årssammanfattning. en tråkig sådan.

Första inlägg detta år. Och det är oktober. Bloggen var död. Men återupplivas ännu en gång. När ska det börja kallas för konstgjord andning? Jag vet inte det. Men då så. En snabbspolning på de gångna nio månader. 

Jag är sambo med Elin. Kombo? Dela bo. Delbo? Jag bor tillsammans med Elin. På brevlådan står Elin XXXXX och Nina XXXXXX. Vi delar brevlåda. Vi är Skattegårdsbo. Typ så. Vi har utökat landet och byggt en polytunnelväxthus. Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis. Inne i växthuset då. Tyvärr inte så goda. Vissa för små. Ingen vattenmelon (eller jag en miniminimini). Sjuka tomater. Och möglade auberginer. Men inte ska en prata ner det en gör. Utan alltid ska det skrytas. Så ni får tänka bort de sista meningarna och komma ihåg hur imponerade ni var när ni läste: ”Det blev meloner, tomater, gurkor, paprikor, aubergin (er), chilis”.  Bra.  Ska försöka hitta skrytbilder att ladda upp sedan också.

Sedan vitlöksrekord: 549 st!! Helt sjukt! Många är supersmå och kanske knappt skulle kunna räknas som vitlök – men de växte! Och nu hänger de i våra dörrar och beskyddar oss från vampyrer. OCH: jag har lyckats med kål! Tänk så fantastiskt. De blev inte uppäten! Mitt mål för året. Och det klarades. Jag kan nu gå och lägga mig och chilla. Det är så jag känner. Alla andra nyårslöften. Fuck you.

Annars, bönor, ärter, 16 potatissorter, squash, pumpa, morot, palsternacka, majs, selleri, persilja, massa kryddor, rädisor (som nog glömdes bort), rödbeta, sallader, kålrabbi, spenat, ruccola, lök, purjolök, osv osv.. Ni fattar grejen. Massa odlat. Nu massa att göra saker med. Inte köpa grönsaker. Vara glad. Och stressad. Och lite misslyckad. Typ så.

Mycket glad över att Elin har flyttat hit!! Det är roligt! Sedan är vi nästan aldrig hemma. Vilket är lite sorgligt. För då ses vi knappt. Ibland hamnar vi i sambofällan. Vi kanske tar varandra lite för givet ibland. Det är inte bra. vi glömmer bort att göra alla de där roliga äventyren som vi båda älskar. Det är inte bra. men också lärorikt! Jag fattar de som är sambos – att det inte kan vara lätt. Speciellt om en jobbar. Tiden är uppäten utanför. Du vet inte av vem. Du vet bara att den saknas. Tiden. men mest av allt tycker vi om varandra. Det är bra! eller jag iaf henne. En ska aldrig tala för någon annan. Det kan bli fel. Och är lite taskig. Nu blir jag mycket detaljrik här. Hjälp. Jag är ur fas från mitt bloggeri känner jag. Åh jag vill börja sticka massa fina saker!!

Sedan har jag blivit kär i en mycket fin person. Jag är väldigt glad att vi träffades där i maj på den där festen. En händelserik sommar. Borta från gården. pendel hit, pendling dit. Men jag vill inte skriva så mycket om det. Det är tråkigt att läsa om. och läskigt att skriva. Varför? det vet jag inte. men det är kanske så intimt och denna text så offentlig? Vackert är det - så mycket kan jag säga. Personen också. Och mycket läskigt. (inte personen, haha) eller jag är lite rädd. Och kär. Och glad. Och rädd. Ni fattar grejen.

Livet. En sån bergochdalbana som folk gillar att säga. Adrenalinkickar hela tiden. Haha, tänk om det ändå vore så.

OCH: vi har äntligen vågat vara med på konstnatten! Ha, tänk att vi snackade om det här för 1,5 år sedan och nu bara BOOM! Det blev jättesnyggt. Så fort jag får bilder visar jag de. Tack bästa ni som var med.

Och jag började plugga som jag redan har avslutat igen. Fortfarande inte börjat i den efterlängtade kören. Jobbat ett helt år. Gått ner till 75% arbetstid istället för fucking 100. Bra! Jobbet rullar. Livet med. Det går ju inte stoppa. En arbetskollega i rummet vilket har resulterat i en till tavla hemma i rummet. Flytt ner i vardagsrummet. Ett nina-rike och ett Elin-rike. Och ett NinaElin-rike. Fint. Skratt, gråt, glädje, vind, storm, sol. Typ så. Massa regn förstås!

En sista del i denna nio-månaders-rapport är att jag har blivit gammal. Eller det är första gången som jag fyller år och känner mig gammal. Det är lite läskigt. så det kanske är lite en nina-livskris igen. Varför? Hur? När? Vem? Var? Hur? Då? Ni förstår nog. Inte så roligt. 

Flyktpiloten är inställd. Men jag försöker hacka sönder den med lugn. Så troligtvis lugnar sig själen snart igen och finner sig i att jag har det rätt bra. att livet inte måste levas helt plötsligt i alaska eller norrlands inland. i en stuga utan något eller någon. Uppäten av en björn. Då blir det gött igen. Alltså inte när jag är uppäten av en björn, utan när flyktpiloten har sprängts. Och jag stressat ner. Härligt med höst förresten! Och hur mår du?

Ok det där var sammanfattningen av gårdslivet just nu. Bilder utlovas snarast.

Kossorna blev hämtade igår. Nu är det höst.

Tusen kärlek från en lättförvirrad men egentligen ganska välmående

eure Nina

<3