måndag 2 oktober 2017

Ambivalensen i Ninas liv.
En dikt. Ett ord. En idé. En sammanställning.


Rädd-besluten
Medveten – förnekelse
Mörker – i ljusets skimmer
Skratt utåt – gråt inåt,
gråt utåt – skratt inåt?
Dans i skon – stillhet i gången
Funderingar – ovisshet
Kärlek – besvikelse
kär och lek
lek och kär
kärlek.
kär.
Rädd - modig
Dialog - monolog
Glädje – sorg
Ljust – mörkt
Skratt!
Promenad – stillastående
Protest – medhåll
Varför?
 Fri - fången
Beroende - oberoende
Musik – tysthet
Arg – ledsen
Stor – jätteliten
Flyktbenägen – fastvuxen
Där – här. var?
Splittrat - sammanhållen
var är nina? Ja, var är hon?
I stortån. Liten sitter hon där.

En dag så tar vi över världen.
Sa han. Och log.
Och nina sitter kvar i stortån.
Och drömmer om allt det där.
Ni vet.
Det stora, det lilla.
Det bästa, det beska.
Men vågar inte tro.
Lita på.
Tappa inte bort dig.
Nina. I stortån.
Det räcker inte med stortån!
Resten måste bli tillbaka.

Livet. En trumma utan slag.
En slag utan trumma.
Dumma, fina värld.
Sluta hata.
Inga nazister på våra gator.
i våra parlament.
Snälla!
Rädsla.

Nina i stortån.
Förvirrad. Ensam.
Kärlek. Jag älskar er.
Vackert – fult.
Dansa nu. Annars står världen still.
Och det går inte.
 
Kärlek, makt & systerskap!
Hej och hå.
Du bra må!
Jag älskar dig.
Ja, just dig.
Tankeflow.
På en måndag.
Puss!
<3
.

årssammanfattning. en tråkig sådan.



Första inlägg detta år. Och det är oktober. Bloggen var död. Men återupplivas ännu en gång. När ska det börja kallas för konstgjord andning? Jag vet inte det. Men då så. En snabbspolning på de gångna nio månader. 

Jag är sambo med Elin. Kombo? Dela bo. Delbo? Jag bor tillsammans med Elin. På brevlådan står Elin XXXXX och Nina XXXXXX. Vi delar brevlåda. Vi är Skattegårdsbo. Typ så. Vi har utökat landet och byggt en polytunnelväxthus. Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis. Inne i växthuset då. Tyvärr inte så goda. Vissa för små. Ingen vattenmelon (eller jag en miniminimini). Sjuka tomater. Och möglade auberginer. Men inte ska en prata ner det en gör. Utan alltid ska det skrytas. Så ni får tänka bort de sista meningarna och komma ihåg hur imponerade ni var när ni läste: ”Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis”.  Bra.  Ska försöka hitta skrytbilder att ladda upp sedan också.

Sedan vitlöksrekord: 549 st!! Helt sjukt! Många är supersmå och kanske knappt skulle kunna räknas som vitlök – men de växte! Och nu hänger de i våra dörrar och beskyddar oss från vampyrer. OCH: jag har lyckats med kål! Tänk så fantastiskt. De blev inte uppäten! Mitt mål för året. Och det klarades. Jag kan nu gå och lägga mig och chilla. Det är så jag känner. Alla andra nyårslöften. Fuck you.

Annars, bönor, ärter, 16 potatissorter, squash, pumpa, morot, palsternacka, majs, selleri, persilja, massa kryddor, rädisor (som nog glömdes bort), rödbeta, sallader, kålrabbi, spenat, ruccola, lök, purjolök, osv osv.. Ni fattar grejen. Massa odlat. Nu massa att göra saker med. Inte köpa grönsaker. Vara glad. Och stressad. Och lite misslyckad. Typ så.
Mycket glad över att Elin har flyttat hit!! Det är roligt! Sedan är vi nästan aldrig hemma. Vilket är lite sorgligt. För då ses vi knappt. Ibland hamnar vi i sambofällan. Vi kanske tar varandra lite för givet ibland. Det är inte bra. vi glömmer bort att göra alla de där roliga äventyren som vi båda älskar. Det är inte bra. men också lärorikt! Jag fattar de som är sambos – att det inte kan vara lätt. Speciellt om en jobbar. Tiden är uppäten utanför. Du vet inte av vem. Du vet bara att den saknas. Tiden. men mest av allt tycker vi om varandra. Det är bra! eller jag iaf henne. En ska aldrig tala för någon annan. Det kan bli fel. Och är lite taskig. Nu blir jag mycket detaljrik här. Hjälp. Jag är ur fas från mitt bloggeri känner jag. Åh jag vill börja sticka massa fina saker!!

Sedan har jag blivit kär i en mycket fin person. Jag är väldigt glad att vi träffades där i maj på den där festen. En händelserik sommar. Borta från gården. pendel hit, pendling dit. Men jag vill inte skriva så mycket om det. Det är tråkigt att läsa om. och läskigt att skriva. Varför? det vet jag inte. men det är kanske så intimt och denna text så offentlig? Vackert är det - så mycket kan jag säga. Personen också. Och mycket läskigt. (inte personen, haha) eller jag är lite rädd. Och kär. Och glad. Och rädd. Ni fattar grejen.

Livet. En sån bergochdalbana som folk gillar att säga. Adrenalinkickar hela tiden. Haha, tänk om det ändå vore så.

OCH: vi har äntligen vågat vara med på konstnatten! Ha, tänk att vi snackade om det här för 1,5 år sedan och nu bara BOOM! Det blev jättesnyggt. Så fort jag får bilder visar jag de. Tack bästa ni som var med.

Och jag började plugga som jag redan har avslutat igen. Fortfarande inte börjat i den efterlängtade kören. Jobbat ett helt år. Gått ner till 75% arbetstid istället för fucking 100. Bra! Jobbet rullar. Livet med. Det går ju inte stoppa. En arbetskollega i rummet vilket har resulterat i en till tavla hemma i rummet. Flytt ner i vardagsrummet. Ett nina-rike och ett Elin-rike. Och ett NinaElin-rike. Fint. Skratt, gråt, glädje, vind, storm, sol. Typ så. Massa regn förstås!

En sista del i denna nio-månaders-rapport är att jag har blivit gammal. Eller det är första gången som jag fyller år och känner mig gammal. Det är lite läskigt. så det kanske är lite en nina-livskris igen. Varför? Hur? När? Vem? Var? Hur? Då? Ni förstår nog. Inte så roligt. 

Flyktpiloten är inställd. Men jag försöker hacka sönder den med lugn. Så troligtvis lugnar sig själen snart igen och finner sig i att jag har det rätt bra. att livet inte måste levas helt plötsligt i alaska eller norrlands inland. i en stuga utan något eller någon. Uppäten av en björn. Då blir det gött igen. Alltså inte när jag är uppäten av en björn, utan när flyktpiloten har sprängts. Och jag stressat ner. Härligt med höst förresten! Och hur mår du?

Ok det där var sammanfattningen av gårdslivet just nu. Bilder utlovas snarast.
Kossorna blev hämtade igår. Nu är det höst.
Tusen kärlek från en lättförvirrad men egentligen ganska välmående
eure Nina
<3

torsdag 15 juni 2017

Tankeflow från facebook som fick hamna här. tyvärr dog då metaforen med tavlor på väggen (inlägg på wall), men det får va' så.

när en tänker vara lite effektiv och jobba kväll på kontoret. för att skriva lite snabbt om den där hållbara framtiden. Men då gör en liten paus för att ladda upp för det och för att få lite energi. och går ut på facebook. Och läser där om nazister som kör in i en demonstration (https://www.svt.se/…/lok…/skane/man-korde-in-i-demonstration och den menande tystnaden kring denna händelse - troligtvis för att det "bara" var en nazist. WHAT?!) och om att ännu fler barn ska utvisas i helgen och massa annat hemskt kallt. visst brukar det vara lite kallare klimat här i Sverige - men hur mycket mer ska den där kylan smitta över på vår medmänsklighet? jag undrar det på riktigt. fy fan Sverige - vad gör du? och vad fan gör jag?

ja, jag bidrar åtminstone till att det blir mer tråkigt att logga in här. och visar dig den där dystra, fula tavlan som ingen vill titta på och helst vill låtsas som att den inte finns.

och jag tvekar om jag verkligen ska hänga den där på din vägg. Din vägg som redan är full med bara fula, sorgliga tavlor. och som hela tiden fylls på med fler fula, mörka tavlor. men tavlorna visar våra vänner som skickas till ställen de aldrig har varit på eller platser de har flytt ifrån. vänner som redan har det svårt, även om de hade fått stanna kvar här. och så handlar det om vänner som hatar de andra vännerna för att de inte är födda just på denna jordplätt. eller för att de tror på en annan Gud. Och bara därför är beredda att gå otäckt långt och som därför vill skada dina andra vänner som letar trygghet. Och de där vännerna som sitter på myndigheter runt om här i landet och tyst och lydig följer lagar och regler de har fått uppifrån. och som därför tycker det är ok att stämpla alla dessa papper. papper som dödar sista hoppet från dina vänner som är beroende av rätt stämplar - som med fel stämpel tvingas in i fartyg och skickas från trygghet till extrem otrygghet.. För att inte tala om vännerna som sitter däruppe någonstans och kommit på regler för att hålla de hatande vännerna i schack och för att själva inte tappa makten - samtidigt som de då skapar lagar som rättfärdiga myndighetsvännerna att skicka vännerna från trygghet till total mörker. Och som på något märkligt sätt dras allt närmare de hatande vännerna genom att skriva dessa lagar, även om de säger att de inte alls är som de hatande. Och sedan finns det dessutom vännerna som skriver om allt det här med en viss brun(skjorta) underton så att alla alla vännerna på olika sätt blir rädd för varandra. och misstron växer åt alla håll. som kan förvandlas till rädsla som blir till hat. (nu valde jag ordet vänner - det kändes lite konstigt. men jag visste inte vilket ord jag skulle använda istället. men människa kändes för opersonligt. jag vet inte. just nu är jag ändå ledsen och arg. så jag skiter lite i det.)

jag vet inte - men nån gräns för goodfeeling, happiness, bort-tittning, "det är för jobbigt", och låtsas att det inte finns-blablabla måste finnas. visst kan vi försöka klä oss i solglasögon, inte ser människorna på tavlan genom att låtsas att de bara är siffror/statistik, i värsta fall sugas in i det bruna och börja tycka det inte är så farligt eller att helt titta bort från de fula tavlorna så att vi till slut går baklänges. men det funkar fan inte i längden - du kommer till slut hamna mot en vägg eller i ett hörn. och blir tvungen att ta ställning. Det finns ingen ursäkt eller mörka solglasögon som vi kan gömma oss bakom - det enda vi måste göra är att våga titta med vakna ögon - helt utan solskyddsglasögon - och våga titta de på bilderna i ögonen. Allihopa. Kolla på den där fula, bruna, sunkiga tavlan. och sedan tillsammans fylla den med världens alla olika färger - tills sista mörka fläcken är borta. Med massa regnbågar och kärlek. fy fan vad fint det hade varit.

Klartext: vår migrationspoltik är fucked up, vårt sätt att låtsas att allt mer aktiva nazister/rasister är förvirrade unga, osociala män istället för ett demokratiskt hot, att våra politiker börja välja en märklig brun politik, att det blir allt mer ok att säga vissa saker runt fikabordet, galna presidenter som väljs, homofobi som växer, gränser som byggs och förstärks mot människor som letar en framtid och allt annat sjukt som håller på att hända. STOPP!!!

Vi måste ändra på det som händer. För de fula tavlorna handlar om verkliga människor som behöver trygghet inte hot om utvisning. och om människor som gör helt sjuka omänskliga beslut. och om människor som hatar - som måste börja älska igen. nej fy fan.

nu ska jag skriva den där texten om vår fina, hållbara framtid. med massa färgglada bilder. jag vet inte om det känns som hyckleri eller om det känns hoppfullt.

Men du, samtidigt: livet är mest fint! och de flesta människor älskar varandra och vill ha en färgglad, kärleksfull och öppen värld. men vi kan ändå inte blunda för det mörka - för då kan det växa där i tysthet och sprida sig. och rädlsa, girighet och hat är det farligaste som finns. Kärlek! fy fan vad jag älskar mänskligheten - trots allt det sjuka som vi gör. haha, nu vet jag själv inte om jag är ironisk eller ärlig. avgör du. det här var skönt att bli av med. puss och kram!

fredag 23 december 2016

Sista veckan som självboende!

Mycket galet! Det är idag på dagen som min sista vecka som ensamboende (alltså människa-ensam-bo - alfonso och milli har jag självklart inte glömt bort) börjar. Veckan innan jag ska få en bo-kompis och vi kommer äntligen bli ett minikollektiv här. :) Mycket fint!!

Och att det dessutom är min älskade Elin som flyttar in - det gör ju det hela bara ännu bättre!! Hon har ju varit med på gården från start på olika sätt, hon har till och med varit här med mig innan den var köpt. Känns mycket roligt! Men jag måste ju också erkänna att det känns väldigt overkligt. Har städat hennes rum, hennes badrumskåp, hennes vardagsrumsblablabla, haha! det känns helt konstigt. Men mycket roligt att förbereda lite så. 2017 kommer ju redan bli unik bara på det sättet! Jag har ju bara bott här själv sedan jag flyttat in. Stor förändring. Åh, jag är ju redan nyfiken på nästa års sammanfattning! :) Men det går ju fort. Gött, det här blir nog ett mycket bra nytt år!
Vi har redan massa projekt som ni ska snart invigas i (haha)!

Kan knappt bärga mig från att hoppa in i det nya året! Men först jul!
Så kära vänner, då har det blivit dags: God jul & Gott nytt år!


Puss & kram
/tomte-Nina

torsdag 8 december 2016

Hotell. Badkar. Tankar. Vuxen. Julbord.



Hotellrummet hade badkar. Så jag tog ett bad. De andra sprang en tur på elljusspåret. Det är så Ninas liv ser ut slutet av år 2016. Mycket löjligt. Att jag sitter i ett badkar på hotell på Vargön utanför Vänersborg medan mina arbetskollegor tar en joggingrunda på älgberget. Haha, alltså ni hör ju själva. Mycket absurd kväll. Mycket tankfull badkar. Det var ändå roligt. Kanske badar efter morgonpromenaden imorgon också. Haha. Alltså herregud. 

Men det kändes så väldigt lyxigt att ta det där badet. Och där i badet lyssnade jag på gamla spellistor. och massa minnen bara schwuppa över hela mig. Det är lite speciellt det där. Jag har ju knappt lyssnat på musik sista året. Alla minnen och sentimentalitet som kommer med musik kan ju vara lite jobbig. Men nu är det en ny fas på gång igen känner jag. kanske beror det hela på att jag äntligen har skaffat mig den där musikanläggningen efter att min förra gick sönder i flytten upp till gården, haha. Så jag bara låtsas här med all ny fas-blabla. Bara ljuger. Skulle en kunna säga. Och ni bara sitter där godtrogna framför skärmen och tro mig varje ord. Allt för att fånga ert intresse. Det är så mediavärlden fungerar! Överdrifter som är så höga så att ni tror att ni står i en dal. Och så handlar hela historien bara om att jag inte har haft bra högtalare på femtusen år.

I alla fall satt jag där i badet, tillsammans med musiken från förr, i världens största hotellrum, när mina arbetskamrater var ute och sprang och bara tänkte: shit vad konstigt livet ändå är! Och vad är det för märklig liv jag håller på hoppa in i just nu. Det kändes lite hemskt. Och lite lustigt. Lite spännande. Alltså plötsligt är jag fast. Jag har nog aldrig känt mig så bunden i hela mitt liv. det är ju gött också. men räddar jag verkligen världen när jag håller på såhär???

Och sedan kom jag att tänka på min lista för 2016 – inget av punkterna blev uppfylld (eller några lite om jag ska vara oöverdriven). Mycket lustigt. Här är den (bifogat längst ner som bildbevis, dagen efter när jag var himma från hotell igen):
Punkt 1:börja i kör jag har bara googlat ”kör i skaraborg” ngr gånger.
Punkt 2: odla med kärlek: jag har odlat, men allt blev kaos och det blev verkligen inte en kärleksodling.
Punkt 3: Skriva fler brev: Nej Tyvärr. :( Så jävla dåligt!
Punkt 4:  födelsedagspaket: Bara två paket skickats! mycket dåligt.
Punkt 5: Hälsa på: nej, jag har nog inget år träffat så få vänner som i år. Vilket skämt.
Punkt 6: dragspel: jag har kanske spelat dragspel en/två gånger. Lite mer piano iofs – det är roligt.
punkt 7: lycklig kär utan jobbig slut: jag blev kär, men utan lycklig slut. Det var bara jag som var kär. Det blir ju lätt inte så bra då. så mitt hjärta gick lite sönder istället (mycket typiskt att skriva med en sån tramspunkt på en sån tramslista. Fy skäms Nina! Tur att den inte stod först! Jag ska aldrig mer skriva sånt. Och kanske aldrig mer bli kär. Haha, ojojoj. trams-nina all over igen.)
Punkt 8:Skaffa simkort: jag började jobba istället.
Punkt 9: telefonskräck bearbetning: haha, jo men visst! genom jobbet ändå lite.
Punkt 10: engagera mig: jag började jobba istället.
Punkt 11: laga mat från grunden: jag har knappt lagat någon mat alls.
Punkt 12: skaffa lokala vänner: jag blev vän med tre jättebra människor – men de flyttade typ direkt till göteborg.
Punkt 13: Hänga på saker: jag började jobba istället.
Punkt 14: lära sig arabiska: ÅH!! just det! lite i början av året iaf! jag började jobba istället skulle en kunna säj.
Punkt 15: mer göteborg: Nja, tror jag knappt. På hösten har jag varit överallt men inte sååå mycket i Göteborg och inte så mycket Brännö  som jag hade velat :(
Punkt 16: Köpa röda underkläder´: haha! Mycket roligt att jag skrev med det! Men absolut inte köpt röda underkläder för kommande nyår! :) röda underkläder betyder då tur och kärlek för kommande år - om en har på sig det på nyår. haha, herregud,
Punkt 17: Fortsätta vara barnslig: Ok, den tycker jag väl att jag typ har klarat av. Fast jag har ju börjat jobba. Men barnslig är jag nog ändå.
Punkt 18: Inte redan tycka saker är över innan de har börjat: alltså det där kommer jag aldrig lära mig. För mig är ju typ år 2017 redan över. Men jag ska verkligen försöka lära mig det här! Kanske den enda punkten på listan nästa år!
Det som stod med om gården längst ner på fina listan - nope. ingenting.Sista dörren börjar jag iofs imorgon med.
 Haha, det är ju så tragiskt det hela! Tänk att skriva en sån jävla avkryssningslista (som skrevs där någon gång i min nyårshysteri med massa löjliga traditioner: typ pyssla monster, springa runt huset med tom koffert, hoppa på ett ben från stol, ha röda linser i sin jackficka, vara ledsen över att inte ha röda underkläder, osv). Och så går inget ”mål”/önskning/nyårslöften i uppfyllelse. Helt sjukt!! Tänk om det hade stått skaffa jobb med där. Fan alltså.

Men jag tänker såhär: bra då kan jag använda den till nästa år. En 6:a blir ju ganska lätt en 7:a. Och så får allt bli sann då istället. 2017 – det coolaste året. Det är ju rätt bra siffror i det året iaf! Så listan skrevs bara för tidigt. Det var en generalprövning. Alltså ganska bra gjort då. Bra framförhållning. Det är väl bra att vara det. Det har jag läst. bra vuxen egenskap. Och så får jag bara stryka den där sjunde punkten. Så sjukt positiv människa jag är! ;) ironi på tipptopp. Hej hopp!

2016. Ändå galet det där att jag i början av året var övertygad om att jag skulle bli biologi/naturkunskapslärare på gymnasiet och nu har jag snart jobbat i åtta månader. Helt hoppsan egentligen. Hoppsan? Kan en säga så? Om jag hade pluggat så hade jag nu haft mina 90 hp i biologi och hade nog påbörjat min lärarkomplettering till våren! Flyttat till götet på riktigt då för då hade det varit heltidspraktik i ett halvår på en gymnasieskola i göteborg. Haha, det är ju helt knäppt. Schjukt! Då hade jag 2018 varit gymnasielärare. Nu kommer det ju ta år innan jag bli det – om jag nu någonsin blir det. Så det är ändå galet att ett år kan börja på ett sätt och sedan sluta på ett helt annat. För nu blev det istället att sitta helt mätt efter badkarsbad och julbord med arbetskollegor i ett hotell i Vänersborg och lyssna på energi- och klimatrådgivar-minnen från 1999. 1999!!! då bodde jag fortfarande i Berlin och var elva år!! och mina kollegor började jobba som rådgivare då. deras barn är lika gamla som jag. Det är ju helt sjukt! 1999 hade jag ju verkligen inte trott att jag skulle sitta här. Då trodde jag nog att jag skulle vara veterinär i berlin nu. Eller fängelsepsykolog för kriminella ungdomar. Men den yrkesdrömmen kom nog först med runt 13. Livet! Så supersjuk grej. Men när jag satt där och kollade på mina kollegor tänkte jag ändå: fan vad tur jag har har att få hänga med de här och med de hemma på kommunen! Jag har ju för fan inte behövt gråta en enda gång efter jobbet. Även om jag fortsatt känner mig mycket okunnig på det jag gör - men så kommer det la vara resten av livet må jag tro.

Nä så livet är verkligen sådär krokigt som det sägs i dikterna. Det är rätt fint ändå. Och jävligt jobbigt. Största målet får nog vara att försöka hålla kvar naivitet så länge som möjligt och ifrågasätta den här (vuxna) världen hur länge som helst. För den är sjuk i huvud. Jag blir ju väldigt förundrat att det är såhär att vara vuxen och att jobblivet är såhär. Att vi alla bara hoppa runt, vill vara viktiga och så rullar tiden fram. Jättefort! Jag måste ju erkänna att jag mer och mer blir sugen att bli doktorand och få grotta ner mig i sånt här - mänskligt beteenden. Fast egentligen är jag ju främst sugen på hållbarhetspedagogik.. (haha, alltså vad håller jag på med?) aja, det får vänta några år. Men det tickar ju där bak i hövvet, forskare det kanske är det jag ska bli när jag blir stor. Eller nået annet.

PUSSS!! Nu måste jag sova! Så får denna text revideras en annan dag. För sånt här bör ej finnas på vidawebben. Jag tror ju att det är anonymt, men det är ju icke det.

//Eure Nina

Ps: julbord är något av det sjukaste jag varit med om. Kanske den sista svenska traditionen jag nu fick ta del av när jag har påbörjat arbetslivet (för Smålands veganska julbord var ju inte lik de här galenskaper jag har fått vara med om nu). Jag har aldrig ätit julbord innan i år förstår jag ju nu. men hur galet är inte denna tradition? Att tallrikarna byts hela tiden? Jag fattade på riktigt ingenting! Helt galet med vad en får äta i vilken ordning och blablabla.. och all kött (som vegeterian var det helt makabert)! helt sjukt. jag måste säga att jag blev lite chockerad. Nu borde jag väl bara uppleva traditionell påskmat, men det är tydligen exakt samma som jul och midsommar. Haha, alltså mycket galet. Jag var i chock. och för en gång skull är jag icke ironisk eller överdriven. Hoppas jag inte trampar någon på tån nu. I sådana fall: hejhopp, sockertopp!! blinka lilla stjärna. du är fin! (nu kan du ju inte ha ont i tån längre. puss)