Men det var trevligt. Alltså folk vet ju typ vem jag är nu. gubbarna satt vid ena bord, tanterna vid det andra och jag och en granne vid det tredje och så hade vi såklart styrelsebordet. Inga problem med grävning i alla fall. Och sen var det såklart dags för fika och jag fasade för denna stund. Men granne Bengt sa då: 'men kom och sätt dig vid oss - där kan du ju inte sitta själv!' Så då satt jag vid "grabb-bordet" och fick lära mig hur det görs träkol på gammalt vis. Häftigt! för Bengt har byggt gamla kolmilor i skogen och ska bränna kol då nu nångång. SKITHÄFTIGT. så då har jag ju gemensamma intressen med mina grannar. Rune kunde ju allt om hur saker gjordes förr och här hos mig finns den gamla Orleka tjärdal - "tjärkokningsplatsen" (ingen aning om det heter så). Så då tänker ju jag att vi (alltså ni som läser det) ska koka tjära här någongång i den där stenhålan! Åh, jag vill kunna allt sånt där. Haha, så ja: jag blev pepp på ett vattenmöte. Och så himla fint med dialekten, alltså jag blir ju så glad! Det är ju ändå lite tokigt.
Kolmila och Tjärdal
När jag kom ut hörde jag: "det är tösen som bor på Dahlmans gamla mark". Haha, ja en ska ju inte fråga direkt. Så då blev det lite konstigt för jag kramade typ den ena damen. Lite skumt där.. Jaja, men då vet tre till personer vem jag är. Och de var snälla och glada att bygden föryngras.
Ja, det var la det.
PUSS till er fina, fina!
/Eure Nina
