Hej hej hej,
ojojoj, vad mycket jag borde göra. Jag är helt snurrig av allt som är i mitt huvud just nu. Måste fixa hit massa kompostjord, gräva lite till, fixa till landet ordentligt, rensa det som måste rensas, fixa hundstaketet, inreda min "verkstad", städa garaget, städa överhuvudtaget, och tusen saker till.. och så blir alla växter dåliga för att jag inte har ett bra förodlingsställe. ÅH, quelle catastrophe! Men jag har bestämt mig att i år får allt gå dåligt och så får det helt enkelt blir bättre nästa år. tatatatadaaa! Bra lösning på stort problem.
En positiv sak är ju att jag har bestämt masterarbete. konventionell mot lokal/ekologisk matproduktion, samt ifall det går att försörja en kommun (Tidaholm) med lokal producerat mat. Vi får se hur det går, men jag tänker satsa stort till hösten. Jag är en framskjutningsmänniska, och så kommer jag förbli. Även om mina dagar nuförtiden börjar kl sex eller sju, istället för elva eller tolv. Har även sökt in till lärare på distans, men det är en hemlighet så jag säger det inte. Jag har kommit in i distanskursen i bygg också, vilket är skitroligt eftersom Jennie och Daniel också går den. Schaklakka, det går bra - men samtidigt fruktansvärt dåligt. haha.
om tre veckor kommer Mapas lilla valp Emil och då så får jag vara dagmamma. Ska bli roligt, samtidigt som det känns lite galet då min lilla Alfons precis börjar bli stor och schwupp där kommer nästa babyhund (ska läsas bebishund, inte bäbbyhund. tack). Men så kan det gå, så kan det gå.
Annars är jag glad. Har precis kommit hem från Tyschkland och träffat för första gången min brorsdotter som är världens snällaste och sötaste bebis (hon skrattar tusen och sedan sover hon och gråter typ aldrig) och Karli (brorsonen) har blivit så sjukt stor och pratar och leker och är jätterolig. Ja det är roligt med de små. Och så passar jag Hugo nu och han och Alfons är helt galna (hundar de två alltså), så det nästan är jobbigt. Annars är allt som vanligt. är arg på världen och den för mig, samtidigt som jag blir glad över vissa saker. Puh, så cräääsii alltså.
Livet på landet är som livet i staden fast med mycket mindre folk och massa mer natur. istället för avgaser luktar det koskit och istället för motorbrus hör en traktormotorer. Så skulle jag kunna sammanfatta det hela. Jag jobbar hela tiden, inget blir gjort och så blir en lite stressad - som ett vanligt jobb alltså. Men det är la gôtt det mé. Och så är det ju tusen roligt för att en gillar det en håller på med. Så jag saknar inte staden ett dugg. När jag var i Berlin nu tänkte jag bara att jag inte skulle vilja bo där någonsin igen. Allt verkade bara sjukt. Det var skönt att känna så - för det där har ju varit stress det med. Så: Fuck you, min hemstad och alla andra städer. Jag har lämnat er för ett tag nu. Så får vi se om och när jag kommer krypande tillbaka (när jag har fått nog av det enkla livet och den goda luften) ifall ni tar upp mig i er famn igen. Vem vet. Livet är ju en gåta och en vet aldrig vad som händer. Det är lustigt det där. Fast nu börjar jag babbla igen. Jag gillar att babbla. Det är dessa blogg.skit.com bevis för.
Tack.
kram, kram och en banan som ser ut som en kran
önskar jag era alla, mina kära barn.
nina
