Sista veckan som självboende!

Mycket galet! Det är idag på dagen som min sista vecka som ensamboende (alltså människa-ensam-bo - alfonso och milli har jag självklart inte glömt bort) börjar. Veckan innan jag ska få en bo-kompis och vi kommer äntligen bli ett minikollektiv här. :) Mycket fint!!

Och att det dessutom är min älskade Elin som flyttar in - det gör ju det hela bara ännu bättre!! Hon har ju varit med på gården från start på olika sätt, hon har till och med varit här med mig innan den var köpt. Känns mycket roligt! Men jag måste ju också erkänna att det känns väldigt overkligt. Har städat hennes rum, hennes badrumskåp, hennes vardagsrumsblablabla, haha! det känns helt konstigt. Men mycket roligt att förbereda lite så. 2017 kommer ju redan bli unik bara på det sättet! Jag har ju bara bott här själv sedan jag flyttat in. Stor förändring. Åh, jag är ju redan nyfiken på nästa års sammanfattning! :) Men det går ju fort. Gött, det här blir nog ett mycket bra nytt år!
Vi har redan massa projekt som ni ska snart invigas i (haha)!

Kan knappt bärga mig från att hoppa in i det nya året! Men först jul!
Så kära vänner, då har det blivit dags: God jul & Gott nytt år!

Puss & kram
/tomte-Nina

Hotell. Badkar. Tankar. Vuxen. Julbord.

Hotellrummet hade badkar. Så jag tog ett bad. De andra sprang en tur på elljusspåret. Det är så Ninas liv ser ut slutet av år 2016. Mycket löjligt. Att jag sitter i ett badkar på hotell på Vargön utanför Vänersborg medan mina arbetskollegor tar en joggingrunda på älgberget. Haha, alltså ni hör ju själva. Mycket absurd kväll. Mycket tankfull badkar. Det var ändå roligt. Kanske badar efter morgonpromenaden imorgon också. Haha. Alltså herregud. 

Men det kändes så väldigt lyxigt att ta det där badet. Och där i badet lyssnade jag på gamla spellistor. och massa minnen bara schwuppa över hela mig. Det är lite speciellt det där. Jag har ju knappt lyssnat på musik sista året. Alla minnen och sentimentalitet som kommer med musik kan ju vara lite jobbig. Men nu är det en ny fas på gång igen känner jag. kanske beror det hela på att jag äntligen har skaffat mig den där musikanläggningen efter att min förra gick sönder i flytten upp till gården, haha. Så jag bara låtsas här med all ny fas-blabla. Bara ljuger. Skulle en kunna säga. Och ni bara sitter där godtrogna framför skärmen och tro mig varje ord. Allt för att fånga ert intresse. Det är så mediavärlden fungerar! Överdrifter som är så höga så att ni tror att ni står i en dal. Och så handlar hela historien bara om att jag inte har haft bra högtalare på femtusen år.

I alla fall satt jag där i badet, tillsammans med musiken från förr, i världens största hotellrum, när mina arbetskamrater var ute och sprang och bara tänkte: shit vad konstigt livet ändå är! Och vad är det för märklig liv jag håller på hoppa in i just nu. Det kändes lite hemskt. Och lite lustigt. Lite spännande. Alltså plötsligt är jag fast. Jag har nog aldrig känt mig så bunden i hela mitt liv. det är ju gött också. men räddar jag verkligen världen när jag håller på såhär???

Och sedan kom jag att tänka på min lista för 2016 – inget av punkterna blev uppfylld (eller några lite om jag ska vara oöverdriven). Mycket lustigt. Här är den (bifogat längst ner som bildbevis, dagen efter när jag var himma från hotell igen):

Punkt 1:börja i kör jag har bara googlat ”kör i skaraborg” ngr gånger.

Punkt 2: odla med kärlek: jag har odlat, men allt blev kaos och det blev verkligen inte en kärleksodling.

Punkt 3: Skriva fler brev: Nej Tyvärr. :( Så jävla dåligt!
Punkt 4:  födelsedagspaket: Bara två paket skickats! mycket dåligt.
Punkt 5: Hälsa på: nej, jag har nog inget år träffat så få vänner som i år. Vilket skämt.
Punkt 6: dragspel: jag har kanske spelat dragspel en/två gånger. Lite mer piano iofs – det är roligt.
punkt 7: lycklig kär utan jobbig slut: jag blev kär, men utan lycklig slut. Det var bara jag som var kär. Det blir ju lätt inte så bra då. så mitt hjärta gick lite sönder istället (mycket typiskt att skriva med en sån tramspunkt på en sån tramslista. Fy skäms Nina! Tur att den inte stod först! Jag ska aldrig mer skriva sånt. Och kanske aldrig mer bli kär. Haha, ojojoj. trams-nina all over igen.)
Punkt 8:Skaffa simkort: jag började jobba istället.
Punkt 9: telefonskräck bearbetning: haha, jo men visst! genom jobbet ändå lite.
Punkt 10: engagera mig: jag började jobba istället.
Punkt 11: laga mat från grunden: jag har knappt lagat någon mat alls.
Punkt 12: skaffa lokala vänner: jag blev vän med tre jättebra människor – men de flyttade typ direkt till göteborg.
Punkt 13: Hänga på saker: jag började jobba istället.
Punkt 14: lära sig arabiska: ÅH!! just det! lite i början av året iaf! jag började jobba istället skulle en kunna säj.
Punkt 15: mer göteborg: Nja, tror jag knappt. På hösten har jag varit överallt men inte sååå mycket i Göteborg och inte så mycket Brännö  som jag hade velat :(
Punkt 16: Köpa röda underkläder´: haha! Mycket roligt att jag skrev med det! Men absolut inte köpt röda underkläder för kommande nyår! :) röda underkläder betyder då tur och kärlek för kommande år - om en har på sig det på nyår. haha, herregud,
Punkt 17: Fortsätta vara barnslig: Ok, den tycker jag väl att jag typ har klarat av. Fast jag har ju börjat jobba. Men barnslig är jag nog ändå.
Punkt 18: Inte redan tycka saker är över innan de har börjat: alltså det där kommer jag aldrig lära mig. För mig är ju typ år 2017 redan över. Men jag ska verkligen försöka lära mig det här! Kanske den enda punkten på listan nästa år!

Det som stod med om gården längst ner på fina listan - nope. ingenting.Sista dörren börjar jag iofs imorgon med.

 Haha, det är ju så tragiskt det hela! Tänk att skriva en sån jävla avkryssningslista (som skrevs där någon gång i min nyårshysteri med massa löjliga traditioner: typ pyssla monster, springa runt huset med tom koffert, hoppa på ett ben från stol, ha röda linser i sin jackficka, vara ledsen över att inte ha röda underkläder, osv). Och så går inget ”mål”/önskning/nyårslöften i uppfyllelse. Helt sjukt!! Tänk om det hade stått skaffa jobb med där. Fan alltså.

Men jag tänker såhär: bra då kan jag använda den till nästa år. En 6:a blir ju ganska lätt en 7:a. Och så får allt bli sann då istället. 2017 – det coolaste året. Det är ju rätt bra siffror i det året iaf! Så listan skrevs bara för tidigt. Det var en generalprövning. Alltså ganska bra gjort då. Bra framförhållning. Det är väl bra att vara det. Det har jag läst. bra vuxen egenskap. Och så får jag bara stryka den där sjunde punkten. Så sjukt positiv människa jag är! ;) ironi på tipptopp. Hej hopp!

2016. Ändå galet det där att jag i början av året var övertygad om att jag skulle bli biologi/naturkunskapslärare på gymnasiet och nu har jag snart jobbat i åtta månader. Helt hoppsan egentligen. Hoppsan? Kan en säga så? Om jag hade pluggat så hade jag nu haft mina 90 hp i biologi och hade nog påbörjat min lärarkomplettering till våren! Flyttat till götet på riktigt då för då hade det varit heltidspraktik i ett halvår på en gymnasieskola i göteborg. Haha, det är ju helt knäppt. Schjukt! Då hade jag 2018 varit gymnasielärare. Nu kommer det ju ta år innan jag bli det – om jag nu någonsin blir det. Så det är ändå galet att ett år kan börja på ett sätt och sedan sluta på ett helt annat. För nu blev det istället att sitta helt mätt efter badkarsbad och julbord med arbetskollegor i ett hotell i Vänersborg och lyssna på energi- och klimatrådgivar-minnen från 1999. 1999!!! då bodde jag fortfarande i Berlin och var elva år!! och mina kollegor började jobba som rådgivare då. deras barn är lika gamla som jag. Det är ju helt sjukt! 1999 hade jag ju verkligen inte trott att jag skulle sitta här. Då trodde jag nog att jag skulle vara veterinär i berlin nu. Eller fängelsepsykolog för kriminella ungdomar. Men den yrkesdrömmen kom nog först med runt 13. Livet! Så supersjuk grej. Men när jag satt där och kollade på mina kollegor tänkte jag ändå: fan vad tur jag har har att få hänga med de här och med de hemma på kommunen! Jag har ju för fan inte behövt gråta en enda gång efter jobbet. Även om jag fortsatt känner mig mycket okunnig på det jag gör - men så kommer det la vara resten av livet må jag tro.

Nä så livet är verkligen sådär krokigt som det sägs i dikterna. Det är rätt fint ändå. Och jävligt jobbigt. Största målet får nog vara att försöka hålla kvar naivitet så länge som möjligt och ifrågasätta den här (vuxna) världen hur länge som helst. För den är sjuk i huvud. Jag blir ju väldigt förundrat att det är såhär att vara vuxen och att jobblivet är såhär. Att vi alla bara hoppa runt, vill vara viktiga och så rullar tiden fram. Jättefort! Jag måste ju erkänna att jag mer och mer blir sugen att bli doktorand och få grotta ner mig i sånt här - mänskligt beteenden. Fast egentligen är jag ju främst sugen på hållbarhetspedagogik.. (haha, alltså vad håller jag på med?) aja, det får vänta några år. Men det tickar ju där bak i hövvet, forskare det kanske är det jag ska bli när jag blir stor. Eller nået annet.

PUSSS!! Nu måste jag sova! Så får denna text revideras en annan dag. För sånt här bör ej finnas på vidawebben. Jag tror ju att det är anonymt, men det är ju icke det.

//Eure Nina

Ps: julbord är något av det sjukaste jag varit med om. Kanske den sista svenska traditionen jag nu fick ta del av när jag har påbörjat arbetslivet (för Smålands veganska julbord var ju inte lik de här galenskaper jag har fått vara med om nu). Jag har aldrig ätit julbord innan i år förstår jag ju nu. men hur galet är inte denna tradition? Att tallrikarna byts hela tiden? Jag fattade på riktigt ingenting! Helt galet med vad en får äta i vilken ordning och blablabla.. och all kött (som vegeterian var det helt makabert)! helt sjukt. jag måste säga att jag blev lite chockerad. Nu borde jag väl bara uppleva traditionell påskmat, men det är tydligen exakt samma som jul och midsommar. Haha, alltså mycket galet. Jag var i chock. och för en gång skull är jag icke ironisk eller överdriven. Hoppas jag inte trampar någon på tån nu. I sådana fall: hejhopp, sockertopp!! blinka lilla stjärna. du är fin! (nu kan du ju inte ha ont i tån längre. puss)

Stackars lilla Nina. NÄÄÄJ!

Dagen före Ninas 28-årsdagen. Jag är lite rädd för den. Jag som älskar födelsedagar. Men imorgon blir första gången i mitt liv som ingen annan alls finns där på morgonen. Ingen som väcker mig. Det känns lite sorgligt. Och läskigt. Ingen som vet. Är det såhär det är att bli vuxen? Det är ju för att jag jobbar som det är såhär. Eller? Fy alltså. Inte ens min hund Alfons kommer att vara här för att väcka mig på morgonen. Åh, tänk vad sorgligt när jag sitter där vid frukostbordet med partyhatten på sned och sugröret i mungipan och tänder ett litet ljus. Jag ser ju scenen så fint framför mig. Alltså?! Vad hemskt.

Förra gången som det lite var såhär hade jag precis flyttat ner till Lund och satt själv på ett konditori och åt en bit tårta. Jag grät nästan då. Men låtsades som inget. Då fyllde jag nitton. Och nu tjugoåtta. Båda mycket starkt kopplat till något som hänger ihop. Arbetslivet. Då plugga för att få ett jobb, och nu för att jag har det där jobbet. Men då firades jag överraskningsvist på kvällen – nu kommer det bara vara helt tyst. Åh!! (Fast nu ljög jag för på kvällen ska jag vara hos storasyster i Göteborg efter heldag med jobbet i samma stad. Så jag behöver i alla fall inte laga lasagne till mig själv och blåsa upp ballonger och fira mig på kvällen. Själv. Men en viss överdriven ton i denna text gör den ju så himla mycket bättre. Överdrivna texter lite hit och lite dit. Ojojoj. Det blir ju så mycket mer dramatiskt i mitt huvud nu också. Alltså från att ha tänkt att fira mig senare har det hela blivit nu att jag måste fira mina födelsedagar helt själv resten av mitt liv! NEEEJ! Så texten är nästan underdriven nu när jag tänker efter.)

Jag får väl tvinga mig att fira mig senare i höst. Men det är konstigt det där med födelsedagar och förväntningar och allt annat tjafs. Schluta med det! Och jag är ju lite extra så. Mycketlarvigt. (Blir sånt annorlunda när en skaffa barn? eller är en lika ego då? För det måste väl handla om att vara egoist när en gillar att fira födelsedagar? Fast jag måste på riktigt säga nu att jag tycker det är mer roligt att fira andras födelsedagar! Ni behöver inte tro mig, men så är det!). 

Men jag visste väl att det var något som tog slut där förra året när jag på den 27:e fyllde 27. Nu är det bara nerför. Haha – löjliga Nina här på soffan. På ovanvåning. Säng-soffan. Mycket tramsigt. Mycket ensamt. Det värsta är att jag knappt orkar fixa något senare i höst heller. Mycket skärpning nu känner jag! Jobb är jobb – men Nina är väl för fan Nina!! Så det hära bli mycket bra snart. Jag tänker ju hellre ge upp jobbet än att ge upp Nina. Om det valet nu skulle uppstå. Men jobbet är fint just nu. Så om någon arbetsgivare läser detta så är det här ingen uppsägning, utan bara hel vanlig nina filosofi på kvällen. Jag gillar jobbet. På riktigt nu alltså. Jag är bara ledsen för min födelsedagsväckning som uteblir imorgon, haha. :) Om jag nu inte sjunger in i min mobil och ta det som väckningssignal iofs! Alltså det är ju ganska bra. Eller om någon av er skulle kunna sjunga in och skicka över så kan jag väcka mig med det? jag kan ju förställa rösten också. Så många möjligheter! ;)

Och hallå! Stopp kort med tramset däruppe! Alltså jag ser det här som ett nyår. Nina-nyår. Nina som verkar sjukt egocentriskt just nu, jag ber om ursäkt för detta. Men så mycket som ska bli annorlunda nu. Ha, alltså jag är så modern med där att vilja för mycket. (Och göra för lite.) Men på riktigt nu. Alltså det är ju nu det ska kickas! BAAAAAAM! Så planera in Orleka i alla era kalendrar nästa år. Det blir allt. Från det där lilla till det där stora. Jag borde såååå jobbat med marknadsföring. Jag känner det. Alltså jag fattar ju att ni nu har blivit svinnyfikna på ninas kommande livsår. Jag förstår det! Och det ska ni vara! Jag är ju det själv! Kan knappt hålla mig för att spana in där i framtiden! Det känns som att det är dags för mycket nu. MASSSOOOR!!! Eller TUSEN till och med. Håll i hatten för nu blåser det riktigt mycket i ninas framtidssteg. Haha – alltså så mycket trams nu.

Ojoj, jag vet inte. Här sitter jag. I ett hus. I Tidaholms kommun. Med en massa drömmar. För lite tid. Ett jobb. Och ett litet hjärta som dunkar därinne och bara vill tusen allt. Det är ju tur det i alla fall! Och den som väntar den får se. Bara inte den där flygeln ramlar på mitt huvud imorgon – för det skulle vara allt för sorgligt. Och att jag tar mig modet och kickar hela skiten! Alltså första steget är ju tagen för fan! Nu svär jag. Men det är ju bra det med. 

Nä, nu ska jag städa lite så det i alla fall se fint ut här imorgon när jag vaknar och sjunger ”ja må hon leva” för mig själv. Borde jag baka tårta till mig också ikväll när jag sover så att jag inte märker något och blir jätteglad imorgon? Haha.

Puss till alla er! <3

Nina som bara några timmar till är 27. Sedan 28. Mycket sjukt. 

Tänk att jag föddes där i Berlin för en massa år sedan. Den ninan trodde nog inte att jag skulle skriva det här idag. Nä, den trodde nog inte mycket alls utan låg med gulsot i en sån burk. Haha. Sjukt.

Hipphipphurra till mig själv.

/Eure Nina

Nu är sommaren snart slut!

Idag har jag haft en super-relax-dag. Alltså superduper relaxed! Chillirex! Sova tusen år, ta det lugnt och ha det gött i regnvädret. Och igår var det riktigt fint ute så jag var där hela dagen och njöt av sensommarvärmen. I hängmattan, i rensningsattack i mitt kaos-odling och på promenaderna med Alfons. Det var ganska gött. Och sedan som höjdpunkt lagade jag lasagne med massa grönsaker från landet och tomatsås gjort på mapas egna tomater. Väldigt fint och gott! Äntligen matlåda till nästa vecka. Gött och hurra! Sjukt mycket idyll denna helg om en nu bara läser detta - hade gjort en snygg sliskartikel i någon av alla drömma-om-livet-på-landet-tidning.

Sedan var Hanni och Jonte här för två helger sedan och då fixade vi till brygghustaket. Mycket skönt att det blev gjort!!! :) Se bilder nedan.

Annars har jag ju förlorat en människa jag tycker väldigt mycket om (där rasade idyllen för er kanske nu. men det är ju samma liv här som där, som när och fjärr. sjukt - ;) ). Eller alltså den lever ju fortfarande men den är inte sugen att hänga med mig längre. Sånt är ju väldigt ledsamt, speciellt när en själv inte alls vill att det ska vara slut. Aja, ni fattar grejen – de flesta av oss har ju varit där mer eller mindre ofta. Bajs är det iaf. Och mycket sorgligt. Dens nye namn är bajskorv, mycket fin bajskorv. Haha, alltså - mycket omogen nina. 

Det dära har ju påverkat lite min augusti kan en säga. Mycket upp och ner, hit och dit - tankekarusell. baam, baam. Och superduper trött. HELA tiden. Men det är ju inte så konstigt. Denna helg har varit den första på extremt länge som jag har varit själv, minst på ett halvår. Det är lite sjukt. Lite tufft också, men ok. Tror ändå att det är viktigt. Sedan har jag ju lite funderingar att fly till Göteborg nu över höst/vinter. We will see! Livet är ju ett äventyr som jag så ofta försöker betona.

Jobbet är igång igen och känns väl helt ok. Mest lite frustrerat över att jag vill göra massa saker men så är det inte så lätt. Och jag fattar väl inte alla spelregler än osv. Dum i huvud känslan är la kvar lite till och från. haha. Ni fattar nog det där med - alla har ju varit där också verkar det som.

Annars så knastrar brasan här i vardagsrummet just nu och jag löser sudoku till radiobabbel. Jag har städat lite och ska snart stövla ut i regnet med Alfons på en liten promenad för att sedan knyta ihop kvällen. Åh, jag älskar ändå mitt hus och hem (obs! ingen tidningsreklam)! (haha, förr fick jag kärleksattacker på människor, nu på mitt hemma. SJUKT?!) Nu vill jag lära mig sticka och sitta framför elden i femtusen år och producera kläder. Jag är en klyscha. Jag vet. 

Haha, ja det var väl inte det roligaste inlägg – men så kan det gå.

Puss och kram!

Hör av dig om du är i behov av häng på landet!

/Eure Nina