO-ring. Alltså hallå så coolt! Vi har haft världens fetaste jul här (ni får själv avgöra vad ordet fet här innebär i sammanhanget). Vi har startat en miljögrupp. Det har varit skitvarmt. (för att undvika syftningsfel: det var inte varmt att starta en miljögrupp och "vi" är E&B och egemtligen inte ens jag).Vi (F&N) har liftat till Nordkap och hem genom Finland. Också fjällvandrat i Norge. Jag har haft hjärnskakning. varit glad. Varit ledsen. Fyllt 30. Firat födelsedag. Påsk också. eller vad gjorde jag påsk? varit i berlin på 60 årskalas. Gått båtskurs. Jobbat med valet. Fått kattungar. Eller katten Milla har fått kattungar. Lyx-Spa-helg med systrar. Funderat över framtid. Funderat över dåtid. Kompisar som har fått bebisar. (Alltså hur coolt är inte det? Att de en älskar skaffar barn och en kan slappna av att världen får nya bästa människor :) Sjukt bra grej!) Varit på fina bröllop! Ett var nu bara i helgen - alltså så glad jag var att just de gifte sig för det var två mycket fina människor. Samma i sommras. Det är ju gött. Mycket fästingar dock. Fin vän som blivit doktor också. drömt om små vagns-kulturhus. Så: javisst fina minnen! absolut. Sedan bara: åh nej vad händer i världen? vad röstar folk på? Hur ska det gå. Vad gör jag? Lever jag livet som jag vill? Varför är människor så dumma? framtid, framtid. Skrattat. Gråtit. Dansat. Låtit. Förtvilats. Ni vet, alltså livet är ju bara sådär. Märkligt. Merkwürdig som en säger på tyska.

Jobbet har rullat. folkislärar-tankar spökar ju där fortfarande i mitt huvud ibland. men för nu allt ok. Spännande vad som händer i år helt enkelt. Men jag vägrar bli en sån som i privata sammanhang snackar jobb. Så sjukt ospännande. Det här är väl ett privat sammanhang? På riktigt. lägg av med det. om du inte är ditt jobb. Du är cool för att du är du, inte för något någon har anställd dig. Alltså du har ju blivit anställd för att du är cool såklart. nej nu ska jag vara tyst här för en risk för missförstånd finns. Och inte vill jag ha fiender på kvällskvisten. Och cool måste en ju inte vara. Var bara dig själv. Det räcker mycket bra. sedan får du såklart egentligen snacka så mycket du vill om ditt jobb. vem är jag att förbjuda det? jag ska smutta vidare på min blåbärssmoothie nu. och vara tyst. (Hoppas att du fundera på ifall jag på riktigt smuttar på den eller om det var lögn - storytelling).

Fy satan vad jag saknar er alla ofta. (Nu vet jag ju inte vilka som läser detta - och då kanske jag ljuger att jag saknar er. Alltså jag vet ju inte det faktiskt. men jag ser ju vissa ansikten framför mig när jag skriver. Säkert är ett av de ditt! Klart det är!)

Sämsta årsredovisning kanske. Men jag ska bättra mig. jag är tillbaka. Har saknat att skriva. helt klart en nackdel med mitt jobb är mycket datoriserande genom det. Sjukt hälsofarligt! Då inte så mycket ork till ännu mer datoriserande när jag kommer hem.

fyra tjänstlediga veckor över jul har i alla fall tänt lite gnistan att skriva här.
Vi får se hur länge det håller.

Du är bra. bara så du vet.
Puss!
Deine/Eure Nina

ps: återigen har jag fått höra att en inte ska använda ironi/sarkasm i skrivande text på grund av risk för missförstånd. Men alltså tyvärr anser jag dig vara tillräckligt intelligent att få tolka mina texter hur du vill. bitterljuv sannings-komik. eller hur du nu vill ha det.

2018 i bildform

Börjat baka bröd.

musik och ballonger


gödsel i bil hämtning

utökning av landet





60 års fest

egen odlat vattenmelon (som tyvärr inte smakade någonting)

egenkokt tomatsås med egna tomater








miljögrupp

exklusiv systerhäng i Sthlm



onsdag 24 januari 2018

arbete

på arbetet.
kaffe. tankar. beskt.
ja. så så. bara gör.
dagen. fånga. här.
och kanske nu?
äh. jag vet inte.
livet.
och du.
och kanske jag.

måndag 2 oktober 2017

Ambivalensen i Ninas liv.
En dikt. Ett ord. En idé. En sammanställning.


Rädd-besluten
Medveten – förnekelse
Mörker – i ljusets skimmer
Skratt utåt – gråt inåt,
gråt utåt – skratt inåt?
Dans i skon – stillhet i gången
Funderingar – ovisshet
Kärlek – besvikelse
kär och lek
lek och kär
kärlek.
kär.
Rädd - modig
Dialog - monolog
Glädje – sorg
Ljust – mörkt
Skratt!
Promenad – stillastående
Protest – medhåll
Varför?
 Fri - fången
Beroende - oberoende
Musik – tysthet
Arg – ledsen
Stor – jätteliten
Flyktbenägen – fastvuxen
Där – här. var?
Splittrat - sammanhållen
var är nina? Ja, var är hon?
I stortån. Liten sitter hon där.

En dag så tar vi över världen.
Sa han. Och log.
Och nina sitter kvar i stortån.
Och drömmer om allt det där.
Ni vet.
Det stora, det lilla.
Det bästa, det beska.
Men vågar inte tro.
Lita på.
Tappa inte bort dig.
Nina. I stortån.
Det räcker inte med stortån!
Resten måste bli tillbaka.

Livet. En trumma utan slag.
En slag utan trumma.
Dumma, fina värld.
Sluta hata.
Inga nazister på våra gator.
i våra parlament.
Snälla!
Rädsla.

Nina i stortån.
Förvirrad. Ensam.
Kärlek. Jag älskar er.
Vackert – fult.
Dansa nu. Annars står världen still.
Och det går inte.
 
Kärlek, makt & systerskap!
Hej och hå.
Du bra må!
Jag älskar dig.
Ja, just dig.
Tankeflow.
På en måndag.
Puss!
<3
.

årssammanfattning. en tråkig sådan.



Första inlägg detta år. Och det är oktober. Bloggen var död. Men återupplivas ännu en gång. När ska det börja kallas för konstgjord andning? Jag vet inte det. Men då så. En snabbspolning på de gångna nio månader. 

Jag är sambo med Elin. Kombo? Dela bo. Delbo? Jag bor tillsammans med Elin. På brevlådan står Elin XXXXX och Nina XXXXXX. Vi delar brevlåda. Vi är Skattegårdsbo. Typ så. Vi har utökat landet och byggt en polytunnelväxthus. Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis. Inne i växthuset då. Tyvärr inte så goda. Vissa för små. Ingen vattenmelon (eller jag en miniminimini). Sjuka tomater. Och möglade auberginer. Men inte ska en prata ner det en gör. Utan alltid ska det skrytas. Så ni får tänka bort de sista meningarna och komma ihåg hur imponerade ni var när ni läste: ”Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis”.  Bra.  Ska försöka hitta skrytbilder att ladda upp sedan också.

Sedan vitlöksrekord: 549 st!! Helt sjukt! Många är supersmå och kanske knappt skulle kunna räknas som vitlök – men de växte! Och nu hänger de i våra dörrar och beskyddar oss från vampyrer. OCH: jag har lyckats med kål! Tänk så fantastiskt. De blev inte uppäten! Mitt mål för året. Och det klarades. Jag kan nu gå och lägga mig och chilla. Det är så jag känner. Alla andra nyårslöften. Fuck you.

Annars, bönor, ärter, 16 potatissorter, squash, pumpa, morot, palsternacka, majs, selleri, persilja, massa kryddor, rädisor (som nog glömdes bort), rödbeta, sallader, kålrabbi, spenat, ruccola, lök, purjolök, osv osv.. Ni fattar grejen. Massa odlat. Nu massa att göra saker med. Inte köpa grönsaker. Vara glad. Och stressad. Och lite misslyckad. Typ så.
Mycket glad över att Elin har flyttat hit!! Det är roligt! Sedan är vi nästan aldrig hemma. Vilket är lite sorgligt. För då ses vi knappt. Ibland hamnar vi i sambofällan. Vi kanske tar varandra lite för givet ibland. Det är inte bra. vi glömmer bort att göra alla de där roliga äventyren som vi båda älskar. Det är inte bra. men också lärorikt! Jag fattar de som är sambos – att det inte kan vara lätt. Speciellt om en jobbar. Tiden är uppäten utanför. Du vet inte av vem. Du vet bara att den saknas. Tiden. men mest av allt tycker vi om varandra. Det är bra! eller jag iaf henne. En ska aldrig tala för någon annan. Det kan bli fel. Och är lite taskig. Nu blir jag mycket detaljrik här. Hjälp. Jag är ur fas från mitt bloggeri känner jag. Åh jag vill börja sticka massa fina saker!!

Sedan har jag blivit kär i en mycket fin person. Jag är väldigt glad att vi träffades där i maj på den där festen. En händelserik sommar. Borta från gården. pendel hit, pendling dit. Men jag vill inte skriva så mycket om det. Det är tråkigt att läsa om. och läskigt att skriva. Varför? det vet jag inte. men det är kanske så intimt och denna text så offentlig? Vackert är det - så mycket kan jag säga. Personen också. Och mycket läskigt. (inte personen, haha) eller jag är lite rädd. Och kär. Och glad. Och rädd. Ni fattar grejen.

Livet. En sån bergochdalbana som folk gillar att säga. Adrenalinkickar hela tiden. Haha, tänk om det ändå vore så.

OCH: vi har äntligen vågat vara med på konstnatten! Ha, tänk att vi snackade om det här för 1,5 år sedan och nu bara BOOM! Det blev jättesnyggt. Så fort jag får bilder visar jag de. Tack bästa ni som var med.

Och jag började plugga som jag redan har avslutat igen. Fortfarande inte börjat i den efterlängtade kören. Jobbat ett helt år. Gått ner till 75% arbetstid istället för fucking 100. Bra! Jobbet rullar. Livet med. Det går ju inte stoppa. En arbetskollega i rummet vilket har resulterat i en till tavla hemma i rummet. Flytt ner i vardagsrummet. Ett nina-rike och ett Elin-rike. Och ett NinaElin-rike. Fint. Skratt, gråt, glädje, vind, storm, sol. Typ så. Massa regn förstås!

En sista del i denna nio-månaders-rapport är att jag har blivit gammal. Eller det är första gången som jag fyller år och känner mig gammal. Det är lite läskigt. så det kanske är lite en nina-livskris igen. Varför? Hur? När? Vem? Var? Hur? Då? Ni förstår nog. Inte så roligt. 

Flyktpiloten är inställd. Men jag försöker hacka sönder den med lugn. Så troligtvis lugnar sig själen snart igen och finner sig i att jag har det rätt bra. att livet inte måste levas helt plötsligt i alaska eller norrlands inland. i en stuga utan något eller någon. Uppäten av en björn. Då blir det gött igen. Alltså inte när jag är uppäten av en björn, utan när flyktpiloten har sprängts. Och jag stressat ner. Härligt med höst förresten! Och hur mår du?

Ok det där var sammanfattningen av gårdslivet just nu. Bilder utlovas snarast.
Kossorna blev hämtade igår. Nu är det höst.
Tusen kärlek från en lättförvirrad men egentligen ganska välmående
eure Nina
<3

torsdag 15 juni 2017

Tankeflow från facebook som fick hamna här. tyvärr dog då metaforen med tavlor på väggen (inlägg på wall), men det får va' så.

när en tänker vara lite effektiv och jobba kväll på kontoret. för att skriva lite snabbt om den där hållbara framtiden. Men då gör en liten paus för att ladda upp för det och för att få lite energi. och går ut på facebook. Och läser där om nazister som kör in i en demonstration (https://www.svt.se/…/lok…/skane/man-korde-in-i-demonstration och den menande tystnaden kring denna händelse - troligtvis för att det "bara" var en nazist. WHAT?!) och om att ännu fler barn ska utvisas i helgen och massa annat hemskt kallt. visst brukar det vara lite kallare klimat här i Sverige - men hur mycket mer ska den där kylan smitta över på vår medmänsklighet? jag undrar det på riktigt. fy fan Sverige - vad gör du? och vad fan gör jag?

ja, jag bidrar åtminstone till att det blir mer tråkigt att logga in här. och visar dig den där dystra, fula tavlan som ingen vill titta på och helst vill låtsas som att den inte finns.

och jag tvekar om jag verkligen ska hänga den där på din vägg. Din vägg som redan är full med bara fula, sorgliga tavlor. och som hela tiden fylls på med fler fula, mörka tavlor. men tavlorna visar våra vänner som skickas till ställen de aldrig har varit på eller platser de har flytt ifrån. vänner som redan har det svårt, även om de hade fått stanna kvar här. och så handlar det om vänner som hatar de andra vännerna för att de inte är födda just på denna jordplätt. eller för att de tror på en annan Gud. Och bara därför är beredda att gå otäckt långt och som därför vill skada dina andra vänner som letar trygghet. Och de där vännerna som sitter på myndigheter runt om här i landet och tyst och lydig följer lagar och regler de har fått uppifrån. och som därför tycker det är ok att stämpla alla dessa papper. papper som dödar sista hoppet från dina vänner som är beroende av rätt stämplar - som med fel stämpel tvingas in i fartyg och skickas från trygghet till extrem otrygghet.. För att inte tala om vännerna som sitter däruppe någonstans och kommit på regler för att hålla de hatande vännerna i schack och för att själva inte tappa makten - samtidigt som de då skapar lagar som rättfärdiga myndighetsvännerna att skicka vännerna från trygghet till total mörker. Och som på något märkligt sätt dras allt närmare de hatande vännerna genom att skriva dessa lagar, även om de säger att de inte alls är som de hatande. Och sedan finns det dessutom vännerna som skriver om allt det här med en viss brun(skjorta) underton så att alla alla vännerna på olika sätt blir rädd för varandra. och misstron växer åt alla håll. som kan förvandlas till rädsla som blir till hat. (nu valde jag ordet vänner - det kändes lite konstigt. men jag visste inte vilket ord jag skulle använda istället. men människa kändes för opersonligt. jag vet inte. just nu är jag ändå ledsen och arg. så jag skiter lite i det.)

jag vet inte - men nån gräns för goodfeeling, happiness, bort-tittning, "det är för jobbigt", och låtsas att det inte finns-blablabla måste finnas. visst kan vi försöka klä oss i solglasögon, inte ser människorna på tavlan genom att låtsas att de bara är siffror/statistik, i värsta fall sugas in i det bruna och börja tycka det inte är så farligt eller att helt titta bort från de fula tavlorna så att vi till slut går baklänges. men det funkar fan inte i längden - du kommer till slut hamna mot en vägg eller i ett hörn. och blir tvungen att ta ställning. Det finns ingen ursäkt eller mörka solglasögon som vi kan gömma oss bakom - det enda vi måste göra är att våga titta med vakna ögon - helt utan solskyddsglasögon - och våga titta de på bilderna i ögonen. Allihopa. Kolla på den där fula, bruna, sunkiga tavlan. och sedan tillsammans fylla den med världens alla olika färger - tills sista mörka fläcken är borta. Med massa regnbågar och kärlek. fy fan vad fint det hade varit.

Klartext: vår migrationspoltik är fucked up, vårt sätt att låtsas att allt mer aktiva nazister/rasister är förvirrade unga, osociala män istället för ett demokratiskt hot, att våra politiker börja välja en märklig brun politik, att det blir allt mer ok att säga vissa saker runt fikabordet, galna presidenter som väljs, homofobi som växer, gränser som byggs och förstärks mot människor som letar en framtid och allt annat sjukt som håller på att hända. STOPP!!!

Vi måste ändra på det som händer. För de fula tavlorna handlar om verkliga människor som behöver trygghet inte hot om utvisning. och om människor som gör helt sjuka omänskliga beslut. och om människor som hatar - som måste börja älska igen. nej fy fan.

nu ska jag skriva den där texten om vår fina, hållbara framtid. med massa färgglada bilder. jag vet inte om det känns som hyckleri eller om det känns hoppfullt.

Men du, samtidigt: livet är mest fint! och de flesta människor älskar varandra och vill ha en färgglad, kärleksfull och öppen värld. men vi kan ändå inte blunda för det mörka - för då kan det växa där i tysthet och sprida sig. och rädlsa, girighet och hat är det farligaste som finns. Kärlek! fy fan vad jag älskar mänskligheten - trots allt det sjuka som vi gör. haha, nu vet jag själv inte om jag är ironisk eller ärlig. avgör du. det här var skönt att bli av med. puss och kram!