Kärlek. Mest en parentes (eller tillägg) till förra inlägget.

Jag måste skriva en sak till. Det är så många som reagerar på att jag inte har en pojk- eller flickvän. Nu när jag tar det här  stora "steget". Och det är jag sjukt trött på. Vad fan liksom. Vem är du att säga vad jag behöver för att det här ska funka? Ofta kommer frågan: "Så du flyttar dit med din pojkvän då?" 

Och det har ju faktiskt fått mig funderar på ifall folk har rätt. Jag hade till och med ett tag panik: shit, jag måste bli kär NU! Snabbt innan nästa år! Det var nu i vår efter ett sånt där påstående om att jag måste ha en MAN nu, för sen är det kört. Kört för alltid. (Jag har bestämt mig för att folk inte har rätt. Jag tror just nu faktiskt det är lättare att inte vara tillsammans med någon och göra detta än tvärtom.) Sedan undrar jag också varför folk tycker det är så jävla viktigt? Det är så konstigt. Ok ifall de tycker det är läskigt att flytta ut själv. Det förstår jag. Det tycker jag med. Och klart skulle det varit lättare ifall jag hade någon som säger: "Nina, vi gör det här tillsammans. Det här är vår jävla dröm" - men det måste väl inte vara någon partner?

Jag tänker inte vänta tills jag blir superduperkär i någon (för det vill jag ju bli i såna fall, haha) för att sedan övertala den att köpa gård med mig och bli självförsörjande med massa andra människor. Och sedan kanske köpa något, flytta ut och hoppas på det bästa. Jag tänker inte göra mig beroende av någon annan för att våga försöka leva min dröm. Det är hela min livsstil en får med mig. Och inte jag som får mitt liv genom någon annan! Mina idéer är ganska radikala om en jämför med vad folk annars drömmer om. Det får en ta då. Eller inte ta. Och visst kan jag kompromissa, men det blir ju lite svårare nu. Jag tänker aldrig bli beroende av någon partner för att kunna uppfylla mina drömmar. Sedan blir jag ju såklart glad ifall jag blir kär. Det skulle vara lögn om jag påstod något annat. Jag vill bli kär. Och när en är kär får en ta problemen som kommer med det då. Det får ske när det sker. Och då får vi se vem det är och vad den personen tycker om självhushållarlivet, haha. Stackars den som blir kär i mig alltså, det är mycket en måste svälja då. Fast egentligen måste en ju inte det. Allt löser sig. En kan ju komma på lösningar.

Dessutom vet jag inte när jag blir kär igen. Det kanske tar fem år. Ska jag vänta med min dröm för det? Och jag vet ju inte ens om den personen vill bo på gården. Den kanske hatar landet? Eller bara vill bo där ibland. Eller vad fan liksom. Det får en ju ta då. Varför är det så himla viktigt? Jag är sjukt glad att Elin troligtvis ska flytta till gården. Och sedan andra människor också. Att många vänner till mig tycker det här är jätteroligt och vill vara med. Jag hoppas få bo med massa fina människor. Det är det viktigaste. Visst behöver en närhet, men det kan en ha utan en definierat partner också. Och kanske blir jag kär. snart eller längre fram. Så slutar med dessa dumma frågor! Det bara fuckar upp mitt huvud. Deal, ok? Dessutom angår det er inte ett skit. Faktiskt.

Så i alla fall: Skit på dig jävla snickare! och några andra också, som kommer med massa påståenden om vad jag behöver. Vi får se hur det går. Men jag tror inte det beror på ifall jag är tillsammans med någon eller inte. Det skulle ju bara vara sorgligt.

/Nina som blev lite sur precis.

Ps: och i värsta fall finns det ju alltid "bonde söker fru".

Pps: Det var ironi. Ett så kallat skämt.