min säng i Göteborg

Jag har varit massa i Göteborg. Och min fina storasyster fixade en säng till mig, så att jag inte skulle sakna min hund Alfons och katt Milla. Haha, jag kan inte förneka att jag direkt kände mig mer som hemma..

puss, nina

"Leave your country
Leave the notes
Of your future and your goals

Leave your language
You once spoke
Leave the soil where you were born

Leave all
Leave the guards
Leave the stone crushed in your heart

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

Left your country
Left your father
Left your sister, left their warmth


Leave all
We know too well
Leave this paradise, caught in hell

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

You're my hero, you are mine
Dead or alive
Once you pushed me passed the line
To a better life

And I, I ran
And I, I ran"

Dagens sorgliga historia som ni kan glädja er åt. (Varning för starka bilder)

Efter att yxan nästan har hackat av min fingertopp ska jag såååå laga massa, massa mat på den där jävla vedspisen idag (som vill ha så himla tunna vedklabbar). livet på landet. eller living on the edge. beroende hur du nu vill se det. jag sörjer min nagel. Djupt. Som än hänger tappert kvar. fastplåstrat med hårda tag. det här är kanske dagens mest sorgliga historia. i alla fall i ninas liv. 2016, du som bara skulle göra bra saker. jag är djupt besviken. Och som pricken över i:et så klämde jag mig precis i tvättstället så jag har fått en blodblåsa. Vi skulle kunna sammanfatta det hela med: skitdag. eller mindre drastiskt: "du har väl inte gått upp med rätt fot imorse" (det kanske en inte säger på svenska, men då får ni lära er något nytt!)

OBS! varning för överdrift: faktaruta: yxan nuddade fingernagel och klyvde den isär, mycket blod men allt annat är ok. så att jag inte får massa beklagar-brev på posten nu. trevlig söndag!

Imorse vaknade jag och det var så himla vackert överallt.

-20 grader var det inatt och -15 på dagen. Helt galet vackert när jag gick runt här hemma. Såna här dagar kan en inte annat än att vara kär i sitt hem.

 

 

Puss och kram

/Eure nina

Gott nytt 2016!

Jag kommer kräva massor av detta år. Tusen. Eller kräva känns för hårt. Förvänta mig är mer passande. Beroende på hur du tolka dessa ord förstås. Du får därmed ansvaret att välja ordet själv. Jag har avsagt mig allt ansvar och är därmed fri från eventuella följder. Tack. (Jag sa ju att jag kräver massa. Eller förvänta mig. Av dig, av året, av allt.) 

Nä. Inte skulle väl jag vara sådär oförskämd. Jag är helt kravlös. Men jag hoppas på detta år. Det är det som är fantastiskt med detta som heter nytt år. Du får drömma om att allt är möjligt. Att du kan ändra ditt liv. Att ifall du bär röda underkläder på nyårsafton så får du massa tur och kärlek nästa år (såå arg jag är över detta  - kommer jag få ett oturs- och okärleksår nu?). Det är det fantastiskt med nyår. Den där sekunden när det plötsligt blivit nytt år! Kul. Jag är glad att människan gjorde så. Med nyår och sånt. Bästa är om du firar alla olika nyår – då får du massa nyår på ett år. Tänk så många nystart! (Tyvärr är det ju ganska mycket skitsnack. Men nu ska jag inte vara negativ. Det är omodernt.) Det där ska bli mitt nya hobby NYÅR eller kanske mer NYDAG. Nyår är mitt nya jul. Och födelsedag. (nyår i år var väldigt fint och mysigt. Så nu behöver ni inte fundera mer på det. Världens lyxmat, lyxhäng , lyxpyssel, osv,. Och K hade till och med röda underkläder. Fy fan för den! Alltså nu får du inte ta det fel K, men jag blev avundsjuk på riktigt när du sa att du hade det. Som tur var det bara den som hade det och inte alla förutom jag. Eller så ljög alla och hade det egentligen för att inte göra mig ledsen. Jag vet ju inte det. Tänk om K inte hade på sig röda heller? Nu fick allt en helt annan vinkel. Men jag ska väl inte tro att mina vänner ljuger för mig? Nej. Jag anonymiserade här för det är ju känsligt med underkläder. Om det hade varit strumpor hade jag helt klart skrivit ut dens namn. Ha, ni har ett mysterium att lösa. Ni har hela 2016 på er. Lycka till!)

Det är lite spännande just nu. Jag hoppar till av förväntan hela dagarna. Idag hade jag min sista föreläsning på Falköpings lärcenter och Karlstad universitet och nu har jag bara en muntlig skype-redovisning kvar (det dära hightecha dä ä inge för mi) och nästa vecka börjar jag högst troligt på mitt femte universitet: Göteborg. När jag tänkte så i morse, med mitt morgonkaffe i handen, blev det snabbt: ’Men vad fan Nina, väx upp då någon gång och ta ditt jävla ansvar!’ Men vem vet, det här kanske blir bra nu och jag kommer bli en lärare med världens längsta utbildning och onödiga examen. We will see my friend, we will see. Mina projekt tar aldrig slut. Jag lovar! Mitt liv. Mitt 2016. Vilken kommande roman säger jag bara. Så gör er redo.

Så Ninas 2016 är hoppet om lösningar på frågetecken. Som exempelvis: kommer jag någonsin får ett jobb? Eller kommer jag nu verkligen bli en sträng lärare? Eller tänk om jag flyttar till Kiruna? Eller vad vet jag. (Det där med Kiruna var tagen ur luften – men som sagt: vad vet jag).  I dessa dagar vet jag på riktigt inte än vad det blir, men lite GU blir det. Och så får vi se om någon från kommunen i trakten ringer och säger: ’Men Nina, vi har väntat på dig! Kom och jobba med oss med världens roligaste jobb.’ (← det är lite så jag hoppas mitt år blir. Hela tiden. Vad fan 2015, det kan du väl bjuda på?). Om jag nu ska vara helt ärlig måste jag dock erkänna med blicken ner i marken, att jag är ganska pepp på Göteborg. Så vi får se vad ödet vill av mig. Inte att jag tror på ödet. Bara på tecken. Eller inte ens det. Jag vet inte. Du får bestämma. Som vanligt. Tolka fritt bara. Riv sönder det jag skriver, hoppa över vart femte ord och dröm ihop hur du vill att jag ska ha det. Så blir alla mina läsare glada tänker jag. Coolaste bloggidén kanske: låt läsarna (om det nu finns sådana) skriva inlägg om dina dagar – trots att det var mycket länge sedan ni sågs. Det blir en fest för alla inblandade.

För att verka lite normal ska jag ta upp vädret också. Här är det galet väder (som överallt i Sverige) och jag är livrädd för att köra bil. Som tur är har min bästa granne Bosse skottat bort snön från min gård, så jag kommer i alla fall tryggt ut härifrån. De första tio meter framtill isbanan. Sedan är det bara sjukt. Jag tror att jag imorgon hellre kan åka skridskor än bil. Fast det är ju bra, jag är ju ändå utbildad miljövetare och hur skulle det se ut om jag fortsätter hyckla mig fram i världen genom att varje dag köra mina fem meter till soptunnan och tillbaka (En riktig skrytbil. Med dubbel avgasrör. Jag alltid med solglasögon. Låt fantasin flöda nu). (OBS! det här är inte sant! Om en framtida chef till mig  nu läser detta och inte känner till min fantastiska skrivarhumor: Jag är en duktig miljövetare och försöker vara duktig. För mycket duktig här. Jag vet. Det är därför mitt personliga brev är så dålig också. Rubriken: Duktiga Nina. Osv)

Nu räcker det. Jag ska bli seriös.

Puss och kram

/Eure Nina

Present av en av mina nyårsbesökare. :) Den står kvar, så du vet. Lite smält.

Alfons i snölandskap

Jag har målat även lilla hyllan vit nu. Ni får tänka bort er det stökiga - tidningarna var där för att inte spilla färg. Och så sugen jag är att måla hela köket! Så fula ek försvinner! Och stolarna, haha. Så bastukänslan till slut fördrivs från detta hem.

Bordsben också antikvita nu :) Målargalenskap har tagit fart. jag borde tagit nya bilder nu, utan tidningar och tejp som sticker ut. Men ni får stå ut!

Ok. Gott nytt år då!

Vi hörs!