Åh, första natten att sova helt själv igen. igår flyddes det till bolum. jag gillar ju det där med att fly när saker bli läskigt. det är ändå lite tufft det där. ensamhet. fast behövligt och bra. sortera allt lite. vila tusen. osv. jag kan ju det nu. typ proffs. och det är ju gött för det mesta. men ändå! den där första natten skulle jag vilja slippa varje gång.
Absolut det värsta med att få besök: de första två nätterna i den tomma, stora sängen i stora mörkret utomhus. fast det är ju det jag behöver just nu och så finns det ju Räfven, annan musik, pyssel, godaste/snyggaste jordgubbstårta hos bästa grannen, Alfons och en himla massa tankar - så inte är en ensam. Inte egentligen. men när rumpnissarna säger: nu blev det kvällen - då är det lätt att glömma allt det där.. ja och nu bestämde jag att juni ska typ vara helt utan besök. så är det. stressen måste lägga sig, framtidsplaner glömmas och annt allvarligt trams. så hinner jag varva ner och få normal hud. jag blir ju så irriterat också hela tiden. Förutom den besök som redan är inplanerade då. haha, jag och mitt konsekvenstänkande - väldigt håligt. tänk fiskenät. men nu har ju det bestämts genom min 'tanke-dagbok' igår morse när jag satt där under solen. för det är ju inte bra med konstiga utslag och förvirrad blick. juli kommer bli fetast. planeringen inför sommaren ska göras imorgon kväll. tror jag. om det orkas.
alla vänner dansar nu på Ransäterstämman, bygger eller har det gött i malmö eller någon annanstans eller sover då. och jag sitter här med ett huvud som inte har riktigt plats i hjärnan. dagarna där allt ställdes in för lugn och andning. roligt. åh. jag borde bli en meditationsmänniska. men jag kan ju inte det. alltså att inte tänka och bara höra andning eller vad det nu är en ska göra - det har ju faktiskt aldrig fungerat för mig. inte det där mindfullness heller (fast jag vill ju också ha mindemptiness tänker jag). så då kan jag ju inte bli det. jag får vara nina i fortsättning också. det är väl bra det med. alltså det är ju det. bara hispiga-ninan försvinner lite, lite. och som min syster sa: det räcker att stanna upp och undra 'var är mina fötter? ja, men de står på golvet.' (fast det är inte sant just nu för de hänger i luften. ut över sängkanten. åh nej?! inte ens det fungerar för mig. haha) nu är väl allt lite extra mycket känsligt och melankoliskt för mensen står framför dörren. den har i alla fall kommit upp för det första trappsteget, så knackningen och 'jasså HEJ på daj!' är inte långt borta nu. tror jag. lustigt det där. får planera in hejdå-till-besök efter det kanske, vad vet jag. det är roligt. att du kan lära dig massa hela tiden. om dig själv och så. eller nu vet jag inte vad jag pratar om längre. men ni får gungas med i mitt tankehav. som små guldfiskar som ska försöka finna sig tillrätta i sitt nya hem! haha, åh nej filosof-ådern är vaken nu. dags att verkligen sluta skriva!
nu vet ni allt. nästan lite för mycket. jag som skulle stänga av internet i helgen. alltså!! men men..
livet å dä.
Godnatt.
/Eure Nina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar