Ja, jag lever. Visst är det galet. Internet har ju inte
rapporterat något på år. Jag förstår att ni måste undrat om jag har flyttat
till amerikat. Där det inte finns internetet än. (Mycket varning för lögn). Men nu ska jag återigen greppa efter fjädern och skriva fullt från
hjärtat. Kanske ett helt ark. Vad vet jag.
I verkligheten hänger jag på soffan i mycket dålig hållning
med dator i knäet så det bli för varmt på låret och väntar på att tvättmaskinen
ska bli färdig så att tvätten kan torka över natten. Utomhus. Så den luktar gott. Och i all denna väntan kom jag ihåg att
detta fanns. Mitt liv digitalt. Uppdatering av/om mig. Mycket viktigt. Annars har väl livet inte
hänt? Det har ju nästan gått ett år sedan sist. Starkt överdrivet. Och då skulle jag ju teoretiskt
inte levt i ett år. Helt sjukt. Och det går minsann inte ann.
An? Jag vet inte och skyller på vädret. Det där jävla vädret. Ni vet, tryggheten i konversationstekniken. Annars är ju världen helt åt skogen och blir bara galnare för varje dag som går. Mycket sorgligt, bättre då att prata om mycket soligt. Lättast. Det är ju bäst att blunda. Då blir solen inte så jobbig. Och skriva tramsiga inlägg. Som denna. Men hallå! jag har faktiskt fått en ny framtand! På riktigt. Så ego är vi. I en mycket sjuk värld skriver vi om våra nya framtänder. (ok, jag ge mig nu med mina små dåliga antydningar. Men världen är på riktigt åt helvete just nu. Skit på dig. Världen. det är idioti som pluppar upp ur marken överallt, inte svampar. osv, osv. Men jag har fått en ny tand på riktigt! HA!)
An? Jag vet inte och skyller på vädret. Det där jävla vädret. Ni vet, tryggheten i konversationstekniken. Annars är ju världen helt åt skogen och blir bara galnare för varje dag som går. Mycket sorgligt, bättre då att prata om mycket soligt. Lättast. Det är ju bäst att blunda. Då blir solen inte så jobbig. Och skriva tramsiga inlägg. Som denna. Men hallå! jag har faktiskt fått en ny framtand! På riktigt. Så ego är vi. I en mycket sjuk värld skriver vi om våra nya framtänder. (ok, jag ge mig nu med mina små dåliga antydningar. Men världen är på riktigt åt helvete just nu. Skit på dig. Världen. det är idioti som pluppar upp ur marken överallt, inte svampar. osv, osv. Men jag har fått en ny tand på riktigt! HA!)
Jaha. Mycket har hänt sedan sist i mitt lilla liv. Inget har
hänt sedan sist. Det beror helt på vinkeln på historien och
hur briljant jag vill visa mig. (vilka glasögon en tar på sig, som de coola
skulle säga. men jag är inte cool. Så det blir inget glasögonsnack här.) Men jag har jobbat, blivit kär och funderat över livet. Ytterst
kompakt uttryckt. Men ganska koncist. (Och fått en ny tand då)
Gårdslivet är som vanligt: Odlingarna går sådär. (OBS! En katastrof: mördarsniglarna har anlänt och slått sig ner. Jag är ledsen). Hönshuset är på paus. Brygghuset mår
lika illa som förra sommaren. Torpen är i samma skick. Ingen har flyttat hit. Och gräset växer. Livet på
landet. Mycket vackert, men lite stressigt när du inte hittar tiden. Den har
gömt sig i typ tre år nu. Och nu som 100% jobbmänn’ska så är det ju
helt omöjligt att hitta den ens en sekund. Så den springer. Och jag springer efter. Och då blir det bara ett jävla massa springande. Men jag är fortfarande glad att jag
bor här och det är väl ganska viktigt tänker jag. Det viktigaste skulle en kunna säga. Mycket konstigt. Kan jag väl
tycka emellanåt. Det också. Tre år! Fattar ni? Fast bott har jag väl gjort två dryga år. Men ändå. Det är ju verkligen lite galet..
Annars är det ju massa jobb och mycket pendel till jobb och
mycket tankar om jobb. Och livet. jobblivet. Livet som jobb? Livsjobb? AHHH! Alltså jag kommer ju inte ifrån rädslan av
att den där bittra, gråa kommuntanten blir verklighet. Att den bara börjar
växa därinne nånstans. Lite,lite. För varje sekund.
Men det är det där med vuxen. alltså på riktigt kan jag inte se mig som det - och nu sitter jag där som en bebis i vuxenkläder. Det är liksom inte riktigt bekvämt.. Men jobbet är fint, bara lite ovant. Och jag måste från hela hjärtat säga att jag inte har träffat en enda
grå kommuntant i kommunen/Falbygdens Energi – det är är faktiskt sjukt
att alla är så snälla! Mycket fint! Mycket tur! Väldigt tacksam för det. Tack! För annars hade det kanske varit skit.
Sammanfattning: Jag är Energi- och klimatrådgivaren som
inte kan någonting men som har fått upp ett intresse för värmepumpar och dylikt. Det är
lite roligt. Men också en EKR (internspråk här) som är rädd att
trilla dit och bli en olycklig arbetande människa. Mycket bortskämt tänkt. Vilket ge nya tankar. Och allt
detta slutar nästan varje kväll i en massa funderingar om mitt liv. Inte lika
extremt som förra året, men en viss flykttendens rycker väl ändå i mitt
vänstra ben. Det där undrar jag om det någonsin kommer sluta? Eller är jag så
barnslig att det aldrig gör det? Eller som grannflickan sa: ”Men Nina, alla måste ju inte bli vuxen några kan ju vara galen” (nu mycket felciterat. Jag minns inte längre
orden.) alltså så rätt hon har. Jag kan ju vara Nina även om jag blir bitter.
Slutsats för dagen.
Jaja, kärleken då. Det är väl det enda ni är nyfikna på. Det
är så det funkar. Så: sammanfattning: Nina är kär i en mycket fin person som hon gillar väldigt mycket. fint. lite (massor?) läskigt. men mycket mest fint. och just nu tror hon att det är värt att ta risken. Livet ni vet.
Jaha du. Allt annat står still. Denna vecka så städade jag varje dag
efter jobbet och flyttade lite på möbler. Lite hit. Lite dit. Och sedan
tillbaka. Haha, mycket konstigt. Men lite nöje ska en väl få ha såhär sista
veckan innan lovet. (Alltså på riktigt varför är lov fel ord och
semester rätt? Vad är det för skillnad? Det är som trosa och kalsong. Mycket
konstigt.) Så definitionsmässigt utifrån sett är jag helvuxen nu. Jag har klarat nästan alla avkryssningar: jobb, hus, bil, hund&katt, partner,.. Förutom barn, fina saker och såna färdiga semesterresor då. Jag är nästan som ett typexemplar vuxenmänniska. Bara schwupp. Lite sjukt (men inget fel med det! Förstå mig inte helt fel nu. Bara lite sjukt och kanske lite oväntat. Kanske. iaf för mig.)
Struntprat. Men vad är inte det? Allt är väl det? Egentligen.
Jag tänker att vi alla går runt med varsin luftballong fyllt med tankar och
sedan brukar ballongerna/tankarna vara ganska lika men så säger vi inget till varandra. Tills
någon spräcker vår ballong. Med en tunn nål. PANG. Och då kommer alla tankar fram i luften som andas in av den/de andra.
Men redan då blåser vi i smyg upp en ny ballong – kanske i en annan färg. Så
allt är ballonger egentligen. Strunt-ballonger. Ganska ofarligt ändå om en
tänker så, tänker jag. Men det kanske blev tvärtom? Att det låter läskigare. hoppas inte det.
Nu har jag i alla
fall tre veckor semester. Nu ska hinnas allt. Och inget. Känns mycket konstigt.
Min kära lillasyster är på världsresa och plötsligt ryckte det i min lilltå att
vilja dra ut dit och se vackra berg och örnar. Men jag kan ju kolla på hennes
kort också. Tänker jag. Puss till henne!
Jaha, men nu är tvättmaskinen klar. Har
jag sagt allt? Pengar, (makt), kärlek och tankar. Ja- det är väl det livet handlar om.
Fy fan alltså. Det är sjukt.
Men allt kommer väl bli bra? Och alla drömmar blir väl
verklighet?
Ja, men bara om du drömmer tillräckligt starkt.
Mycket strunt. Men kanske sant ibland. Om du har massa tur.
Det är lättare att kolla på fina månen. Dricka ett glas
vatten.
Sova i sin säng.
Sova i sin säng.
Det är det som är modernt. Bara så du vet.
Tack för din tid!
Puss och kram,
jag är nästan lite lam.
Som tur är min katt
tam. Och hunden min ger mig en kram.
Annars hade jag blivit alltför stram.
Där
har du mitt liv inne i en ram.
Alltså shit, tänk om jag är en kommundam.
/Eure Nina
OCH HALLÅ!! DET ÄR VÄRSTA SOMMAR!!! och just det, jag har varit i Grekland på Temenos filmvisning. Mycket speciellt. Men om det en annan natt.
mycket ful video. strunt i den - bildmässig.