Ni måste se den!

Jag blev så glad av denna dokumentär, så ni måste se den allihopa. Du kommer skratta, gråta och bara tycka de är sjukt coola och bäst. Jag gjorde i alla fall det. Se den! Optimisterna på svtplay

(Bild lånat/tagit från http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1186)

augusti: sommar, bröllop och hönshus

Jag pratade precis med mina föräldrar och lillasyster som är på väg hem från Tyskland. De har plockat upp min lilla katt som jag hörde jamande i bakgrunden. Imorgon flyttar hon in. Lilla Findus. Eller lilla något annat. Namnet får ges när jag lärt känna lilla pricken. Herregud, nu bor vi snart tre här. Jag kan inte påstå något annat än att jag är lite nervös. Men det blir nog bra.

Augusti har varit en bra månad hittills. Jag har hittat min mitt igen och känner mig helt normal. Eller Nina-normal. Roligt. Det har hänt massa. Två fina bröllop, massa hönshusrivning, målning av saker, fönsterrenovering (som jag inte har varit delaktigt i), ny trevlig bekantskap, vetskap om vems det coolaste huset i Tidaholm är, systerbesök av båda två, konsert i Hjo, besök av fina Hanna, Ester har hunnit sova över en gång, två nästan krockar med älg (en gång älg+kalv), jobbansökan som nog inte ger resultat, massa sommarprat, sommarväder, bad, matplanering, basalkroppskännedom (haha), facebook-frihet för själs-välmående (haha, men lite sant faktiskt), hämtning av resterande takpannor (efter första gången där släpet hamnade i diket med 750 kg pannor - sjuk historia. men den fås bara live av mig), kortklippning av Alfons (som jag ångrar lite, men han mår bra av det), två fåglar som har flugit in och runt i huset, hängmatta och ommöblering så klart. Lite tapetförstörning också. Väldigt mycket spånisolering i plastsäckar! Det var sjukt att riva taket. Nu är det klart, bara sätta skivor, laga väggarna, bygga inredning, fixa till deras uterum och schwupp kan hönsen flytta in. Men det är en annan historia. Jag håller mig kort och visar bilder istället. Denna sommar, vilken resa! Men nu i efterhand är det mesta ganska roligt och komiskt. Lärdom. Hantering. Fokus. Och framtid. Ganska bra slogan enligt mig. Varsågoda:

Coolaste lilla- och storasyster.

enda bilden på mig, haha.

Dauko, Alfie och Hanna

Halva taket nere.

Hanna in action

Jag rensar bort spån.

Vi efter jobbpasset.

Taket efter rensning.

20 fyllda säckar. Så cirka 2500 liter sågspån...

finito.

Det har blivit vitt.

...och dörren med.

Den nya inneboende från Brandenburg.

Tack så jättemycket för all hjälp Hanni, Jonte, Dauko och Hanna! Sjukt snällt, sjukt bra, sjukt mycket tack!

Kärlek till alla er!

/Eure Nina

Tack URKULT!

Jag kom hem för drygt en timme sedan. Efter nästan elva långa bilkörningstimmar som jag nästan inte trodde skulle ta slut. Men det kom Kristinehamn. Det kom Mariestad. Skövde 24 km. Fröjered 5 km och till slut kunde jag köra upp till min lilla gård och andas ut. Sedan: bilutpackning, ätning och duschning - och nu ligger jag äntligen i finaste hängmattan och kan bara slappna av. Tack Josefine för att du körde innan Leksand, jag hade faktiskt inte orkat köra allt. Mitt bilego är lite krossat. I Filipstad blev det en snabb glassrast och hoppning på parkeringsplats (och inne i toaletten om jag ska vara helt ärlig). jag var faktiskt fruktansvärt trött. MEN: Så himla värt!

Vi var på Urkult. En av världens mysigaste festivaler. Uppe i Näsåker, utanför Sollefteå. Det var så otroligt fint! Och nästa år blir det igen. Jag vet det. Det är svårt att beskriva, men på Urkult omfamnas du av sjukt fantastiskt musik hela tiden, du får en påminnelse om vad du tycker är viktigt i livet, du stöter in i människor du inte har träffat på alldeles, alldeles för länge, du äter god mat, du badar i älven, du hoppas på att orkar gå till bastun, du hänger med alla åldrar (från bebisar i magen till pensionärer), du blir inspirerad, du blir kär i allt, du leker, du skrattar, du dansar - ja alltså det är bara kärlek alltihop om jag ska sammanfatta. På riktigt. Du bara baaam - åh så fint allt är! Och så får du upptäcka massa ny musik som du bara vill lyssna tusen mer på. Musik, en så himla bra grej! Vilken klyscha. Men det är ju så!

Så det här var sjukt fint. Att bara få åka iväg en kort sväng och inte behöva tänka på någonting alls. Bara vara. Det är faktiskt fint. Sedan måste jag erkänna att det här var året som jag dansade minst av alla Urkult-åren. Vilket är ju lite tråkigt. Men det är nästan lika fint att ligga på gräset eller sitta på trappa (samtidigt som du blir rytm-masserad av Josie - TACK!!) och bara lyssnar. Sjukt! Sedan, efter all musik och vackra människor, går du ner till campingen vid älven och bara se all sjuk vacker natur. Det är GALET! Och sista natten dansa folkdans till klockan fem, för att sedan springa runt på tomma område och trumma på lekplatsen. Ja, alltså det är ju obeskrivligt vackert alltihopa. Det enda som var synd var att jag var trött typ hela tiden. Men jag tänker att det fick vara så. Och det var ju skönt att koppla av helt bara.

Vi firade även nyår i goda vänners runda. Vilket var väldigt fint och skönt. Så nu kan 2015 börja på riktigt och bara bli fint - så glömmer jag första halvan. Fast alltså första halvan var ju inte bara kass, det skulle vara taskig att påstå. Men all såndär stress-skit ska jag strunta i nu.

Igår åkte vi runt kl ett mot Elins föräldrahem och var där tills imorse kl åtta. Jag är så himla tacksam att ha fått se det! Att se två uppväxthem till två vänner. Sedan for Josefine och jag hemåt imorse och Elin stannade kvar. Det var sorgligt att säga hejdå och veta att vi inte kommer att ses innan min födelsedag. Fast det är ju snart det med. I Leksand lämnade jag av Josefine, fick en kopp kaffe, jordgubbar och hallon för att sedan åka sista sträckan hemåt. Det var hemskt att köra till slut. För jag blev rastlös, fick nästan kramp i benet och nackont. Men efter kort-rasten i Filipsstad så var det ok igen. Och så jag började längta hem... Jag längtade så  mycket efter att komma fram. väldigt skönt att få känna så igen. Och att säga hemma och det känns så helt äkta och rätt från topp till tå. Så skönt! Och det är fint att veta att det faktiskt är så jag känner.

Nu när jag ligger här i min hängmatta i min trädgård är jag faktiskt kär i hemma! Jag gillar verkligen att bo här och älskar mitt lilla hem. Det är ju så fint! Och det är gött att kunna se det såhär igen. För jag har inte gjort det riktigt den sista tiden. Så summan av kardemumman: det är verkligen det viktigaste: att åka bort ibland för att förstå hur mycket en egentligen gillar hemma. Och hur fint det är hemma. Och att en är kär i hemma också. Så det här var verkligen det bästa på länge, länge, länge! Att få åka bort, koppla bort allt, lyssna på massa bra musik och omges av fina människor. Så mycket det kan göra för en. Nu är det enda jag verkligen längtar efter att få hämta hem Alfie imorgon - för honom har jag saknat något så ofantligt mycket!

Ja, så jag är kär i Urkult. Det är så fint att komma dit och bara se att världen skulle kunna vara så fin! Att det finns så mycket bra musik. Så många vackra och bra människor (alltså både vacker inuti och utanpå)! En får så mycket energi och glädje. Och sedan därefter bara kunna uppskatta jättemycket att få komma hem! Och längta hem. Så om jag någonsin ska gifta mig så är det med Urkult! ;)
      

Nu väntar tre intensiva veckor med två bröllop, massa besök, jobbansökningar och till slut Berlin. Det ser jag framemot.
    

Tack Urkult! Tack alla ni som jag träffade!
Hoppas att vi ses nästa år igen! 

Jag längtar redan dit.

Kärlek

/Eure Nina

Det är såhär vackert i Näsåker/Urkult.

ps: Och det är faktiskt ändå gött att ha blivit vuxen. Att vara trygg i sig själv. Att bara vara. Att göra och veta vad en vill. Att strosa runt själv eller tillsammans med de en gillar. Att strunta i alkohol. Att se de unga och tänka: Gud, vad skönt att inte behöva vara sådär längre. Så jag erkänner: vuxenlivet har en poäng. Så nästa år är jag nog också för gammal för att sova fem i ett fyrmannatält, haha. För sömn saknade jag lite där i trånga, kvävningstältet. Haha, jag kände mig faktiskt ganska ofta som att jag var femtio. Men så får det vara. Jag har ju dessutom lovat Elin att sluta med att säga att saker är över innan de har börjat (den 1 augusti sa jag: 'jamen nu är ju augusti typ slut.' Då sa Elin att jag få ge mig och lova att sluta med det där. Jag ska försöka med det.) Och nu längtar jag efter att krypa ner i min egen säng och sova i hundra år. Men innan det ska jag lägga upp denna lilla text på internetet och äta polarbröd med glass-choklad-sås. HA! & Godnatt. & puss. & kram.

 

Och om ni är ändå är farten lyssnar på Älgen också.