Nu är stadsodlingskursen slut.

Idag hade vi avslutning. Det är alltid så konstigt när saker ta slut. Det spelar egentligen ingen roll om det bara är juicen, godaste soppan eller en lång frukost, en bra film, rasten, dagen, helgen, året, kärlek, eller en väldigt bra kurs. På något sätt blir det alltid en liten (eller stor) sorg. Men nu måste jag ju erkänna att det är mer sorgligt när en bra kurs tar slut än när en god juice gör det. Det går kanske inte att jämföra riktigt. Men ändå, ni fattar känslan. I alla fall: idag tog vår fina odlingskurs slut.

På ett sätt är jag lite lättat. Det har varit krångligt att få ihop allting i mitt liv. Jag har pluggat 150% samtidigt som mitt huvud har försökt tänka en himla massa tankar om min framtid. En väldigt speciell tid har det varit. En slags mellanlandning mellan självhushållningskursen och flytten till gården. Det är inte bra med såna mellanperioder. En är varken i det gamla eller i det nya och då blir jag lite rastlös och nästan lite deppig. Så är det. Det kändes ofta jobbigt att jag inte kunde vara med fullhjärtat på kursen och när vi fick present idag så skämdes jag nästan ännu mer. Men sånt där ska jag försöka sluta med. Kursen har ju varit en helt fantastiskt tid och nu har livet varit som det har varit.

Men nu om avslutningen. Vi hade massa presentationer. Elin och jag presenterade vårt projekt om våra besök på olika självhushållningsgårdar. Och jag blev väldigt pepp på det, ännu mer – om det nu går att bli ännu mer pepp. Det roliga är att vi har fått med oss en fotograf nu, Leo, som ska hjälpa oss att ta massa fina bilder ifrån alla spännande gårdar som vi ska besöka (om ni har tips på gårdar vi måste besöka - skriv till mig!). Sedan var det även andra som presenterade och det är så spännande att lyssna på allt som vi alla har hittat på! Så coola människor som har gått denna kurs alltså.

Och så god mat alla lagar här. Knytisar med det här gänget blir helt klart de bästa knytisarna. Det är sorgligt att tiden här är över. Men samtidigt bjuder livet nu på nya äventyr och jag längtar verkligen till att få börja på riktigt. Jag har ju svårt att verkligen ge mig hän när det är kurser, för jag är rädd att förstöra för de andra. Men när jag får odla där hemma på går’n så spelar det ju ingen roll. Om något blir fel förstör jag ju (just nu) bara för mig själv, haha. :)

Tack alla ni fina som gick kursen! Jag är väldigt glad att jag hittade denna kurs och fick hålla på att odla och lära mig massa även år 2013! Tack till de bästa lärarna Karin och Nils också (jag kan tydligen inte uttala Nils’ namn på riktigt, utan säger Nieelz – tyskt uttal. Ursäkta för det nils, jag fick reda på det igår när Daniel och jag skrev kuverten).

Tack, tack, tack!

År 2014 blir det odling på Skattegården. Det ser jag framemot.

Puss och kärlek!

/eure Nina

Nästan alla vi när vi gräver om gräsmatta till trädgårdsland. Bilden är snodd från kursens blogg: stadsodlingilund.blogspot.se

Bilder för de som inte vill läsa texten.

Lilla hästkastanjen. Namnförslag mottages vänligen.

jordskeppet utifrån. tyvärr ytterst suddigt. men det är såhär långt mina ta-bild-i-smyg-fotograf-kunskaper räcker.

inuti jordskeppet. men det var super, super stort!

Komposthål som mina fina vänner grävde. 

                                            kompostbädd à la Karin. Tack Karin

  

påfyllnadsmaterial.

Såhär långt har jag kommit (med massa hjälp av andra) med landet. bara hälften så långt som jag ville komma. snyft.

Och mitt avskedspresent. tack för den åkern!

Hemtenta, frustration, ensamhet, besök, glädje, stenar.

Jag tror rubriken är redan hela förklarningen. Ni som inte orkar med långa babbel-inlägg kan sluta här. För babbel-nina är nog i full fart idag. Vi får se hur det artar sig:

 För två veckor sedan åkte jag upp till gården för att skriva min hemtenta. Sådär kul. Hemtentan alltså. Den var så lång, så lång, så lång. Och jag är så lat, så lat, så lat. Och så kände jag att jag är så obegåvat att jag inte har läst alla texter osv. Men så är det väl när man sitter någonstans med en hemtenta. Lite såhär tänkte jag:

http://www.youtube.com/watch?v=Ma3hrWX1Pb0

Och så blev det helg och några från fina odlingskursen (http://stadsodlingilund.blogspot.se/) på besök. JAAA!! Jag älskar besök! Jag blir nästan lite för glad! Men det är ju fint ändå! (det är sjukt också att jag börjar gilla prata i telefon. Jag som tycker det är så jobbigt. Så om ni vill uppleva prata-med-nina-i-telefon är det bara ringa när jag är häruppe). Det var så fint att ha er här! Vi lagade mat, kollade film på projektor, spelade massa spel, jobbade lite ute, gick på promenad, gick vilse (eller jag trodde att vi gick vilse), skrattade, drack vin, åt ännu mer, grävde lite, pratade om de stora problemen i vår värld, osv. Det var fint - om man vill sammanfatta utan onödiga ord. Karin var så bra och jobbade massa ute och nu har jag en kompostlimpa och massa komposthål som jag fyller flitig. J Och det bästa: vi har satt första trädet här på gården. En liten hästkastanj som får växa sig stor och stark nu. Så fint!

Sedan stannade Elin kvar för vi skulle åka och hälsa på lite olika gårdar. Första gården var Bossgården som ligger här i Tidaholm (http://www.alternativ.nu/bossgarden/). De tre var så fina och jag är så glad att de bor så pass nära. Riktiga schnaffar med en jättefin gård. Ni måste alla åka dit och träffa de. För då blir ni glada. Det var sjukt inspirerande och jag blev taggat att vara med i massa projekt här i Tidaholms kommun. :) Riktigt fint det. Och så fick vi världens godaste bröd. Åh, så bra med snälla människor.

Sedan kom måndagen. Stormens dag. Elin och jag hade såklart missat helt att det skulle bli storm! Så vi började köra mot västkusten där en gård ligger i Skärgården. Vi hittade dit på ett mystiskt sätt, för gps:en visste inte vart det låg. Men så kom vi till en väg. Och i vägen var det ett hål. Vi pratade med byggmänniskorna och de berättade att vi skulle åka till världens ände och hur vi kom runt hålet i marken. Vi körde vidare och kom till slut fram. Vilken man vi träffade! Tusen olika projekt hade han på gång och kurser och idéer och allt. Men jag började bli nervös med stormen. För på radio sa de att det var den värsta stormstyrkan som kan komma. Jag är ju en räddis, så vi åkte vidare när det började regna. När vi kom till hålet i vägen, var hålet ännu större så vi kunde inte köra förbi. Haha, vi blev rädda att vi var fast. Men byggmannen lugnade oss och guidade oss till en annan väg. Och så körde vi mot Göteborg för att köra mot Borås. Och då började radion göra oss rädd. Och att vägarna blev allt mer folktomma. Bäst var när radiorösten sa: ”måndagen den 28 oktober 2013…”. Det hade vi aldrig hört. Så jag började nervös ringa runt till folk (för varken elin eller jag har en sån modern telefon med internet). Till slut svarade min storasyster som sa att vi måste vända om! Elin fick sms av SJ som sa att hon inte kan åka tåg hem för att det inte går några tåg. Vi gjorde det och flydde stormen. Sorgligt för vi missade kollektivgården utanför Borås. Men de sa när vi ringde: ”Ni ska ju inte riskera livet för att komma hit!” Det stärkte vårt beslut. Döden var ju en liten onödig risk. Vilken action! Vilket drama! Regn, regn, regn. Vi har en timme kvar tills stormen börjar. Vi har inte ätit på hela dagen. Men vi är på flykt för Simone.  Dramatiken var total. Och så kom vi hem till Orleka. Och väntade på stormen. Vi hade bunkrat upp med två paket glass. Men det kom ingen storm. kanske lite vindpustar. Så vi fick initiera stormen själv. Bildbevis nedan:

ganska hemsk bild. men de andra var värre. så det är det enda ni får se.

Sedan blev det tisdag och jag skulle plugga. Men det gick ju inte såklart. Och så hittade vi att det var ett studiebesök i nordens första jordskepp i Borgunda. Och det var så fint, så fint! Dessa människor var väldigt härliga och har byggt allting själv utan maskiner och bara med sina händer. Sånt fascinerar ju mig. Och så är det ju jätteroligt att ha nordens första jordskepp typ som granne! Ja, det är det. (nu förstärker jag här, så ni också tycker det. psykologisk trick. Varning för hjärntvättning! OBS!) 

Åh, och så var Elin och jag vuxen och tog emot murarna här på går’n som skulle kolla på kaminerna. Jag kokade till och med kaffe, men den var såååå svag att jag fick hälla bort det. Så jag vet inte om jag gjorde ett så vuxet intryck trots allt. Men de var roliga och snälla! :) jätteroliga faktiskt. Och så kokade jag om kaffet och då sa de att den var ok. Det var ju bra.

Sedan åkte Elin hem. jag blev lämnad. sorgligt. men vi hann med en sväng på omställning falköping träff. :)

Så jag blev själv. lite mer galen igen. men dagarna fylldes med plugg och gräva land och brottas med stenar. Väldigt roligt ändå. I fredags lämnade jag in tentan. FRIHET! Och så stötte jag på världens största sten och bråkade med den. Vi bråkade ganska länge. Jag blir galen därute och speciellt när det kommer fram en sten som inte vill bli upplyft. Jag kan typ inte ge upp.det är tur att det blir mörkt. och den här ville verkligen inte bli flyttat. Fredagen tog slut. Frustrationen satt djupt över stenen. Jag var nästan arg.

Lördag. Jag fick finbesök från Stockholm. Väldigt trevligt. Det var väldigt fint att ha dig här, ifall du nu läser det här inlägget. Vi sov, vi åt, vi var i skogen, Vi gick runt mina ägor (AHHHH... jag är en fucking-ägare), vi åkte på gudtjänst (inget skämt faktiskt. Jag har varit på gudtjänst. Det var mysigt. Och märkligt. Men mest mysigt. Konsert och allt. Och så såg jag människorna från byn. Eller några i alla fall. Men jag var för feg för kaffe efteråt. Kände lite som om folk skulle komma på mig att jag inte är troende om jag inte var ordentlig. lite spännande. Men som sagt det var mest mysigt! Faktiskt. Gud, vad jag håller på att förklara mig…haha, rätt ord där. väldigt roligt äventyr. lugnt äventyr. egentligen mer utflykt än äventyr.) Och så åkte mitt besök hem igår. Och då blev det tomt och jag sov först bort lite tid och sedan flydde jag går’n för dagen och natten och hälsade på hos mina föräldrar. Lagade middag till de och kollade på film med papi. Och så sov katten Mona hos mig. Det var mysigt. och jag slapp vara själv :) Jag måste verkligen bli bättre på det där.

OCH och och: jag har äntligen frågat bonden om ensilagebalar! Och han sa jag får ta de gratis. Det var lustigt för jag fick springa runt över hela gården och leta efter honom överallt. Och han var lite förvånad först när han såg mig. Haha, jag måste lära mig att göra ett mer seriöst intryck. Fast samtidigt gör kanske naivitets intrycket att folk tycker lite synd om mig och vill hjälpa mig. Och jag är ju lite dålig på att leka cool och kunnig.

Vilken veckorapportering ni har fått nu! Nu ska jag flytta stora stenen från landet, byta däck på bilen och sedan städa och packa inför hemresa imorgon! och så hackade jag nästan av min tumme idag. Det ska bli skönt att åka tillbaka till Malmö, men samtidigt kommer jag sakna det jättemycket. Schakkalakka boom boom. Nina som inte är nöjd. Fast så är det ju inte. Men en sak som är ytterst tråkigt är att jag inte har hunnit gräva så mycket som jag hade tänkt! Det är bajs. Det är det jag måste lära mig, att saker ta så mycket längre tid än jag tror att det ska ta. Och att det är ok. För det är det väl? Har ju typ hela livet på mig.

Ja, det var nyheter från gården! Jag hoppas att min veckorapport stillar er förväntning. Men det blir ju roligt när jag har bilder på höns och sånt. Och flashiga bilder på egenodlade potatis i jordig hand. Det är sånt folk vill se. Inte stora stenar och löjliga flickor. Jag vet allt vad ni vill läsa. Men det får ni vänta med ett år. Då jävlar blir det snygga grönsaksbilder. I värsta fall får jag sno såna från nätet och lägga upp här. fast det säger jag inte då. haha, nej då. jag ska inte fuska!

BAJS! Nu blev det långt igen. Mina händer ska sluta nu!

Puss puss, jag är rädd att jag har tappat min hårtuss!

/Eure Nina

PS: men det bästa av allt! Vi fick upp stenen! jag kan nog leva på det där tills nästa sten, som är ännu större dyker upp! :)