Veckorapport och Hönshusrenovering

Ja men det händer grejer nu. Det känns som att sommaren är igång nu. Tre dagar sol i rad till exempel. Elin är här igen och vi har börjat ta tag i hönshuset. Det är faktiskt väldigt roligt. Mitt huvud har också lugnat sig lite. Så livet leker kan en väl nästan säga nu.

Varsågoda:

Denna vecka började med en väldigt trött mig, men i tisdags kom Hanni med Jonte efter kort roadtriputflykt och vi var för första gången på Tidaholmsbadets Relaxavdelning. Galnaste duschar jag har varit med om. De låter, sprutar lukt och vatten på en. Ganska galet. Kan jag tycka. Men det är ju relax. (ni får själva tolka vad jag vill säga med det här. det är viktigt att en få tänka själv. källkritik och så. Det är det vi tappar allt mer. Socialmedia är skurken. Säger de på radio. Test, test.) Så det kan ni ju göra någon gång. Duschen alltså, inte tolkningen. Och så kom onsdag med Elin och auktion i Skara på kvällen. Vi köpte några lådor med verktyg.

I fredags var det Räfven i Göteborg. Och alltså vilken fest! På riktigt har jag inte haft så fruktansvärt roligt på väldigt, väldigt länge. Det var sjukt behövligt. Jag har nog saknat det mer än jag trodde. Vi bara dansade och dansade. Jag tänkte på ingenting alls. Och bara dansade. Alla dansade. Dansa alltså. Livskvalité i en liten box. Ganska mycket kvalité då. I en ganska stor box. Positivgrej helt enkelt. Så nästa gång de spelar nära dig - ta på dig dansskorna och spring dit! (Reklamtjejen här. Men det är faktiskt sant. en bra konsert där du stänger av huvud och bara är där - fantastiskt svårslaget. Gör det! Och jag tror på riktigt att Räfven får ALLA att dansa.). Så tack för det!

Åh, nu längtar jag till att vi bor många här och kan dra på spontana äventyr. Små äventyr då. Som att åka in till en stad och ta en öl. Haha, ni anar inte hur spännande saker plötsligt blir när du bor härute. Livet blir ju sjukt mycket mer spännande. En öl blir årets fest och en konsert årets julafton (julafton när en var barn då. för vuxna julafton är ju typ som tisdag om en vecka). Jag menar det här i positiv mening. För när en älskar äventyr, som jag gör, måste ju äventyren inte vara så galna längre. Jag måste liksom inte längre ligga halvdöd på en bondgård i södra Frankrike, få brutna revben av kor eller annat liknande - utan det räcker med en tågresa till Göteborg (det här är sån trick, överdriftstrick med sanning i. används av fascinationsjournalister. för det var ju aldrig målet att ligga halvdöd någonstans. det bara blev så.) Det är bra. Tänker jag. Och lättare. Jag är allvarlig nu. Det måste kanske betonas. På riktigt tror jag att det är mer kul så. Än när det är tvärtom. Annars hade jag redan flytt fältet tillbaka (jag pratar om stad - land nu. inte getingar och kossor). Det är lite som att allt blir lite vackrare. Mer uppskattat. Roligare. Allt som händer. (jag är inte ironisk nu fast jag så ofta är det. men icke, inte nu.) Så flytta hit vettja ;) Så roligt allting blir då! För er. Och för mig. (Kanske. En ska aldrig lova något.)

haha, åh att ni får alla mina resonemang nu. Min skrivahand på natten. kaotisk och rätt så innehållslös. och i mitt huvud filosofisk - haha. Jag måste börja skriva dagtid. Men då är jag en bloggföraktare (OBS: lätt överdrift här). ajajaj.

Det var det.

Ja, och så kom lördag som mest bara försvann med hemresa, hämta Alfons och lyssna på mamma, bad i Bjärsjön och fotboll på kvällen. Trevligt. 

Och stora finalen som faktiskt har med gården att göra: Hönshuset! Det är på gång på riktigt nu. Så fruktansvärt roligt. Vi har i onsdags hackat sönder all gammal inredning och nu idag börjat skrubba alla väggar. Det är häftigt det där när något smutsigt plötsligt blir vitt. Eller grått kanske. Tillfredsställande heter det kanske. Så sjukt tillfredsställande. Betoning på sjukt. Därefter vandrade vi till Fröjered där det blev bad och glass. Sommar som sagt. Sedan lagades mat och vi åt och spelade yatzy i typ tre timmar och så blev det nu. Och en sömnlös Nina som inte riktigt vet vad hon ska hitta på. Så då blev det en uppradnings-BLA-inlägg. Trevligt för mig och kanske för er. 

Ja, så det var det. Ganska händelserik vecka ändå efter flera ganska döda veckor. Jag har ju bestämt att all framtidstjafs får lösa sig bara. En dag i taget, andas in och ut, kolla på gröna blad och gräset och så vidare. Och så får jag bara hoppas att det blir bra. Eller löser sig. Och det gör det ju alltid. Ifall det löser sig bra eller dåligt är en annan fråga/femma. Men då får en tänka: jamen världen finns ju kvar åtminstone. Det är ju alltid något. Att den finns kvar. oberoende vad som händer. Exempelvis om jag nu dör ensam, olycklig och Jag-fick-aldrig-ett-jobb - då finns den kvar. Och solen. Och sånt. Det är ju ändå kul att tänka. (haha, jag övar min positivism. Jag kanske kan jobba med det sen. Dagens tips: "även om du bara ser svart så finns det andra färger - det är bara du som är blind" - "även om du bara gråter, så skrattar faktiskt andra". Sån toa-bok med positiva tankar kanske.) Så jag tror att allt är bra och hel nu igen. Alltså här på gården i alla fall. Det går framåt. Vilket är bra. för tänk vad jobbigt om det gick bakåt. Då skulle ju gården snart vara till salu.

Men på riktigt är det ju trams att jag funderar massa om framtiden - den kommer ju ändå och blir ändå som den blir. Och det blir ju (oftast) bra. Det är ju så. Så jag har blivit en människa utan tankar. En egoist.

Nu hänger ni inte med längre och därför sätter jag punkt. Imorgon blir det kanske soptips-körning med all skräp från torp och hönshus och fortsättning av hönshus. Och sedan blir det ännu mer hönshus. Och sedan till slut (om några tusen år) höns och kanske ägg. Det är ju en ännu större fest än Räfven. Kan jag ju tycka. Och en vecka fylld med massa fint väder! Typ 26-28 grader.

Nu är det schlut. Tack för att ni lyssnade. Nästa tal följer troligen snart. Ska åtminstone uppdatera om hönshusrenovering. Fantastiskt!

Kärlek till alla vackra er!

och Godnatt.

/Eure Nina

 

Alfons snodde städborstar. Ganska roligt tyckte jag.

Vår fantastiska Yatzykväll. Så fantastiskt. Och ganska galen. eller varför inte:

Försöket till att få Elins huvud att se inklippt ut. det här är nästan lika kul som Yatzy. Motto: "Livet på landet - låt din kreativitet flöda." Eller vad är det de säger nu: "möt din inre rastlöshet - bli konstnär." Såklart!

Regn, bad och kanske ninas första lilla livskris?

Jag har så otroligt tråkigt just nu! Alltså sjukt tråkigt. Det är nästan så tråkigt att det inte går att bli mera tråkigt. Sådär dunk, dunk, dunk. eller det kanske ni inte vet vad det är. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Och så åt jag precis massa. för jag hade så tråkigt. Så nu mår jag illa och har tråkigt. Det var ju inte så smart. För vad kan vara värre än att bara ha tråkigt? Ja just det - att må illa samtidigt. Kan det blir ännu tokigare? Kvällen får visa sina fötter helt enkelt. haha, ett till sånt inlägg som de senaste inläggen - nina har tråkigt och tänker att det är bra att skriva saker på internet då. Ni som inte orkar - hoppa över att läsa det här!

Elin har åkt till Dalsland precis. Det är därför det är tråkigt och tomt. Men imorgon kommer systrarna. Då är det fullt hus igen. Och så ska vi fira låtsas-midsommar med alla oss som inte vet vad midsommar är. eller vi vet ju det.  Men ändå. 

Ja ni, annars har mina prickar försvunnit. Jag kan få småprickutbrott nu när något blir galet. I situationer som när en får reda på att folk är idioter och rasister. Då får jag kli-attack. Eller liknande händelser. Haha, tänk om det är så resten av mitt liv. Vem som helst kommer se när jag tycker något är jobbigt. Hela tiden. Och så kommer jag skämmas konstant. Vilken framtid.

Och där kommer vi in till nästa stora ämne i mitt liv: FRAMTIDEN. Det är helt sjukt. Alltså ni som inte har träffat mig de senaste typ tre/fyra månaderna kan vara glada. Speciellt den här sista månaden. För innan var det typ bara uppsats. Tråk-nina. Men nu är det framtidsgrejs. Hisp-tokiga-nina med trötthet. Helt galen kombination! Jag kan ju inte bete mig alls längre. (OBS: Det här är en viss överdrift..) Men allt beror på ovisshet för framtid. Så tramsigt. jag som aldrig förstod sånt där när folk höll på: 'hallå chilla, dagarna går! Klart allt löser sig.' - var det jag sa med cool kroppsspråk (haha. jag vet inte om det är sant. Särskild cool har jag aldrig varit.). men nu förstår jag! herregud. det är ju läskigt. riktigt galet.

Nina i obalans är väl en sammanfattning. Lite som en orm som ska skinna om sig efter åtta år och inte vet vilken färg den sen kommer ha på skinnet. Men är så nyfiken och vill så gärna veta det redan innan. Lite så. jag är typ en orm som inte vet hur den ska se ut om bara en sekund. Eller i mitt fall om någon månad.

Tänk att jag har pluggat i åtta år. framtills nu - hela mitt "vuxna"liv. Det är lite sjukt. läskigt. Det känns som allt måste hända till hösten! Eller inte allt men alla viktiga beslut måste tas. Att jag inte kan det där livet riktigt. Att ingen någonsin kommer anställa mig. Det är lite som att jag ska gå runt ett gatuhörn och inte vet om vägen fortsätter eller om det står en vägg där. Eller ett hål kanske? Jag vet ju inte det. För jag har inte kommit runt hörnet än. Utan se det bara på avstånd. Tokigt ändå. Jag som älskar överraskningar, äventyr, oberäkneliga situationer, kaos annars. Nya situationer och platser. Men just nu känns det inte roligt alls. Plötsligt står en där och är "klar" efter att det alltid känts så långt bort.

Mer begripligt kanske såhär. Allt som bara tänks: vad ska jag göra i höst? måste jag flytta för att kunna jobba med det jag vill/kan fast jag verkligen inte vill flytta just nu? Är det kanske bra att flytta? Och sedan flytta tillbaka hit? Hur ska jag göra med gården? Nej, jag vill inte flytta. Eller? Kommer det bli en till höst/vinter med att bo själv härute som jag hade lovat mig själv inte skulle hända igen? Är jag jättegammal nu? Vad ska jag göra? Kan jag få jobb någonsin? Jag kanske inte kan det? åh nej, åh nej. Måste jag bli lärare istället? Livet, vad ska jag göra med daj? etc etc. Så många val jag plötsligt har igen...  Och det här med familj och barn och bla börjar ju tränga sig in i hjärnan ibland - även om det är sällan och jag försöker trycka ner det i stortån. Ibland har det ändå nått min häl. Men jag kan än pressa tillbaka det rätt bra. För med det där kommer ju också grejen med att en måste hitta den där personen som kan svälja alla de där tokiga livsval och idéer som kommer med mig och jag kan ju inte sånt där med sånt heller och blablabla. Men nu när jag ska välja mitt liv så pluppar det också upp. Och jag vet inte alls. det är ju så läskigt. Hela tankekarusellet. men det här har jag ju redan skrivit om för längesen. Alltså hjälp! (jag är ju svingammal nu! Om folk som är typ 24 säger de är jättegamla. hela livet står i ett stort vägskäl känns det som. haha - åh SÅ min hjärna överdriver! Jag vet ju det. Men ändå.). det är ju massa att tänka på. som ni förstår. kanske. Framtidspanik. eller panik är väl att ta i. men: Chill-allt-löser-sig-nina goes dramaqueen. Fruktansvärt dålig utveckling kan jag bara säga. Innerst inne vet jag väl att det kommer lösa sig. Det är mest det där med att hur jag ska hitta det där jobbet som just nu känns galet och som sedan triggar igång alla andra tankar som är helt irrelevanta just nu. Egentligen. Alltså dagarna går ju förbi. Och livet blir alltid bra.

Och det blir ju inte tråkigt kan jag inte påstå. Det är liksom bara: Nina står vid grönt trafikljus och vågar ändå inte gå över gatan. haha, det låter ju ganska tråkigt. Inte jättehändelserikt. Så tramsigt! Det som är kul är ju att snart är det höst och då är ju den här ovissheten förbi. Om det blivit gott eller ont vet jag inte. Fast trafikljuset kanske har då ändå redan blivit rött igen? Vad betyder det då?

Jag vet inte. Glad midsommar i alla fall. 

Och fortfarande är ju livet fantastiskt spännande, förvirrande och kaosartat. Mycket känslor just nu i alla fall. Det är ju roligt. eller jag vet inte om det är roligt.

Och jag är ju fortfarande nina. det är ju ändå tur.

Mellan två faser- fastid. helt enkelt.

Och så hoppas jag att ni läste detta med en nypa salt. 

PUSS!! 

 Jeg vil kysse dig (https://open.spotify.com/track/5GjFDmwWUjLYclXFAUpTz3) eller Lige Nu  - musiktips från storasyster till mig och er då: jag förstår inte alls vad de sjunger. men ändå.

Eure Nina som har såååååå tråkigt!

ps: Ni får jättegärna komma mellan den 29juni-5 juli och bygga lite och så. Det blir fest också! typ 4 juli då kanske. Alltså sån lugn-fest. Trevlig liksom. Så säg till bara!

pps: Bästa grejen: Vägra regn! bada ändå, sola ändå, gör utflykter ändå, var ute ändå, ha solkräm ändå, dansa ändå, osv. Jättevärt! framförallt: bada ändå!

ppps: Det har hänt massa här! massa bönor har kommit upp, jag har träffat nya, sjukt trevliga tillfälliga grannar, jag har tvättat håret med shampoo, klippt gräset, börjat riva hönshus. osv. men det där fick inte plats i mitt skriva-av-vattenfall-inlägg. håll i hatten och tillgodo. Snart är sånt här trams över. jag försöker lova det! ;)

Räfven, ny skiva och galna minnen från Oslo. Ska bli ett nöje att dansa till er snart igen! :)

Åh, första natten att sova helt själv igen. igår flyddes det till bolum. jag gillar ju det där med att fly när saker bli läskigt. det är ändå lite tufft det där. ensamhet. fast behövligt och bra. sortera allt lite. vila tusen. osv. jag kan ju det nu. typ proffs. och det är ju gött för det mesta. men ändå!  den där första natten skulle jag vilja slippa varje gång.

Absolut det värsta med att få besök: de första två nätterna i den tomma, stora sängen i stora mörkret utomhus. fast det är ju det jag behöver just nu och så finns det ju Räfven, annan musik, pyssel, godaste/snyggaste jordgubbstårta hos bästa grannen, Alfons och en himla massa tankar - så inte är en ensam. Inte egentligen. men när rumpnissarna säger: nu blev det kvällen - då är det lätt att glömma allt det där.. ja och nu bestämde jag att juni ska typ vara helt utan besök. så är det. stressen måste lägga sig, framtidsplaner glömmas och annt allvarligt trams. så hinner jag varva ner och få normal hud. jag blir ju så irriterat också hela tiden. Förutom den besök som redan är inplanerade då. haha, jag och mitt konsekvenstänkande - väldigt håligt. tänk fiskenät. men nu har ju det bestämts genom min 'tanke-dagbok' igår morse när jag satt där under solen. för det är ju inte bra med konstiga utslag och förvirrad blick. juli kommer bli fetast. planeringen inför sommaren ska göras imorgon kväll. tror jag. om det orkas.

alla vänner dansar nu på Ransäterstämman, bygger eller har det gött i malmö eller någon annanstans eller sover då. och jag sitter här med ett huvud som inte har riktigt plats i hjärnan. dagarna där allt ställdes in för lugn och andning. roligt. åh. jag borde bli en meditationsmänniska. men jag kan ju inte det. alltså att inte tänka och bara höra andning eller vad det nu är en ska göra - det har ju faktiskt aldrig fungerat för mig. inte det där mindfullness heller (fast jag vill ju också ha mindemptiness tänker jag). så då kan jag ju inte bli det. jag får vara nina i fortsättning också. det är väl bra det med. alltså det är ju det. bara hispiga-ninan försvinner lite, lite. och som min syster sa: det räcker att stanna upp och undra 'var är mina fötter? ja, men de står på golvet.' (fast det är inte sant just nu för de hänger i luften. ut över sängkanten. åh nej?! inte ens det fungerar för mig. haha) nu är väl allt lite extra mycket känsligt och melankoliskt för mensen står framför dörren. den har i alla fall kommit upp för det första trappsteget, så knackningen och 'jasså HEJ på daj!' är inte långt borta nu. tror jag. lustigt det där. får planera in hejdå-till-besök efter det kanske, vad vet jag. det är roligt. att du kan lära dig massa hela tiden. om dig själv och så. eller nu vet jag inte vad jag pratar om längre. men ni får gungas med i mitt tankehav. som små guldfiskar som ska försöka finna sig tillrätta i sitt nya hem! haha, åh nej filosof-ådern är vaken nu. dags att verkligen sluta skriva!

nu vet ni allt. nästan lite för mycket. jag som skulle stänga av internet i helgen. alltså!! men men.. 

livet å dä. 

Godnatt.

/Eure Nina

Sommaren är här!

Det har varit en ganska tokig tid nu på sistone. Oförklarliga prickar över hela kroppen (alltså jag menar HELA kroppen), ex-jobb redovisning och inlämning, byggkurs fick jag hoppa, massa "AAAHHH hur ska allting bli-tankar" (alltså typ sommar, höst och livet, haha) och lite mera trams. MEN jag tror att det vänder nu.

Några prickar har ju ändå försvunnit, örat har tappat elefanthuden och ansiktet är relativt normal igen. Det är ju bra. Dessutom har världens bästa Elin varit på besök tills idag och lugnat ner mig lite. Hon hade kanske inte så roligt här just nu med en helt knasig nina, men hon överlevde i alla fall. :) Oroliga blicken la sig med tiden, sa hon. Jag litar på det. Alltså livet är verkligen galen. Men jag tänker ju att det är just det som gör det spännande. Fast prickarna hade jag gärna varit utan. För jag gillar de inte. Vad vill de mig? Iofs kommer vi väl säkert också överens så småningom. Allt är ju en vanefråga. Och jag tänker det här är bara första ålderstecknet. Jag vet inte. Vi får vänta och se.

Bästa i veckan var att vi jobbade massa ute i landet och allt är äntligen på plats nu. Vi får se hur mycket som blir något - jag har inte gett växterna så mycket kärlek i år och varit ganska taskig mot dem. Spännande ska det bli oavsett.

Målet just nu är att sluta tänka för alltid och vara massa fri och göra bara saker jag gillar! Stor plan, fet plan, bästa plan - jag vet och tackar.

Och där var det slut.

Just det, jag ska nu i helgen försöka tänka lite på hur sommaren ska urartar sig. Men hör av er om ni vill komma på besök! Det är mest att alla mina tusen projekt är lite ostrukturerade just nu och jag vet inte riktigt vad som kommer hända och är realistiskt - så jag vet inte hur det där blir. Sånt vet jag aldrig, jag vet - men ändå. Jag ska försöka. Det jag vill säga är: säg bara till när du/ni är sugna att hoppa förbi här, så blir jag glad och kollar om jag är här å sånt. :)

Nu schlut på riktigt.

Här lite bilder av den senaste tiden.

En kompis har flyttat in i trädgården.

mina sättpotatis. KATASTROF, haha.

Alf körde bilen.

Enda bilden på oss två. Ser ni alla mina tusen prickar?

Visingsö

Ja men visst

Jag har badat i den! Jag har badat i den! JAA!

Träkoja. Finaste trappan upp till den. Jag vill också ha!

Lannet. Tack för hjälpen, Elin!

Det var det för nu.
Puss och sol och skratt
och vad ni vill ha!

/Eure Nina